Vinter, vinter, vinter. Jag älskar inte vinter, men medger att en riktigt fin vinterdag med några minusgrader, nysnö och en klarblå himmel kan vara magisk vacker. Vi var där under några dagar, men inte just den här dagen.

Lördagen som gick var så där magisk vacker, dock något för kall. Ni kunde läsa om det i förra inlägget. Dock minusgrader, mycket snö och en klarblå himmel. Igår var det också en magiskt vacker vinterdag. Inte lika många minusgrader, men mycket snö och en klarblå himmel. I lördags blev jag sittandes inne p.g.a. kylan, förutom den väldigt korta promenaden. Igår stod jag inne på jobbet.

När chansen att njuta av vädret fanns i söndags var det lagom kallt (-7°), lika mycket snö, men den blå himlen doldes av täta moln.

Lite typiskt, men ändå en chans att njuta av en fin vinterdag innan mildvädret drar in över oss. Det blev en lång promenad kring kända marker.

Som först tog mig upp till Stora torget och den långa gågatan där det var tämligen folktomt.

En bit bortom torget klev jag av gågatan för att fota en av de mest välkända och förevigade motiven i Nyköping. Sparbankshuset, en gång framröstad som stans vackraste. Fotas med fördel under sommarperioden, men gör sig bra på bild även under vintern.

Går man gågatan hela vägen ut kommer man till Gripsholmsparken och i Gripsholmsparken står min favoritstaty, Mor och barn.

Här vände jag och drog mig ned mot Nyköpingsån och Storhusfallet som brukar bjuda på ett vackert skådespel under kalla vintrar. Kylan i kombination med kondens och vatten från fallet brukar bilda magnifika isskulpturer och ramar in den lilla parken i snö, is och frost.

Det kanske inte är den bästa miljön för en kamera, så jag stannade inte så länge som jag egentligen hade önskat. Istället fortsatte jag läng å-promenaden mot en annat välkänt och ofta förevigat motiv. Nyköpingshus.

Bara att fortsätta på den inslagna stigen och ned mot stans kanske populäraste sommarställe. Tovastugan där man gärna åtnjuter god mat, lika god dryck och emellanåt en del underhållning i historisk miljö. Rekommenderas.

Dock stannade jag inte här, utan fortsatte stigen ned mot hamnen. Där jag av någon märklig anledning nästan alltid hamnar. Jag och vatten, ni vet.

Det blev ingen tur ut på den långa piren. Jag vände istället och började knalla hem för att hinna se Tour The Ski på tv. Jag vet inte vad växtens namn är, men den vajar lika fint på vintern som på sommaren. Baraa lite mer nedtyngda av snö.

Det blev en sista bild innan jag stängde av kameran och hastade hem.

I krönet på den branta Västra trädgårdsgatan ligger de färggranna Skutskepparhusen med anor från 1700-talets slut och 1800-talets inledande år. De som bosatte sig här hade yrken som kan härledas till sjön. Sjömän, lotsar, båtsmän etc. Mycket charmiga i all sin enkelhet.

Det blev en lång och trots allt skön söndagspromenad. Fast visst hade jag önskat en klarblå himmel och inte en mulen. Allt för bilden!