Nattlivet! Låter väl spännande?

Nja, vilda fester och sena nätter på lokala nattklubbar har vi lämnat bakom oss. Det var kul då, men jag saknar det inte idag. Nej, nattlivet i Pisa kommer att handla om något helt annat.

Redan när vi första kvällen drog våra resväskor från tågstationen till vårt hotell, såg jag något som jag inte tänkte missa. Jag sade till frugan att hit måste jag gå någon kväll och så blev det. När vi kom från stationen och försökte följa riktningen till hotellet via appen, hamnade vi lite snett. Vi tog en alldeles för rak väg från station och hamnade vid fel bro som leder över floden Arno. Det blev därför en extra lång promenad via trottoarer som knappast skulle kallas för godkända i nitiska svenska myndigheters ögon.

Just då kändes det inte särskilt kul och visst muttrade jag en del. Fast väl framme vid Ponte della Fortezza var synen som mötte väl värd de extra hundra meter vi släpade på våra resväskor. Vi kom när solen just hade gått ned och gatlyktorna på bägge sidor av floden hade tänts. Oerhört vackert och på murarna kring ån satt förälskade par och höll om varandra, ungdomar som satt och samtalade i sansad ton, invånare som bara satt och njöt av kvällen med en nyinköpt öl i handen och så givetvis turisterna med sina kameror.

Det var hit jag ville och det var hit jag kom.

Vi tog en promenad hit i god tid, så att inget skulle missas och kvällen det begav sig var den sista chansen på resan, om vi nu inte skulle ta promenaden hit efter hemkomsten från Cinque Terre. Vi stod på bron och fångade lite av den rörelse som var.

Människor till och från jobbet eller skolan och turister på väg någon annanstans. Fast det var inte detta jag var ute efter, utan det var givetvis solnedgången och mörkrets inbrott.

Bortom hustaken hopade sig molnen och jag trodde ett tag att hela anledningen till att vi stod här på Ponte della Fortezza skulle gå om intet. På floden under bron tränade kanotister och på bron stod några av deras vänner och hejade på.

Solen sänkte sig…

…och snart tändes gatlyktorna en efter en och ramade in Arno i ett magiskt sken. Det var den här synen som mötte oss första kvällen och som jag absolut inte vill komma hem utan att ha förevigat.

Det blev ett antal bilder innan vi sakta tog oss tillbaka till hotellet. På vägen kunde jag inte låta bli att stanna och ta några bilder på den blå timmen som nu hade uppenbarat sig.

Med dessa bilder från nattlivet i Pisa avslutas resan och berättelserna från den. Nu väntar bilder från den svenska sommaren som slagit till under tiden som bilderna från Pisa sorterats och publicerats.