Dag tre under vår New York-vistelse var ganska vindstilla, regnfri och inte lika mulen som de första dagarna. Det var heller inte lika kyligt. Visst hade man önskat de molnfria och varma dagar som kännetecknade de bilder man såg i nyhetssändningar från staden bara dagarna innan vi anlände. Å andra sidan var det inte sol och bad som lockade oss till denna världsmetropol och egentligen var vi ganska nöjda med att slippa svettas under de långa promenader vi tog.

För promenera gjorde vi. I New York som i alla amerikanska städer (tror jag) är gatorna raka och därför ganska lätt att navigera på. Förmiddagen inleddes därför med en promenad rakt nedför ”vår gata” 57:th Street och ända ned till Hudsonfloden där vi vek av söderut längst med vattnet. På vägen passerade vi Intrepid Sea, Air & Spacemuseum som ligger vid Pier 86 och är inhyst i ett av de 24 hangarfartyg i Essex-klassen som byggdes under 2:a världskriget.

Det hade givetvis varit intressant att besöka museet, men det var inte öppet och tiden räckte heller inte till. Vill ni läsa mer om detta kan ni göra det här.

Nej, målet för dagen var att bege oss ut på vattnet och det gjorde vi med en av de gula taxibåtar som tar turister vattenvägen runt Manhattan.

Det var lättare att få en helhetsbild av staden från vattnet än från över däck på en buss. Färden gick söderut på Hudsonfloden där båten lade till vid tre stopp där vi valde att inte kliva av. Manhattan är inte bara skyskrapor. Man har också bevarat en del äldre byggnader, som denna restaurang på piren i Battery Park.

Battery Park hade i.o.f.s. varit intressant att utforska. Här finns en mängd monument, minnesplatser och statyer, bl.a. av svenskättlingen John Ericsson.

Vårt första stopp var redan planerat och det var också där vi klev av. Pier 15 vid East River och det var därifrån vi begav oss till Brooklyn Bridge där vi tillsammans med hundratals turister skulle gå över till Brooklyn på andra sidan floden. I en bok vi införskaffat innan resan, rådde författaren alla att i stället ta grannbron Manhattan Bridge. Den är förvisso mindre, inte lika känd och därför inte alls lika besökt av turister som den större och mer kända Brooklyn Bridge. Vi lydde inte rådet och tog den 30 minuter långa promenaden över.

Här ses ett av Brooklyn Bridges fundament och i bakgrunden skymtar Manhattan Bridge.

Brooklyn Bridge som stod färdig 1883 är New Yorks största hängbro och innehade världsrekordet under många år. Lite intressanta fakta är att brons huvudspann är 486 meter, att 1 800 fordon och 150 300 människor passerade över bron när den invigdes, att kostnaden för bygget uppgick till 15 miljoner US-dollar och att 27 människor omkom under bygget. 1964 fick bron en kulturstämpel och ingår idag i listan över historiska platser.

Tveklöst är bron mäktig och det är därför turister flockas i mängder, även under gråmulna dagar som denna.

På andra sidan ligger Brooklyn, en av de större stadsdelarna med närmare 3 miljoner invånare. Den stadsdelen utforskade vi inte närmare, utan höll oss mellan de två broarna där vi tog bilder och tittade på intressanta människor.

Den här vyn där Manhattan Bridge syns i bakgrunden har vi sett i många resebroschyrer. Klart man vill ta en bild på den…tänkte många fler än jag.

Från parken vid Pier 1 har man en fin utsikt över Brooklyn Bridge och östra delarna av Manhattan…

…men också över den mindre Manhattan Bridge.

Vi hoppade ånyo på en av taxibåtarna och upptäckte att det var samma båt som tog oss hit. Bra, eftersom både guide och besättning var till belåtenhet. Lite andra vyer när vi fortsatte vår färd på East River mot Hudsonfloden.

Nästa mål är ett av New York och USA:s mest kända, men innan vi kom dit passerades både moderna och gamla skepp som låg ankrade eller var på väg att göra det.

Härifrån såg vi också siluetten av Jersey City som ligger i delstaten New Jersey. New Jersey är alltså inte en del av New York som många tror.

Ut till nästa sevärdhet skymtade Manhattan till vänster och Jersey City till höger bakom svallvågorna från taxibåten.

Nämnda sevärdhet skymtade snart framför båten.

Just det, Frihetsgudinnan på Liberty Island som invigdes 1886 och var en gåva från Frankrike som symboliserade 100-årsfirandet av USA:s självständighet. Statyn består av kopparplåt över en stomme av järn och är 93 meter hög från foten av sockeln till toppen på facklan.

Vi klev inte i land, varnade av vänner som besökt platsen. För mycket turister, för långa köer och egentligen inget att se på nära håll. Vi såg det vi ville från vattnet och det räckte gott. Vi tog oss vidare mot nästa mål och vinkade av gudinnan på sin sockel framför en fond av New Yorks skyskrapor.

När vi klev av båten nästa gång, gjorde vi det för sista gången och då hade vi tagit hela turen runt. Vårt nästa mål låg bara några kvarter bort och det var The High Line.

The High Line är en avlång park och gångväg som är byggd på en nedlagd järnvägslinje ovan mark. Järnvägen i sig var i bruk mellan åren 1934 och 1980, men lades därefter ned för att åter tas i bruk 2009, denna gången som en mycket välbesökt park.

Här fanns också caféer och restauranger och inte minst växter i alla dess former som kantade gångvägen och täckte de järnvägsspår man på sina håll låtit behålla. Givetvis vore ett besök på sommaren att föredra, då jag kan tänka mig att parken är en explosion av färger och uteserveringarna är fulla av människor från hela världen.

1,6 kilometer lång är parken och vi gick hela. Läs mer om The High Line här.

Nedanför trapporna till parken tog vi sikte mot vårt hotell och det låg ungefär dubbla sträckan av The High Lines 1,6 kilometer bort. Det blev många steg den här dagen, sköna och välbehövliga steg. Förutom motionen man får när man väljer promenader framför tunnelbanan, är att man också upplever mer av städerna man besöker och det är inte lite viktigt.

Det var mörkt när vi kom tillbaks till Salisbury Hotel och en god natts sömn väntade efter två omgångar Yatzy och en stor whisky.

Fortsättning följer…