På nästan varje semesterresa brukar jag vilja ta en egen promenad och utforska området där vi håller till med bara kameran som vän. Rethymnon var förstås inget undantag.

Vill man ägna mer tid åt fotografering är det av respekt för medresenärerna, som annars skulle tvingas vänta in mig vid varje fotogenetiskt objekt. Dessutom är dessa ensamma promenader bra för att slippa stressen vid dessa objekt när andra står en bit ifrån och bara väntar.

Jag ägnade en eftermiddag och kväll åt en promenad in till Rethymnons gamla stad, där jag besökte både charmiga gränder, livliga restauranger, marinor och ett medeltida fort.

Jag började vandringen med en middag på en närliggande restaurang. En tidig middag vill säga och detta för att slippa sitta i svettiga kläder bland andra matgäster, för svettig i ordets rätta bemärkelse blev jag under den långa promenaden.

Efter middagen som bestod av en pizza och två kalla öl, travade jag över vägen och in på strandpromenaden. Halvvägs mellan restaurangen och gamla stan vände jag mig om och knäppte av denna bild över delar av det område som är vikt för butiker och just restauranger. Den väldiga stranden och hotellområdena ligger en bit till vänster om denna vy.

Den biten av stranden ni ser är egentligen inte till för badande, vilket också står på skyltar. Där har vi åter detta med regler som man i dessa länder ibland rycker på axlarna åt.

Vid marinan som ligger i anslutning till gamla stan har sitt givna landmärke, ljusfyren ute på piren.

Ska man nu besöka gamla stan, kan man från marinan välja att gå till vänster eller till höger. Går man till vänster, går man rätt in i ett myller av människor som är på väg in och ut från butiker, restauranger och andra turistfällor. Går man istället till höger kommer man till en betydligt lugnare del av området. Förvisso finns det butiker och restauranger också här, men de är färre till antalet och tempot är inte lika kaotiskt. Dessutom kommer man närmare lokalbefolkningen och den kanske största attraktionen i staden.

Fast först måste man passera en område med en rad restauranger som ligger fint intill vattnet. Färsk fisk är deras specialitet, men det går förstås bra att få annan mat också. Lite dyrare, lite fler av dessa jobbiga inkastare, men visar man att intresset är obefintligt får man ofta vara ifred.

Som sagt är denna del av gamla stan fylld med smala och charmiga gränder. De flesta av dessa passerar förbi lokalbefolkningens bostäder och man kommer väldigt nära. Kanske inte direkt läge att ta upp kameran och fota rätt in i andra människors lägenheter. I andra gränder samsas små restauranger med caféer och en o annan butik. Fast helt fri från biltrafik är inte heller denna delen av Rethymnon.

Nu hade jag bestämt mig för att gå en lång promenad och denna tog mig runt det berömda fortet. Jag begav mig av från gamla stans smala gränder och upp på en gångväg som slingrade sig ovanför det blå havet som var ganska ystert denna eftermiddag.

På andra sidan tronade fortet upp sig på sin klippa.

Det tog ett tag att ta sig runt och hela vägen kunde man blicka ut över vattnet och den bedårande utsikten över bukten och bergen på andra sidan. Nu var det dags att ta sig upp till fortet och eftersom fortet (Fortezza of Rethymnon) ligger på ett berg, måste man självklart ta sig uppför. Det skedde på branta vägar och ännu brantare trappor. Som gjort för en som redan var genomsvett i den 32-gradiga värmen.

Innan ni får se några av de bilder jag tog, ska ni få lite information.

Namnet Fortezza är italienskt och betyder fästning. Ordet kommer sig av att fortet byggdes av venetianerna på 1500-talet när republiken Venedig ockuperade Kreta.

Redan innan fortet uppfördes fanns här en försvarsanläggning, som bysantinerna (det östromerska riket) hade byggt som försvar när de ockuperade området mellan 1000 och 1300-talet. Efter att Venedig intagit Kreta och man gjort Rethymnon till en viktig hamnstad, påbörjade man bygget av en befästning runt staden. Denna befästning var dock inte tillräckligt stabil och staden Rethymnon ådrog sig stora skador när ottomanerna (turkarna) angrep ön i mitten av 1500-talet.

1573 började man därför bygget av ett nytt fort, uppe på kullen Paleocastro där det ligger idag, och detta stod färdigt 1580. Ända fram till 1646 stod fortet och Rethymnon pall mot ottomanernas angrepp. Under det femte venetianska/ottomanska kriget kunde en stor flotta ockupera staden och invånarna flydde innanför fortets murar. Sjukdomar, brist på mat, vatten och ammunition, gjorde att venetianerna slutligen gav upp.

Slottet var i bruk ända till början av 1900-talet, men är idag en turistattraktion som bl.a. innehåller det arkeologiska museet.

Vill man besöka fortets innandöme måste man betala. Jag hade gärna gjort det, men min allt svettigare kropp gjorde att jag avstod. I efterhand kan det tyckas synd, då vi förmodligen inte kommer att återvända hit. Jag får nöja mig med bilder och filmer som finns tillgängliga på nätet.

Den här gigantiska porten fotade jag enkom för att visa dess storlek. Inte utan att man undrar över storleken när man vet att sydeuropeiska människor generellt är kortare än oss i norra Europa och på tiden när fortet byggdes, torde de ha varit ännu kortare.

Det fanns ännu ett skäl till att jag inte betalade entré till fortet. Solen började sänka sig över Kreta och jag ville gärna ta bilder på den fantastiska solnedgång som visade sig över Rethymnon varje kväll.

Jag snabbade på stegen genom gamla stans smala gränder och tillbaks till ljusfyren på andra sidan. Den hade nu skiftat färg och fått den lite varmare kulören som uppstår när solen står lågt på himlen.

Det går fort när solen går ned på dessa breddgrader och snart badade hela marinan i ett härligt sken.

På vägen tillbaks till hotellet vände jag mig om och blickade ut över gamla stan, fortet och himlen som nu intagit en härlig orange färg.

Ganska nöjd anlände jag hotellet strax efter 20:00, några minuter efter frugan och övriga i resesällskapet som hade ägnat eftermiddagen åt lite bad och shopping.

Hur långt jag gick under denna tur vet jag inte, men stegräknaren stod på 22 000, lite drygt, så det blev ett bra tillskott till den stegtävling som fortfarande pågår. Jag hade nog svettats bort någon liter, så det var tur att jag höll vätskebalansen uppe med 1 liter öl innan avfärden och 1/2 liter när jag kom hem.