Morgonljus har guld i mun

2019-04-21 Stefan4 kommentarer

Den inbyggda väckarklockan är obarmhärtig. Den ringer så punktligt att jag funderar på att sälja den riktiga på Tradera, då den aldrig utnyttjas till det den köptes in till.

Tyvärr ringer klockan i både tid och otid och tar ingen hänsyn till om det är arbetsdags, helg, långledigt eller vilken tid på dygnet jag krupit till sängs. Det positiva är dygnets arla timmar kan utnyttjas till de promenader jag uppskattar och inte sällan i sällskap med kameran

Som när jag ska till jobbet och möts av en gryning som färgar himlen på ett sätt ni sömntutor sällan ser den.

Som när jag på lördagarna går genom stan för att köpa färskt bröd till frukosten och hinner ta en liten runda innan jag kliver in genom dörren till Ohlsons för att mötas av lukten av nybakat.

Eller på långhelgerna då jag inte sällan dras till hamnen där vatten och himmel möts i en symfoni av färger.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Utnyttja morgonens tidiga timmar till promenader istället för att dra er i sängen eller istället för att sitta med kaffekoppen framför reklamfinansierade tv-kanaler. Ni lär må bättre efteråt, då det inte bara är motionen som gör gott, utan där den tidiga morgonens luft, dofter och relativa tystnad är manna för själen.

På måfå

2019-04-07 StefanLämna en kommentar

Ibland finns det inga förutbestämda tankar eller idéer kring mitt fotograferande. Ibland dyker objekten upp på måfå eller så förevigas de när man stöter på dem. Ibland blir de bilderna mer intressanta än de förutbestämda motiven, ibland inte.

Det här inlägget handlar om bilder som bara dök upp där och då och som inte var planerade i förväg.

Som de här två bojarna som ligger och skvalpar vid kanotstadion. Jag och kameran var där i ett speciellt syfte när jag såg det gula mot bakgrund av det blå. Får väl kalla bilden kontraster. Nu blev slutresultat inte det tänkta, då den blå vattenytan fick en tendens att fräta ut på bilden. Ska sägas att dessa bilder som tas på måfå aldrig blir fler än en och spänningen över slutresultatet ser jag inte förrän jag kommer hem. Blir lite mer spännande så.

Nästa bild är från Linudden. Där var jag förra helgen för att föreviga blåsipporna som växte både rikligt och tätt. När jag såg de täta, men ack så kala träden ute i reservatet kom tanken på denna bild upp. En något längre slutartid, men inte för lång, och en lätt rörelse med kameran från trädens rötter och upp, skapade denna illusion av oskärpa och rörelse.

Förra söndagen överraskades Nyköping av både hagel och snö. Den tilltänkta promenaden blev därför aldrig av och istället stack jag ut kameran genom altandörren och fångade de dasstora flingorna mot våra tujor. Synd bara att ingen fågel hade hittat till fågelbordet. Det hade gett bilden det där lilla extra.

Vi hade barnbarn på besök förra helgen och de kom springande ut i vardagsrummet och sa att en nyckelpiga satt och drack vatten i köket. Det gjorde det…

Ibland åker makroobjektivet på.På köksbänken ligger ett paket med Voltaren som jag tar mot min ömma armbåge. Det lilla geléartade pillret gör sig ganska bra mot en svart strumpa trätt över en flaska. Lite arrangerat, men påhittat där och då.

Lite mer arrangerat. Vinflaska och glas placerade framför och på ett ark med ugnsfolie. Behöver inte vara svårare än så.

Efter en klunk vin, nja…två, kom nästa idé. En bild på mitt eget öga med en kraftig underexponering. Att få till skärpan på just ögat visade sig inte vara lätt. Här måste jag erkänna att det inte blev bara en bild, utan två. Den ena raderade jag direkt i kameran, men på bilden under kom skärpan ungefär där jag ville ha den. Lite efterbearbetning i Photoshop för att göra de mer mörka parterna ännu mörkare.

Japp. Man måste inte alltid planera sina objekt innan man ger sig ut. Ibland fungerar det bra med ingivelse och lite fantasi.

Den sena eftermiddagen

2019-04-05 StefanLämna en kommentar

I onsdags var frugan och jag till en av Nyköpings matvarubutiker för att inhandla nam-nam till fredagsmyset. Jodå, drycken fanns redan hemma. Efter inköpen och på promenaden hem, såg himlen så där underbart spännande ut. Både hotfull och vacker på samma gång. En dröm för både amatör- och proffsfotograf, men som så ofta är vid dessa tillfällen ligger kameran kvar hemma.

