March Of The Ants

En av alla dessa varma dagar satt vi på vår altan, lirade Yatzy och drogs i oss några kalla Mythos. Plötsligt utropade svågern att något rörde sig på stengolvet framför den lilla grinden som ledde ut till gräsmattan utanför.

Snart såg vi vad det var och framför våra ögon utspelade sig ett drama i miniatyr.

På stenbeläggningen såg vi hur väldigt små myror kånkade och slet med en geting som irriterat omgivningen för sista gången. Det är oerhört fascinerande att se dessa hårt arbetande myror arbetar i grupp och hur de på något sätt måste kommunicera med varandra.

Inte nog med att de bar getingen längs med det någorlunda platta golvet. De skulle uppför stenväggen framför vår altan med sitt byte. Ni skulle bli förvånade hur snabbt det gick, men de stötte snart på patrull.

Precis på kanten till altanväggen fanns det en liten utskjutning och vi tänkte att där måste det vara stopp. Ja, lite problem fick de när de tappade getingen en gång…

…men de ilade snabbt ned för väggen, hämtade getingen och fortsatte åter att kånka upp för den branta väggen. Efter ytterligare ett försök var de så över kanten.

Därifrån var det en enkel promenad, men vart hann vi aldrig se då nya äventyr väntade oss den varma sommarkvällen på hotell Ibiscos i Rethymnon.

 

2 reaktioner på ”March Of The Ants

  1. Fascinerande! De små myrorna ser ut som våra inhemska svartmyror (eller ”svartmunk” som jag lärt mig att de kallas). Det som imponerar är inte myrans förmåga att lyfta mångdubbelt sin egen vikt utan samarbetet med övriga myror för att lösa en till synes omöjlig uppgift. Kul bildbetraktelse!

    • Det är onekligen fascinerande att se hur de samarbetar och kommunicerar med varandra. Vi människor har förmodligen mycket att lära också av de minsta krypen.

Lämna ett svar