Brannäs våtmarker utanför Oxelösund är en plats dit jag brukar återvända några gånger varje år. Gillar man djur och natur är detta platsen du ska besöka. Förutom de ljud från närliggande SSAB möts man här av stillheten och tystnaden som bara störs av fågelsång och förstås det irriterande ljudet från måsar.

Naturen är unik i denna våtmark som anlades 1993 och var då den första fullskaliga reningsanläggningen i Skandinavien. Idag utgör Brannäs inte bara det tredje steget i avloppsreningen, utan är också hem för många fåglar och andra djur.

Har man bil är det givetvis lättare att ta sig hit under andra perioder än den senvår och sommar när jag brukar ta cykeln hit. Frugan och jag tänkte bara utnyttja tillfället och ta en promenad i det relativt sköna vädret. Nu blev det Brannäs, vilket egentligen inte var tänkt från början.

Än så länge ligger våtmarken ganska karg, men när sommaren närmar sig kantas stigen runt området av frodig grönska. Det här trädet, som jag förmodar har några år på nacken, spretar allt mer med sina kala grenar för var gång jag passerar här.

Tänker man lite utanför den bubbla man befinner sig i när man går här, leder tankarna snart till Everglades i Florida och vi som varit där kan se en viss likhet.

Då talar jag förstås om naturen och inte djuren. Man kan lugnt säga att Everglades har en betydligt mer spännande och farligare fauna än Brannäs utanför Oxelösund. Fast visst kan man stöta på spännande djur också här. Vi hörde ett läte ute bland vassen som vi inte kunde lokalisera. Vi såg inget, men hörde ett ljud som lät som ett skrik i panik. Ett äldre par vi mötte på stigen nämnde att man sett ett vildsvin röra sig därute. Var det vi hörde ett skrik i dödsångest? Vi såg som sagt inget och på tillbakavägen hördes inget längre.

Längst bort från parkeringen finns ett fågeltorn där man kan sitta och se vad Brannäs har att erbjuda i fågelliv. Nedanför denna rinner vattnet genom en av reningsanläggningarna på sin väg ut i Östersjön.

Det porlande ljudet från vatten skapar alltid den där känslan av ro och är mumma för stressade själar. Tror jag skrivit detta i andra inlägg, men gör det gärna igen. På tal om vatten så ligger Brannäs ute på en halvö i Örsbaken. Därav är det inte bara vatten i de konstgjorda dammarna som utgör Brannäs. Tar man bara några steg från den lilla stigen är man snart framme vid havet och det på sommaren väldigt inbjudande Östersjön.

Så var det detta med djurlivet. En liten citronfjäril svävade förbi och satte sig bland vassen nedanför stigen. Jag hade hoppats att den skulle lyfta eller åtminstone veckla ut sina vingar så att jag kunde få en bättre bild, men den satt bara där på sitt strå.

Hursomhelst var detta säsongens första, men definitivt inte den sista.

Annars kryllar här av fjärilar och trollsländor, men också av andra djur som ekorrar, grodor, paddor och ormar. Fast det är fåglar som utgör merparten av det rika djurlivet. Givetvis mängder av småfåglar, vilka man oftast bara hör och så änder i massor. De sedvanliga måsarna med sitt irriterande läte, men också en och annan rovfågel som tyvärr höll sig borta den här dagen. Hägrar är vanliga här och jag tror inte jag någonsin lämnat Brannäs utan att få med en eller flera bilder på denna fågel. Dock inte idag då de lyste med sin frånvaro. Kanske de flyttat till grannstaden Nyköping, för här verkar det krylla av dem.

Nej, det blev svanar för hela slanten och varför inte. Sveriges vackraste fågel gör sig alltid på bild och här kan man alltid stöta på dem, inte minst när årets första ungar sett dagens ljus.

Så förstås den där missen som man grämer sig över i timmar. Den översta bilden på svanar föreställer, som jag förmodar, ett par som kom simmande ut från vassen. När vi hade gått cirka 50 meter från platsen där bilden är tagen, hörs det där karaktäristiska ljudet av svanar som är på väg att lyfta. Ni förstår säkert vad jag menar?

Upp från vassen kommer de två svanarna flygandes, passerar oss med bara några meters avstånd i perfekt höjd för att få bilden med stort B. Min systemkamera låg kvar hemma eftersom jag glömt att ladda batteriet, så jag hade min reservkamera (Nikon Coolpix P900) som på många sätt är en utmärkt kompaktkamera för alla lägen, men som har en liten irriterande tendens. Den stänger av sig själv när man inte använt den på ett tag, detta i syfte att spara på batteriet.  Så precis när svanarna kom flygandes och jag lyfte kameran till ansiktet, gick den ned i viloläge. Grrrrr….

Därför missade jag den där bilden med stort B och det jag hann med när kamerauslingen gick upp i aktivt läge ser ni långt nere till vänster.

Ni ser de bägge svanarna va?

Lite surt och jag grämde mig under ett par timmar, för ett sådant läge och en sådan chans till en bra bild på flygande svanar får man sällan.

En timme vid Brannäs var till ända. Njutbart som alltid och visst är det märkligt, men nog smakar kaffe och bröd godare ute i naturen än i hemmet? Tror jag skrivit även detta vid tidigare tillfällen.

När man ändå är vid våtmarkerna kan man svänga in på vägen till Vivesta havsbad. Tyvärr ett eftersatt bad under många år, men nu har man nya ägare och man håller på att göra i ordning stället. Det kan nog bli bra om man gör den satsning jag tror att man ämnar göra. Den här dagen låg dock stranden öde och så där jättelockande att ta ett dopp var det nu inte, men den dagen kommer den också.