Etikett: rökeriet

Nationaldagen

StefanLämna en kommentar

Låt oss erkänna det. Vi kommer aldrig att nå upp till samma nivåer som Norge, USA och många andra länder runt om i världen när det gäller vårt nationaldagsfirande.

Många är glada över en extra ledig dag, andra firar dagen på sitt sätt och vissa hatar allt vad den svenska flaggan och Sverige står för. Jag vet vad jag står i den frågan och är det någon som vill argumentera ställer jag mig till förfogande.

Frugan och jag brukar gå ned till området kring hamnen och slottet där det alltid råder febril verksamhet från förmiddag till sen eftermiddag. Här finns det något för alla och är man inte sugen att delta i något av detta, är det en fröjd att bara sitta på någon av uteserveringarna, ta en öl eller ett glas vin och titta på folk. Så gjorde vi idag när vi bestämde oss för att ha vår premiär på en av favoritrestaurangerna, Rökeriet.

På vägen dit passerade vi förbi slottet där många hade samlats på Vallarna med picknick-korgar. Ovanför fladdrade den svenska flaggan för vinden och ovan denna såg himmelen så där riktigt gråtrist ut.

Vi satte oss till bords och beställde in rökta räkor, fisksoppa och laxburgare, tillsammans med öl respektive vin. Lite kyligare än tidigare veckor och framför allt blåsigare, men när vinden mojnade och solen tittade fram bakom molnen var det riktigt behagligt.

Vi var långt ifrån ensamma på Rökeriet. Man fylls av glädje en sådan här dag. Här satt gänget med gamla damer och drack öl till maten och deklarerade hur vacker omgivningen var. Här satt barnfamiljerna med små barn som var uppklädda i de svenska färgerna och varianter på vår nationaldräkt. Här satt ungdomsgängen som hade inhandlat svenska flaggor i miniformat och som precis som vi, njöt av mat och dryck och som till synes var glada över livet.

På Hamnvägen passerade människor i en strid ström, så också på det lilla Anatorget där vi satt tillsammans med andra och njöt. På Hamnvägen passerade också bilar och motorcyklar, många dekorerade med den svenska flaggan som fladdrade för vinden. Här rörde sig unga, gamla, män och kvinnor som alla var på väg någonstans för att fira vår Nationaldag.

Efter avslutad måltid tog vi en promenad längs med hamnbassängen och på alla matställen var det näst intill fullsatt, en orkester bestående av ungdomar underhöll på hamnkajen, längst ute på kajen visades veteranbilar upp och längs med hela hamnpromenaden rådde de full aktivitet. Många bar på den svenska flaggan i olika storlekar och format. Man såg bara glädje och hörde bara skratt. Precis så man vill att det ska vara.

Man inser hur mycket vi har att fira, hur fantastiskt detta land är och detta ska fan i mig ingen tillåtas ta ifrån oss. Vare sig du är terrorist eller tillhör andra drägg som varken uppskattar eller sympatiserar med det samhälle generationer av män och kvinnor byggt upp, så ska du aldrig få chansen att förstöra det land vi lever i, som vi växt upp i och som merparten av oss älskar.

Punkt!

Snön faller

StefanLämna en kommentar

Detta inlägg skulle publicerats för en dryg vecka sedan, men de vårtecken som spirade dagarna innan kändes viktigare. Fast nu kommer snöbilderna och utanför fönstret fortsätter snön att falla.

Det här var en promenad jag tog efter jobbet, för ganska exakt två veckor sedan. En promenad som inleddes med en grå himmel, blåst, kyla och en del snöflingor som singlade ned mot marken. En promenad som avslutades med blå himmel och en sol som gjorde sitt bästa för att värma en frusen kropp.

Egentligen började det dagen innan, när snön sakta började falla igen. En liten föraning som bekräftades av TV:s meteorolog senare på kvällen.

Klart jag tog med mig kameran till jobbet dagen efter. Nu skulle det fotas snöbilder i Nyköping.

Eftersom jag jobbar nära Spelhagen var det förstå där jag började. En bitande kall blås pinade hamnbassängen och de båtar som där ankrar året om.