Suck, men av den här anledningen gav jag mig istället ut den sena eftermiddagen med riktning hamnen. Nu tänkte jag ta spännande och förhoppningsvis vackra bilder med den hotfulla och vackra himlen som kuliss. Det blev inte riktigt så.

Visst var himlen full av moln och visst kunde man skönja vackra färger där bakom, men den spännande kombination jag såg i onsdags infann sig inte. Det blev istället ett par bilder på en av de svårare utmaningarna för en amatör, nämligen bilder i motljus. Solen hade inte försvunnit bakom molnen eller horisonten, utan den lyste ganska stark rakt in i linsen. Fast, lite spännande kanske bilderna ändå blev?

Jag hoppade istället upp på cykeln och tog mig snabbt ned till Lindbacke med förhoppningen att en syn lik den i onsdags skulle uppenbara sig igen. Kilaån flöt ganska stillsam från Ryssbergen, förbi Svanviken och ut mot Östersjön.

Nu hade solen helt försvunnit bakom molnen och lite av de vackra färger som uppenbarade sig kvällen innan kunde skönjas i horisonten. Ett kort besök vid naturreservatet Lindbacke och några få bilder över Gumsbacken och Kiladalen blev det. Dock inga så spännande och vackra som den syn som uppenbarade sig över Lindbacke i onsdags eftermiddag.

De tråkiga fåglarna

2019-03-20 StefanLämna en kommentar

Jakten på mer intressanta fåglar fortsätter. Var de håller hus vet jag inte, men så länge får ni hålla er tillgodo med vanliga och ganska tråkiga fåglar.

Som hanen och honan som drog iväg i bildens överkant.

De allerstädes närvarande änderna förstås och därpå en klassisk, men urtrist bild av en andhane.

En kanske inte lika klassisk bild av en and. Den här gången en hona.

Så den klassiska v-formationen av änder som tror det vankas mat.

Kajan är varken vacker eller intressant. Den bara finns där.

Däremot är skatan i mitt tycke, en av de vackraste fåglarna. Den smidiga kroppen, den långa svansen och färgkombinationen. Fast den finns också bara där, utan att någon egentligen reagerar över detta.

Vill man göra något spännande med våra vanligaste fågelarter, kan man exempelvis försöka sig på att fånga dem i siluett.

Egot

2019-03-17 Stefan3 kommentarer

Jag tillhör inte den skara människor som älskar att ta selfies på sig själva. Som den fotointresserade i familjen är jag inte flitigt förekommande i fotoalbumet eller på några av de bilder som ligger på datorns hårddisk, den externa hårddisken eller på de brända dvd-skivorna.

Nej, jag nödgas att ta lite på mig själv om jag vill förekomma och då brukar det ofta vara vid tillfällen när jag vill roa mig för egen hand.

Å, tänker en del. Fast fantasin kan ibland spela en ett spratt. Mitt intresse för att skapa har varit stort sedan barnsben. Att klottra ned skolböckerna med blyerts roade mig, men inte lärarna. Att med tusch skapa konstverk i morsans veckotidningar uppskattades inte alltid, inte heller när köksbordet smetades ned med fingerfärg. Mer uppskattat var mina teckningar i vattenfärg och blyerts. När jag på senare år ägnade en tid åt oljemålning trodde kanske en del att min framtid som konstnär var utstakad, men det var bara under en kort period jag tillbringade framför dukar och dyr oljefärg.

Kameran har funnits med ganska länge. Förr förevigade jag kompisfester och utflykter med små pocketkameror. Genom åren har jag sedan med digitalkamerors hjälp ägnat många lediga timmar åt att fota sevärdheter, naturupplevelser och en å annan resa. Först de senaste 6-7 åren har jag haft systemkameror i min ägo och med dessa har fotointresset nåt nya höjder. Photoshop har jag lekt med under ett antal år och hela tiden upptäcker jag nya finesser och lär mig det kraftfulla programmets dolda hemligheter.

Mina Nikonkameror i kombination med Photoshop tar upp en stor del av min fritid och det är här uttrycket att ”leka med mig själv” kommer in i bilden….om någon trodde något annat.

Under en helg när frugan var på besök i Dalarna var det inte bara närbilder på blommor och små detaljer som förevigades. Jag fick själv äran att själv stå framför kameran som modell och därefter har timmar ägnats åt att försköna/förfula mig själv i Photoshop. Det trista vintervädret har givetvis gjort sitt till när det är ointressant att ge sig ut i skog och mark för att om möjligt finna spår av den annalkande våren.

Resultatet av min leklusta finner ni nedan.

The Fool