Tro nu inte att jag tog den här korta turen runt Svandammen idag. Nej, idag hastade jag hem för att se Sverige välförtjänt vinna över Sydkorea i fotbolls-vm. Nej, bilderna har legat och mognat sedan i lördags när det blev en kortis på stan innan butikerna slagit upp sina portar.

Den här vyn är välkänd. Trist att det nästan alltid måste stå bilar parkerade framför de små, gamla och färggranna byggnaderna.

Vyn nedan är också bekant, eller åtminstone byggnaden i centrum. Att ta en bild på slottet klarar givetvis vem som helst, så det gäller att hitta den där vyn som ingen annan, eller åtminstone få har funnit. Från den här platsen har i alla fall inte jag sett så många bilder tagna.

Där här dörren och murgrönan (tror jag det är) utgör en härlig färgkombination, fast kanske gör sig ännu vackrare på hösten när bladen färgas röda.

Bilder på Vallarna har de flesta i sina fotoalbum och minneskort, men bilden på den här växten framför en medvetet suddig bild på Vallarna tror jag inte många har. Det gäller att hitta det där lilla extra. Sedan är en stel manskropp på 193 cm inte det ideala när man ska ned på marken och fånga blommor i dess rätta höjd. Det gick så där, både att fånga blomman som jag ville och komma ned/upp.

En vy som många sett, många fotat och som gör sig bra hela året om.

Ja, den här är väl inte heller okänd för er, men det är svårt att passera utan att kasta upp kameran till ögonen.

Fast när folk går förbi Svandammen är det sällan den här vyn är i blickfånget. Törs nästan svära på att få tänker på att fånga det vackra runt denna centralt belägna damm, utan att slottet eller någon av byggnaderna omkring skymtas eller är i centrum.

Det är bara att invänta näckrosorna så är bilden perfekt, åtminstone i tankarna. Då gäller det bara att krypa ned på knä och fånga dessa vackra vattenväxter ur en synvinkel som synkroniserar med deras verkliga höjd. Ni kanske kan se bilden av en 193 centimeter lång man som hukar tätt över marken bland kvackande änder och spåren av de förb…de gässen.