Snötäcket var inte särskilt djupt, men på sina håll räckte snön en bra bit upp på vaderna. Blåsten drev snön mot fasta punkter där den samlades i drivor. Lite vanskligt att gå när man inte ser var en fast punkt slutar och en annan börjar.

Inga vurpor, inga snedsteg och ingen snö innanför skorna. Jag klarade mig helskinnad över Hamnvägen och in mot gångvägen till Nyköpingshus. Restaurang Rökeriet och hamnbodarna ligger fortfarande öde, även om butikerna ser ut att ha öppet på helger. Fast visst är det premiären på Rökeriet man längtar efter i dessa dagar?

Isflak passerade i det strömma vattnet och av den orörda snön att döma var jag först att ta promenaden bort på slottet.

Området utmed Kungsgatan, Slottsgatan och tvärgatorna, ser några av Nyköpings vackraste bostadshus. Den här gula byggnaden lyser verkligen upp både sommar och vinter, men jag tror få noterar den då man passerar på vägen nedanför. Nyköpingsån och byggnaderna vid Bryggeriet tar säkerligen upp all uppmärksamhet. Synd, för det finns en del att titta på om man bara vänder blicken åt andra hållet.

Lite kall om fingrarna var jag nu och egentligen var tanken att bilden nedan skulle bli den sista på promenaden. Det kvarvarande klocktornet i stan som syns som en välkänd siluett där den står på Klockberget.

Fast med en himmel som nu var helt snöfri och som visade sig i en allt mer klarblå nyans, blev det inte så. Jag tog en liten omväg och hade i synnerhet ett motiv jag ville föreviga innan jag vända skorna med riktning hem.

Nej, det var inte bilen nedan. Jag misstänker att ägaren tillhör kategorin ”snö-hatare” som längtar förtvivlat till våren. Jag är förövrigt en annan, även om jag inte äger något fordon.

Nej, målet var det här kapellet på Gamla Kyrkogården. Dess vita färg smälter bra in i omgivningen av nyfallen snö och visst är det något alldeles speciellt att ta en bild på orörd snö där ingen gått, vare sig människa eller djur. Den vita matta som ledde genom allén mot kapellet var av det mer sällsynta slaget. Det gäller som så ofta att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Fast snett bakom mig hade någon passerat på vägen mot någon av gravarna vid kyrkogårdens entré.

Högbrunn är mitt hem och i Högbrunn ligger en av Nyköping industris mest kända platser, Sunlight. Ett ställe dit jag ofta går, ibland för att träna, ibland för att utnyttja spa-anläggningen och ibland för att äta god mat i den trevliga restaurangen. Rekommenderar ett besök på detta ställe där det finns något för alla…nästan.

Svensk industrihistoria är ett sorgligt kapitel och inte minst i en stad som Nyköping där stora industrier i mångt o mycket försett kommunen med tusentals jobb, nya invånare och stora skatteintäkter. Idag går det si så där för de kvarvarande industrierna i denna stad. Fast visst är byggnaden i sig intressant och vacker, framför allt på den ombyggda insidan. Fast intresserar man sig för detaljer, finns mycket att skåda också på utsidan.

Nytorget är Nyköpings minsta och kanske minst kända torg. Trots det är torget en liten oas och framför allt på somrarna kan man se personer som sitter på bänkarna under de lummiga träden och bara njuter. Brunnen i mitten av torget är väl värd att skåda. Kanske inte på vintern när den är avstängd och figurerna som kantar den göms under snö.

Intill det lilla torget ligger också den katolska kyrkan. Ganska okänd för många sticker den ut från intilliggande byggnader.

Nu bar det av hemåt. De kalla fingrarna och den kurrande magen påminde mig om att det var dags. Fast det inte att undvika ett stopp vid vår förening. En himmel som nu var helt fri från moln och snö, utgjorde en perfekt bakgrund till den vita snön och de gräddgula byggnaderna.

Även här märktes att blåsten hade format små drivor av snö mot de fasta punkterna i dess väg.

