Jag tänkte i tre inlägg behandla lite av det som min uppväxtort kan visa upp för besökare. Det fjärde kommer inom kort och då med bilder från områdets största turistmagnet.

Rubriken säger baksidan. Landsbygden har under några decennier åsidosatts av politikerna, både på regerings- och kommunal nivå. Nu verkar trenden vända och vi kan i media ta del av hur fler väljer att flytta från städerna och ut på landet. Tystberga, där jag tillbringade mina trettio första år, utgör inget undantag. Vikande befolkningssiffror, arbetstillfällen som försvunnit, service som inte längre finns och en liten suck av hopplöshet.

Fast det verkar vända också här. Befolkningssiffran har åter vänt upp, det planeras för nya bostäder (om än få) och inte minst försöker lokala eldsjälar hålla hoppet vid liv.

Den byggnad man ser, oavsett vilken av vägarna in i samhället man väljer, är den gamla och oerhört fula silon.

Förr var här liv och rörelse när traktens bönder kom åkandes med sina traktorer för att lämna sina spannmål i silon. Då var jag en liten knatte som tyckte det var spännande att följa karavanen som kom tuffandes på den lilla uppfarten mot silon. Anläggningen används fortfarande, men mest som förvaring.

Några år senare användes silon till lite med förbjudna lekar. Att försöka ta sig upp på taket var en sport många av traktens ungdomar utövade. Förbjudet och givetvis farligt. Idag vet jag inte hur det är med det, men nutidens ungdomar syns ändå roa sig vid denna anskrämliga byggnad.

Intill detta område passerar järnvägen. Det är många år sedan tågen stannade vid den station som numera är riven och ersatt med en avfallsanläggning. När jag växte upp var det liv och rörelse kring denna station. Såväl passagerar- som godståg stannade här och antalet byggnader som kantade rälsen var stor. Idag finns inget av det kvar och i dessa tider när det tjatas om klimatsmarta kommunikationer hade givetvis dåtidens tåg och rälsbussar idag utgjort en faktor som minskade utsläppen rejält.

Rälsen ligger där och om nu en ny linje i form av Ostlänken passerar Tystberga i en annan sträckning, kanske dessa kan komma till användning igen och kanske, kanske, kan det gamla stationsområdet återuppstå i en modernare tappning.

Ett kort stenkast från silon ligger Tystbergas skamfläck. Dagen vid mitt besök på orten var gråtrist och stundtals kom lite regndroppar och blötte kameran. Ganska passande när man betänker bilderna nedan och lite gråtrist är det att denna anläggning får stå kvar som ett monument över en landsbygd i kris.

Jag talar om den f.d. bensinmacken som stått öde sedan 2015. Den köptes upp av en utomsocknes individ, men många frågar sig varför? Den användes aldrig mer och har sedan den lokala ägaren sålde stått tom och öde…mitt inne i samhället till beskådan för alla som passerar.

Riktigt jä..la sorgligt.

Macken var tillsammans med Konsumbutiken tillhåll för traktens bilburna ungdom. Här träffades man, här snackade man fester, diskuterade den sista matchen det lokala fotbollslaget spelade och här planerades för nya upptåg. En samlingsplats helt enkelt.

Här tankade man sin bil, här fick man den servad och här kunde man tvätta den. Här köpte man också godis, herrtidningarna, reservdelar till både bil och moppe, här kunde man lämna in tipset och här kunde man tjattra lite med personalen och kompisar som alltid dök upp. Det var man träffades.

Många härliga minnen uppstår när man passerar idag.

Alldeles nyligen kom så informationen att det lokala räddningsvärnet köpt upp mark några hundra meter från denna mack. Där pågår nu förhandlingar med olika aktörer för att få till möjligheten för ortsborna och förbipasserande att tanka sina bilar. Ska landsbygden räddas är det uppenbart lokala eldsjälar som måste till. Kommunens politiker har fullt upp med att planera för nya bostadsområden och storslagna projekt i stan…Nyköping alltså.

Vad det blir av den nedlagda macken är en fråga som ältats i många år och jag tror inte man ser någon lösning i närtid. Med detta vinkar jag adjö till Tystbergas baksidor och återkommer med några positiva ord och lite ljus i mörkret.