Som jag skrev i förra inlägget, utlovade jag ytterligare ett inlägg på temat vinter/tidig vår.
Bilderna nedan är inte tagna igår, eller ens i förrgår. De togs under en promenad i början av mars och har legat på ett minneskort jag använde några dagar när mitt ordinarie var fullt.
Det här var en tidig promenad efter en kylig natt. Solen började sakta värma och vad brukar det bli när solen värmer fruset vatten, alternativ frusen mark?
Exakt…dimma. Dimma är spännande, oavsett om man är amatörfotograf eller skräckfilmsfantast. Det finns något mystiskt med detta väderfenomen och det hoppas jag att bilderna nedan kan förmedla.
Fast först en trut som kom svepande ut ur dimman och ovan mitt huvud.
Därefter dimma över hav och land.
Det ser så där extra ruggigt råkallt ut. Jag håller absolut med när det kommer till dimma, den gör massor för bilderna. Själv fnular jag på hur mina bilder med dimma som komponent bäst ska redigeras eller behandlas. Det ligger i sakens natur att omgivningen blir kontrastlös i dimma, men lite stuns vill jag ändå ha och drar jag för mycket i Photoshop-spakarna förstör jag ju dimmslöjorna.
”Vardagliga” omgivningar förvandlas till något mycket mer intressant med dimmans närvaro. Jag tycker du har lyckats alldeles utmärkt med din bildfångst!
Tack för komplimangen Lasse.
Håller med om att lusten till mer kontrast i dimmiga bilder ligger och lurar i vassen. Fast som du skriver, det är svårt att få till kontrast och samtidigt behålla mystiken som dimma medför.