Hemma igen. Nöjd med motionen och bilderna. Givetvis gav det mersmak och nu när snön fortsätter att vräka ned över Nyköping, förstår ni att det kommer mer bilder av Nyköping i vinterskrud.

Det gäller att passa på. Nästa vinter kan bli lika mild och snöfattig som flertalet de senaste åren.

Runt slottet

StefanLämna en kommentar

Ni förstår av bilderna att de inte är tagna igår eller ens i förrgår. Nej, förra helgen visade Nyköping upp sig från en bättre sida med ljumma vindar och en blå himmel. Det gäller att smida mellan järnet är varmt och därför blev det både långa promenader och en del bilder som får illustrera dessa.

I det här inlägget blir det bilder från vårt berömda slott och dess närmsta omgivning.

Går man nedför Västra Trädgårdsgatan med riktning mot Nyköpingshus, är det svårt att inte fascineras av denna gamla byggnad som ser allt mer väderbiten ut. Godtemplargården som sedan 1969 inhyser IOGT-NTO. Byggnaden i sig är dock betydligt äldre än så. Det var inte lätt att googla fram uppgifter, men jag lyckades får fram att den byggdes i slutet av 1700-talet av den finske fältskären Johan Sacklen som under en tid tjänstgjorde som läkare i Södermanlands regemente.

Hela området andas historia och denna intressanta byggnad är bara en av dessa.

Tvärs över vägen ligger Nyköpings museum, eller Nyköpings gamla museum eftersom ett nytt står klart inom en ganska snar framtid. Fortfarande finns en del intressanta utställningar att beskåda i byggnaden, men dagen som var avstod jag att gå in och knäppte bara en bild på detta avlövade träd.

Slottet ja. Nyköpinghus är i mångt och mycket associerat med Vallarna. På sommaren fylld med medborgare som lapar som och njuter av medhavda picknick-korgar. På vintern fylld med små barn som åker kälke nedför branterna. På hösten väldigt folktom, men ändå ganska vacker.

Jag är förtvivlat okunnig när det gäller växter, men den här röda klängväxten som hänger på Nyköpingshus Konferens är väldokumenterad i bild.

En titt inne på Borggården visade att samma växt finns spridd på de gamla murarna också här.

Det blev inte mycket av att insupa historiens vingslag, men några minuter i lä fick mig att ta av jackan. Väldigt behagligt och här gällde det att njuta av ”värmen” och den sol som stekte väldigt skönt. In genom ena porten och ut genom den andra.

Mitt emot slottet ligger några av Nyköpings bäst belägna bostadshus. Här fanns ett tag en liten dröm om att flytta in, men så blev det nu aldrig. Så här i efterhand kanske det var lika bra. Priserna är inte de roligaste, men kompenseras i.o.f.s. av utsikten och närheten till det mesta av intresse.

En bit bort på å-promenaden ligger Tovastugan öde så här års. Fallna löv var därför det enda som intresserade den här dagen.

Inte bara på marken, utan också på bänkarna som kantar stigen nere vid ån.

En titt bort mot de röda hamnbyggnaderna och den stillhet som där råder. Lite skillnad mot sommaren när restaurang Rökeriet är full av glada människor och andra som rusar förbi mot hamnområdet och alla dess attraktioner. Man slås av att Nyköping är en typisk sommarstad då egentligen allt kretsar kring detta område mellan maj och september.

Kan tyckas vara lite trist att bo i en stad där centrum är i det närmaste dött efter 18:00, i synnerhet på sommarhalvåret när turisterna gör sin entré på allvar. Det är inte bara en gång jag stoppats av turister från både Sverige och andra länder, som frågat var alla människor är. I andra mellanstora städer sjuder det av liv på uteserveringar runt stans centrala torg, men icke i vår egen. Här finns det något att bita i för ansvariga politiker.

Kråkan på vallarna…

…och skylten vid Tovastugan, visade vägen.

Dags att bege sig hem igen, den här gången nedanför slottet. Svandammen låg närmast spegelblank, fortfarande isfri och även fri från den vattenkaskad som dammens fontän skickar upp mot himlen.

