I gårdagens inlägg om vår pion, nämnde jag en ovälkommen gäst. Här har ni dem.
Läs mer »Etikett: myror
Vår älskade pion
Bland alla vackra och färgglada blommor i vår trädgård, finns det en som sticker ut. Pionen. Den har inte frugan planterat och hanterat med kärlek. Den fanns där när vi flyttade in.Läs mer »
March Of The Ants
En av alla dessa varma dagar satt vi på vår altan, lirade Yatzy och drogs i oss några kalla Mythos. Plötsligt utropade svågern att något rörde sig på stengolvet framför den lilla grinden som ledde ut till gräsmattan utanför.
Snart såg vi vad det var och framför våra ögon utspelade sig ett drama i miniatyr.
På stenbeläggningen såg vi hur väldigt små myror kånkade och slet med en geting som irriterat omgivningen för sista gången. Det är oerhört fascinerande att se dessa hårt arbetande myror arbetar i grupp och hur de på något sätt måste kommunicera med varandra.
Inte nog med att de bar getingen längs med det någorlunda platta golvet. De skulle uppför stenväggen framför vår altan med sitt byte. Ni skulle bli förvånade hur snabbt det gick, men de stötte snart på patrull.
Precis på kanten till altanväggen fanns det en liten utskjutning och vi tänkte att där måste det vara stopp. Ja, lite problem fick de när de tappade getingen en gång…
…men de ilade snabbt ned för väggen, hämtade getingen och fortsatte åter att kånka upp för den branta väggen. Efter ytterligare ett försök var de så över kanten.
Därifrån var det en enkel promenad, men vart hann vi aldrig se då nya äventyr väntade oss den varma sommarkvällen på hotell Ibiscos i Rethymnon.
Objudna gäster
Det här inlägget tillkommer som ett bevis på att varje trädgård bebos av objudna gäster som knappt är synliga för blotta ögat.
Vår vackra pion som vi förra året följde med nyfikenhet när den växte för var dag som gick, verkar blomma en vecka senare i år. När bilderna togs med makroobjektivet påskruvat, var blommorna fortfarande omslutna av ett skyddande hölje. Något annat jag fick se, var de små myror som ilade fram och tillbaka över blommor och blad. Så små att de inte syntes på en meters avstånd, men vid närmare koll fanns de också på andra blommor, som exempelvis blommorna på våra jordgubbsplantor.
Inte så mycket mer att orda om, annat än att makrofotografering är och förblir en utmaning. Att det ska vara så svårt att få skärpan där man vill ha skärpan?
Hur en pion blir till
Nu börjar vi se vad som planterats i vår lilla trädgård. Det har varit några spännande veckor innan detta uppdagats.
Kryddor som dill, persilja och mynta. Jordgubbar, smultron och körsbär. Blommor som rosor och pioner.
Just detta att se pioner växa lockade till ett fotoprojekt. Under tre veckors tid låg jag på vardagsrumsgolvet och tog bild på de pioner som växer i anslutning till altanen. Samma bländare (f/5,6), samma brännvidd (300 mm), fast olika mätningsmetoder (matrix eller spot) beroende på det omgivande ljuset.
7:e juni inleddes projektet och då såg pionerna ut så här….
12:e juni och så mycket hade väl inte hänt…
16:e juni och fortfarande var pionen i samma utvecklingsfas….
18:e juni började man skönja vad som komma skulle…
…och sedan gick det fort. 21:a juni hade knoppen brustit och visat det vackra som doldes…
…och dagen efter, den 22:a juni, stod den i full blom när jag kom hem från jobbet.
En vacker blomma som doftar gott och innehåller sånt som drar till sig småkryp av olika art. Som små myror som här ses krypa på den pion som ännu inte hade slagit ut…
Ni såg dem också i ett tidigare inlägg. Även bin och humlor verkar trivas, till synes mätta och belåtna med det som pionen erbjuder…
Fast även vi människor kan glädjas åt omgivande växter, fast kanske inte de djur som flyger och kryper på och omkring dem. Visst luktar pionen gott och visst förgyller de trädgården.
