Så här på sensommaren/den tidiga hösten börjar det bli mer läge att ge sig ut i skog och mark. Detta gjordes och två korta vandringar avverkades med både glädjande och tråkiga inslag att ta med sig hem.
Förra hösten lyckades vi komma bort från den huvudled vi vandrade på – igen. Vi kom istället ut på en stig som avslutades vid en parkeringsplats med en informationsskylt.
Hela den stigen var nu intressant att avverka och det rör sig om…
Segelstamosse ligger strax intill de mer välkända stigarna vid Ryssbergens naturreservat. Segelstamosse är också ett naturreservat sedan 2009 och innan vandringen googlade jag lite och fick läsa att det finns spår från 15 och 1600-talen när virke bröts till järnhanteringen vid Bränn-Ekeby några mil bort. Därför hoppades jag kunna hitta något intressant att fota – som något gammalt övergivet torp eller en kolarmila, men allt kom att handla om det naturen ger oss.
Att det en gång i tiden runnit en bäck genom mossen kan nog anas. Segelstamosse avverkar man via en 2,6 km lång/kort lättgången rundslinga.
Ett bra år för bärplockare.
Vackert formade blad i naturens olika färger.
Annars mest små och välkända växter där min Nikon z50:s makrofunktion fick göra nytta.
Den andra vandringen genomfördes på mer kända marker. Den 5 km långa rundslingan vid Brannäs våtmarker. Lättgången, förutom en sträcka på ca 100 meter där det krävs både balans och lite ansträngning.
Det började längs grusvägen där ett minne från förr står vid vägkanten.
Kort därefter möts man av denna vy.
Vackert kanske, men varför tog Stefan en bild på detta tänker ni nu. Jo, så här slutade det när kommun och ägare inte kunde komma överens om vad som skulle ske med 1500-tals gården Brannäs.
Förra gången jag gick hela rundslingan var i april förra året och då gick fortfarande debatten het. Här kan ni se hur gården och omgivningen såg ut då. Idag återstår bara den stora ladan och en jordkällare.
Trist, trist, men så typiskt för dagens Sverige. Resten av vandringen blev desto trevligare. Som att gå förbi det här snåret med alla dess fjärilar både i och nedanför växtligheten.
Efter att de något tyngre 100 meter jag nämnde var avverkade, öppnade sig denna syn.
Där kan man tänka sig att ha en grillkväll, en tidig frukost eller bara sitta på altanen och njuta av solnedgången.
Ute vid kusten var det nästintill molnfritt, men inåt land drog ett par regnmoln förbi. Något denna båtägare möjligen blev varse.
Här ute på klipporna togs matsäcken fram och det blev ett dopp i ett något kyligt vatten. Svårt att komma i, men ännu svårare att komma upp. Blöta klipphällar med halt sjögräs under ytan är en vansklig kombination, men det gick och det var avsvalkande.
Det blev inte mycket fokus på fåglar. Lite mätt efter den fantastiska upplevelsen i Trollfjorden under vår resa. Fast i vassen lurade en svanfamilj och jag fick i alla fall med mig denna bild hem.
Det blev mest blommor istället…och så lite humlor.
Brannäs våtmarker är alltid en trevlig bekantskap, oavsett årstid, men frågan är om inte våren är den bästa perioden.
Oxelösund har ändå sedan mina ungdomsår haft ett litet dåligt rykte, men jag är idag benägen att hålla med om att staden har mycket att se och uppleva bortom de något dåliga rykten som ibland är svåra att tvätta av sig.
Tråkigt med rivningen! Många vackra bilder fick du med dig hem, särskilt de på fjärilar och bin men den på brjönmossan tror jag tar priset.
Ett trist, men tyvärr vanligt beslut. Björnmossa är ett nytt begrepp för mig.
Vilka härliga och fina bilder från vandringarna. Ledsamt dock att man valde att riva husen i stället för att bevara dem. Tyvärr blev jag inte helt förvånad.
Den stugan och det läget, ja tack!
En av de äldsta gårdarna i området och väldigt fint belägen. Trist, men tidstypiskt.
Jag blev plötsligt väldigt sugen på en skogspromenad.
Undrar varför!? 😉
Tack för inspirationen Stefan!
Tack själv. En skogspromenad är en bättre medicin än vilket piller som helst.
Vilken bildbomb du ger, väldigt fint fotat, njuter av att titta. Kommer att tänka på sången, Lingonröda tuvor uppå vallande mo osv osv
Trevlig helg
Tack så mycket. Den sången har jag nog missat 😄 Ha en härlig helg.
Så sorgligt med Brannäs gård. Det är så många platser som inte tas omhand utan bara får gå till historien som ett minne.
Tyvärr är Brannäs gård ett öde som delas runt om i Sverige. Det handlar om ekonomi som så ofta
Underbara bilder verkligen, en promenad/vandring kan ju ge en hel del, som här på din blogg.
Ha det så bra nu. 🙂
Önskar dig detsamma. En sådan dag och man kryper till sängs med gott samvete och ett leende.
Vilka härliga bilder! Den stugan skulle jag kunna tänka mig att bo i!
Jag men, men den lär kosta
Tack för att jag fick följa med på denna vackra naturupplevelse🙏🌳
Varsågod Louise. Tur vi i Sverige är unika med vår allemansrätt
Två vackra vandringar med som vanligt fina bilder, men när jag gick in och tittade tillbaka på inlägget om gården förstår jag varför du tyckte det var tråkigt. Vi har också konstaterat att det är otroligt mycket fjärilar just nu men lite avundsjuk blir jag när du skriver att det finns gott om bär. Här hos oss var det kanske frost när blåbären blommade? för blåbär är det riktigt ont om!
Det kan skilja sig. Här har vi haft rikligt med både blåbär och lingon. Hoppas på något liknande med kantarellerna
Härliga bilder från era vandringar … fantastiskt ljus där i den första bilden och många fina blommor som fortfarande blommar.
Sorgligt med Brannäs gård … trist att det slutade på det här sättet.
Tyvärr är det ofta så det slutar. Ingen vill ta ansvar och ingen vill betala.
Så mycket vackert att njuta av!
Tackar tackar
Kanske nördig kommentar men – Fin färgton och ljushet i bilderna.
Kameran var inställd på vitbalansen ”dagsljus”. Blir lite finare färgtoner än med ”auto”.
Jag gillar den tonen i bilderna. Jag har varit dålig att genom åren att just ändra under den sektionen.
Lätt att man glömmer, men det blir skillnad