Ska man vara ärlig så är Nyköpings centralstation inte mycket att skryta över. Gammal, nedsliten och liten. Fast vi vet att det vankas andra bullar när ett nytt resecentrum står klart någon gång runt 2027-2028.

Fast under en timme kring denna slitna och gamla järnvägsstation är det lätt att hitta motiv att fånga.

Lite runt omkring.

Vid själva byggnaden.

På väg till och från.

Vid perrongen.

Sedan är det ju som bekant så att först kommer det, sedan står det och sedan går det…eller hur man nu sjöng, den där Totte Wallin.

Huruvida en gammal och mer charmig järnvägsstation kommer att etsas fast i Nyköpingsbornas medvetande återstår att se. Den nya och mer stela byggnad som väntar oss kommer alldeles säkert att skapa en debatt och diskussioner kring frukostborden.

Nu är jag inte uppvuxen i Nyköping, utan i Tystberga. Som alla mindre orter längs denna järnvägssträcka, hade Tystberga en egen järnvägsstation och ett järnvägsområde som sprudlade av liv. Här stannade passagerartåg, här stannade långa godståg och härifrån kunde man ta den orangefärgade rälsbussen till stan. Denna station, dessa omkringliggande byggnader och denna livfulla verksamhet är sedan många år tillbaka avvecklad och borta. Idag syns inga spår (förlåt ordvitsen) av det som en gång var, förutom då de spår på vilka tågen svischar förbi.

Om det överhuvudtaget kommer att förekomma någon verksamhet kring det gamla stationsområdet igen är nog ytterst tveksamt, fast i denna tid av klimatdebatter vet man inte. Att ta tåget till Nyköping från Tystberga skulle nog gynna både klimatet och en av de förutsättningar som krävs för en levande landsbygd.

Nedan några bilder från tiden det begav sig, hämtade från kommunens och Bygdebands underbara bildarkiv.

Att det går ett järnvägsspår genom Tystberga vet alla. Flertalet av de nya Tystbergaborna kanske har hört att det funnits en verksamhet kring denna. Väldigt få vet nog att det en gång fanns ett stickspår förbi Eriksdals industriområde och ut mot grusgropen. Där i grusgropen jobbade min morfar och där var jag ett antal gånger under min barndom. Av den anledningen minns jag spåret som efter avvecklad verksamhet växte igen och sedermera plockades bort.