Inom gränsen för det som förr var Tystberga socken finns två nedlagda kalkbruk. Ett som jag tidigare besökt och ett som jag länge tänkt besöka. Den har dagen slog jag bägge flugorna i en smäll.
Svärdsbro heter en gård som ligger på vägen mellan Tystberga och Sättersta. Idag fokuserar gården på olika event, jakt och inte minst hästar. Som många gårdar har också Svärdsbro en historia att falla tillbaks på. Gården har anor från 1600-talet och under ett par århundraden fanns här ett gästgiveri. Mellan 1695 och 1910 var Svärdsbro också platsen för Rönö härads tingshus innan verksamheten flyttade in till Nyköping. Året efter brann tingshuset ned.
Tillhörande gården fanns också ett kalkbruk. Här finns stora arealer med kalksten som bröts och användes i Svärdsbro gårds regi. Nedan en bild från 1989, hämtad från Sörmlands museums bildarkiv.
Man kan ana att det förr gick en väg från bruket på en bro över det lilla vattendrag som löper genom landskapet. Både bron och vägen är borta idag.
Till kalkbruket kommer man på en liten grusvägen som löper förbi Svärdsbro gård.
Jag hittar inga uppgifter på när verksamheten lades ned, men det var nog långt innan 1989.
I ett dokument jag hittade från 1931 står följande information. ”Mindre kalkbruk anlagt på en förekomst med ett innehåll av c:a 50.000 ton ej fullt 90 %-ig kalcitsten”. Det säger inte mig så mycket, men det är ändå intressant att det så här långt ute på landsbygden förekommit en verksamhet som är tämligen okänd för den moderna människan.
Efter det korta besöket vid Svärdsbro kalkbruk bar det av genom Tystberga samhälle och till andra sidan av Tystbergas gamla socken. Detta till en plats jag och frugan sprang på av en tillfällighet för några år sedan och som jag, trots alla mina år i trakten, inte kände till.
Om Svärdsbros kalkbruk ligger lite avsides, så är det inget emot vad detta gör, Evedal.
Det finns inga skyltar som förkunnar att det ligger ett gammalt kalkbruk här ute. Grusvägen dit är smal och vägen slutar ca 1 km innan bruket. Dit kommer man sedan på en ännu smalare väg som säkert inte använts på decennier och den försvinner plötsligt under hög vegetation, så sista hundratalet meterna får man kliva i knähögt gräs innan man får syn på det som frugan och jag plötsligt sprang på för några år sedan.
Evedals kalkbruk, tillhörande Nynäs gods. Nedan en bild hämtad från Sörmlands museums bildarkiv och året är 1935.
Den första ugnen byggdes 1906 och det är den som syns till vänster i bild. Man provade att bränna ett tag, men under ett antal år stod ugnen oanvänd.
1934 arrenderades gården Evedal (passeras på vägen till bruket) av en disponent från Stockholm. Han ville dra igång verksamheten igen och såg till att bygga en större och modernare ugn som syns till höger.
Vägen till kalkbruket var redan då dåligt anpassad för de lastbilar som fraktade kalken. Planer fanns på att bygga en linbana över sjön och till Nynäs gods. Planerna förverkligades inte och snart efter lades verksamheten ned.
Den nya ägaren fick inte längre köpa kol till bruket då han inte ville införliva sig med den s.k. kalktrusten (en svensk samarbetsorganisation och kartell för kalkbruk under 1900-talets första hälft). Den lilla ugnen stängdes för gott och den gamla byggdes om för att användas med vedeldning. Det höll inte, utan 1938 stängdes bruket för gott.
Som mest arbetade 15 personer vid Evedals kalkbruk.
Nedan är en bild av grunden till det som förmodas vara en liten kontorsbyggnad intill ugnarna.
Sedan frugan och jag var här senast har det vuxit upp mycket runt ugnarna som gjort det otillgängligt att komma nära. Det är också avspärrat, vilket är förståeligt, så det går inte längre att komma in i byggnaderna, vilket det gjorde då.
Hur länge denna får stå orörd innan allt rivs och forslas bort återstår att se, men denna anläggning är en viktig del av historien kring Nynäs slott och borde förvaras åt eftervärlden – tycker jag.
Det sägs att det har legat ytterligare ett kalkbruk i området. Detta intill vattnet i det som kallas Stäksundet. Vid utgrävningar 2008 fann man rester av det som troligen var ett litet kalkbruk och bryggor där båtar kunde lägga till.