Framför mig låg Nyköpings förmodligen mest besökta och välkända turistmagnet. Med anor från 1100-talet ligger den vackert belägen i centrala Nyköping och tänk om slottet inte eldhärjats 1665 och bibehållit sin forna glans. Då hade dagens slott verkat futtigt, minst sagt.

Så här såg slottet ut innan det brann (modellen står i museet som ligger inhyst i Kungstornet och som jag råder er att besöka).

Så här ser slottet ut idag.

Kungstornet i mitten av bilden. Ett annat torn reser sig om man blickar snett till höger. Inte lika gammalt, inte lika stiligt, men visar vad ingenjörskonsten kan göra med en ful, grå och sliten silo.

Jo, visst är det en vacker stad vi bor i. Tyvärr är småstadscharmen på väg att försvinna och om det är positivt eller negativt för Nyköping återstår att se. Jag vet vad jag tror, men det håller jag för mig själv.

En studie

StefanLämna en kommentar

Lördagen i helgen som var bjöd oss Nyköpingsbor på en försmak av våren.

Blå himmel, 7-8° och nästan idel leende människor som njöt ikapp med en ganska värmande sol. Det nästan luktade vår och vad passar då bättre än att lite närmare studera det man passerar på sin promenad? Den kalla vintern har knappast lockat till detta, även om också den årstiden bjuder på detaljer som är värda att föreviga.

Hantverksbodarna i hamnen speglar sig fint i vattnet och om bara ett par månader sitter man där på Rökeriets uteservering och tittare ned i vattnet, samtidigt som den kalla ölen rinner ned i törstiga strupar. Något att se fram emot.

v1516_339

v1516_341

Från Rökeriets uteservering har man en fin utsikt över ån och bort mot Nyköpings kanske största turistattraktion, det gamla slottet. När lyktorna tänds på sensommarkvällarna och hungriga gäster intar den goda mat som erbjuds är mysfaktorn total och snart är vi där igen. Bara att vänta…

v1516_340

Gert Fredriksson som är stans mest kände idrottsman och en av Sveriges genom tiderna bästa atlet, står strax intill uteserveringen. Här förevigad genom ett hål i staketet intill Hotell Clarion. När jag stod där och kikade genom hålet med kameran, upplevde jag nästan en deja vu-känsla från den tiden när man som ung grabb stod med näsan mot väggen till damernas omklädningsrum vid Likstammen. Som tur var, passerade inga andra flanörer förbi vid tillfället. Det såg nog ganska märkligt ut egentligen.

v1516_342

Sjögräset i ån nedanför Bryggeriet. Inte mycket att skriva om, annat än att vattnet såg varmare ut än det var.

v1516_343

En syn man alltid mår gott av, är den svenska flaggan. I synnerhet när den vajar högst på flaggstången till tonerna av den svenska nationalsången.

v1516_344

På den mycket vackra Westerlingska gården var solen på väg att belysa hela fasaden, men en liten skugga dröjde sig fortfarande kvar och hade precis lämnat ornamenten när jag passerade på min väg hem.

v1516_345

Vid Storhusqvarn är det lätt att bli stående och begrunda Nyköpingsån som kastar sig nedför Storhusfallet i en brusande dans. Vinterns som var…förhoppningsvis var…bjöd här på ett skådespel man sällan ser. Kylan och vattnet skapade i vintras en naturskön vy som lockade hundratals människor med kameror av olika modell och storlek. Ni såg kanske några av bilderna på min förra blogg och googlar ni får ni se att mängder med Nyköpingsbor lagt ut bilder på sina bloggar, i sociala medier och Instagram. Inte lika vackert nu, men alltid lika trevligt att tillbringa en stund kring detta fall. Här syns flaggorna utanför restaurang Qvarnen genom de stora kvarnhjulen.

v1516_346

Ett annat säkert vårtecken är alla joggare. Nu har äntligen isen smält också i de skuggiga områdena vid fallet och nu lockas även joggarna att ta den vackra gångbanan fram till Folkungabron.

v1516_347