Nyköping bjuder på lite kuperad topografi och under en promenad bjöds jag på både hög och låg terräng.

Började vid hemmet som ligger någonstans mittemellan och begav mig mot ett välbesökt område som ligger lite högre upp.

Stensberg, eller Frisksporttorpet som det heter i Nyköpingsbornas mun, har anor från tidigt 1800-tal. Vad den lilla stugan egentligen användes som är något oklart. Bostad åt traktens skogsvaktare, soldattorp med anknytning till ett militärt exercisområde som förr låg där kyrkogården är placerad idag är två möjliga beskrivningar.

Det man vet är att under inledningen av 1900-talet bodde här en skogsvaktare med familj och att både boningshuset, ladugården och uthuset finns kvar idag. Idag används området av Nyköpings frisksportarklubb som arrangerar tipspromenader, volleybollturneringar och annat för friluftsälskande människor.

Härifrån bär det nedåt, men först upptäckten av en ensam liten viol som växte på en liten skreva i berget.

Har inte så mycket med promenaden från högt till lågt att göra, men jag kunde inte låta bli.

På vägen till Nyköpings mer låglänta del, fanns inte så mycket att ta bilder på. Väl nere på stan, gick jag upp på en högre nivå igen. Upp på Östra bergen för att vid sidan om den återuppbyggda klockstapeln blicka ut över Nyköping, som här mot Sankt Nicolai kyrka.

Härifrån bar det nedför igen och bort till den närbelägna park som inhyser Storhusfallet, Nyköpings lilla vattenfall. Här sitter Näcken och spelar på sin fiol med den osynliga staråken.

Storhusfallet är cirka fyra meter högt och har använts som kraftkälla sedan medeltiden. Många turister, nya Nyköpingsbor och historielösa invånare vet nog inte att det på platsen funnits såväl sågverk, smidesverkstäder, valsverk, möbelfabrik och annat som från medeltiden fram till dags dato behöver energi.

Så här såg Sågarbacken ut 1870. Bild från Sörmlands museum.

Det som idag kallas Storhusfallet syns till höger på bilden och det är här Näcken sitter med sin fiol. Så här ser fallet ut idag.

Fortsätter man som jag att vandra vidare på Å-promenaden kommer man strax fram till den kanske vackraste delen i centrala Nyköping och en av de mer fotograferade. Folkungabron och det grönskande området kring denna. Här kan man också stöta på bävrar, vilket jag inte gjorde den här förmiddagen.

På stigen ned mot hamnen passeras många vackra och historiska miljöer. Väl nere vid hamnen avslutade jag min promenad och detta i sällskap av Nyköpings egen lilla kelgris.

Den lilla Mignonanka som dök upp i Nyköpingsån för några år sedan och som idag umgås med vildänderna i ån. Arten är vanligtvis tam och tros, enligt experter, ha rymt från någon gård eller park.