[…] i år och som för mig varit relativt okända fram till nyligen. Det är det gamla kalkbruket vid Evedal och torpet Draget ni kunnat läsa om i tidigare inlägg. Dessa valde jag bort den här gången, då […]
Bruket vid Evedal var vackert byggt och ligger fint där i skogsbrynet även nu på din bilder.
Det ligger fint med öppna landskap på ena sidan och bakom kullen sjön Rundbosjön. Markerna är kalkrika, men varför man byggde så otillgängligt vet nog bara de som startade verksamheten.
För oss som gillar att fotodokumentera är det kanske en fördel att de ligger avsides, då blir det inte så många andra som fotar liknande bilder. 🙂
Ligger mycket i det
Sådan spännande plats, gillar att gå vid gruvor och kalkbruk med liknade. Byggnaderna är spännande för att inte tala om miljön.
Uppe i Dalarna har ni en del av denna sort. Har besökt några. Väldigt spännande miljöer.
Förstår att det inte är lätt att ta sig fram på sådana vägar. Gillar skorstenarna, det är tråkigt att allt förfaller eller rivs och snart minns ingen dessa bruk.
Det finns några bruk i trakterna som man hållit efter och som används till andra ändamål, men annars är de flesta övergivna och raserade
Gillar verkligen skorstenen.
Du har många fina gamla pärlor i ditt närområde.
Gillar verkligen skorstenen.
Du har många fina gamla pärlor i ditt närområde.
De finns och för bara några år sedan kände jag inte till dem.
Ja, det har ju förfallit lite där, men fina bilder du tagit och intressant historia har platsen.
Jag googlade Tystberga och sedan blev det mer koll på kartan om var Nyköping ligger osv.
Jag har ju bott i Stockholm, men bara ett år, och lite rest runt i Sverige men kan inte på långt och när allt om var alla städer ligger, vilka hör till vilka län osv.
Det här området vimlar av historiska och intressanta platser. Åkte runt igår så det kommer några inlägg inom kort. Ska bara sortera bilder och leta information.
Tycker det är synd att gamla historiska platser får förfalla och bara glömmas bort. Sen fattar jag ju att man kanske inte kan bevara allt heller. Lite synd är det dock!
Det är trist. Dessa platser vilar på svensk industrihistoria och den får inte glömmas bort. Tänk om väggarna i dessa industrier kunde tala.
Fina bilder från intressanta platser! Vackra gamla byggnader som man önskar ett bättre öde än att bara rasa ihop och glömmas. ett härligt inlägg … tack för det Stefan!
Tänk så mycket av den här sortens byggnader det finns runt om i bygderna. Det gäller bara att upptäcka dem.
Fast visst borde man ha vårdat dem. De utgör ju en viktig del av vår historia.
Hej Stefan! Vilket spännande inlägg… fascinerande hur sådana gamla kalkbruk bär på så mycket historia och berättelser. Det är något speciellt med platser där man nästan kan känna hur livet såg ut förr.
KRAM Anna
Att upptäcka platser som dessa under en vandring eller resa gör min dag. Att sedan googla efter fakta är bara så kul. Önskar att man hade haft vett att bevara vår historia på ett bättre vis.
Fina och intressanta platser som jag verkligen hoppas får stå kvar. De är en del av vår historia och förtjänar att bevaras. Så tycker i alla fall jag men så blir det inte alltid. Här fanns förr en liten mölla som kommunen tyckte var för dyr att underhålla så den såldes…
Jag är rädd att de får stå tills de rasar ihop. Tyvärr finns inget intresse att bevara dessa historiska platser när de ligger lite otillgängligt.
För mig som är svag för gamla tegelbyggnader så var detta ”mumma”. Jag/vi är alltid på motivjakt efter sånt här.
Som sagt; det blir så himla bra när du visar gamla bilder + dina nytagna. Pedagogiskt och effektfullt!
Tack Stefan
Stort tack själv. Ja, där har vi något gemensamt.
Vilka spännande platser och vilka fina bilder från det sista, nästan okända. Nog kan man undra hur länge det får stå kvar??
Precis. Jag har idag gjort en resa i närliggande naturreservat med en hel del spännande miljöer. Flera av dem är tyvärr illa åtgångna och mer nedslitna nu än för bara något år sedan.
Så fint att du bjuder på dessa gamla miljöer och f.d bruksbyggnader och historien kring dem 👍👌
Jag önskar att det hade funnits mer intresse i att bevara. Vi ser en industrihistoria som sakta tynar bort.
Ja, tyvärr är det ju så…
Vilka spännande platser. Bra det är avspärrat. Både av säkerhetsskäl och för vandalisering.
Det finns en del pärlor ute i skog och mark.