Kategori: Resor utomlands

NY dag 2 – Uptown

Stefan4 kommentarer

Det här inlägget blir kortare än det var tänkt från början.

Varför? Jo, vi vaknade till ett riktigt busväder med smattrande regn och en blåst så stark att man trodde Matthew hittat en nordligare bana än förutspått.

Nåväl, vi hade vårat New York-pass och hade planerat att åka med bussen till norra delen av Manhattan och den planen skulle inte gå i stöpet p.g.a. vädret. Utrustade med tjockare kläder och paraplyer gick vi till närmaste hållplats för hop on-hop off bussen och den låg bara hundra meter från hotellet, alldeles intill Central Park. Där stod vi och väntade med paraplyer som stod rätt ut som koner och såg människor passera med regnjackor hårt lindade kring kroppen och paraplyer som nästan såg ut att lyfta innehavaren i den hårda blåsten. Någon buss såg vi inte till, men vi väntade och väntade och väntade och sedan gav vi upp.

Det skulle sedermera visa sig att bussen dagen till ära tog en liten annan väg av en anledning vi inte vet och hoppade över just denna hållplats för att istället stanna på nästa, vilken bara låg hundra meter bort. Tjurigt…

Istället använde vi apostlahästarna och tog en promenad neråt stan. Bland skyskraporna märktes inte blåsten lika mycket och regnet avtog med tiden. Målet med vår promenad var denna byggnad.

h16_165

Rockefeller Center i Midtown Manhattan. Rockefeller Center är egentligen en enorm plats med butiker, kontor, nöjespalats som inhyses i 21 byggnader. Storleken märktes inte minst när vi klev in genom entrén och ned i underjorden där mängder med restauranger och butiker kantade vår väg.

I den entré vi använde möts besökaren av ett monument över svenskättlingen Charles Lindbergh.

h16_166

Vårt mål var huvudbyggnaden, den 260 meter höga 30 Rockefeller Plaza och dess utkiksplattform ”Top Of The Rock” på den 70:e våningen.

Vi tvekade lite, åtminstone jag och svågern, när personalen förvarnade att det grådisiga vädret inte tillät den utsikt man annars har från byggnaden. Vi bestämde oss ändå för att ta hissen upp och vi ångrar oss inte. Utsikten var magnifik åt alla håll även om det inte blev några vykortsbilder med klarblå himmel och en vidunderlig utsikt. Det grådisiga vädret framkallade helt andra bilder än tänkt, men kanske mer spännande enligt den hobbyfotograf jag är.

Här en vy över Central Park i vars närmaste kortände vi hade vårt hotell. Ett hotell som förvisso inte syns bland alla omgivande skyskrapor.

h16_168

Här Empire State Buiding och som ni ser skymtar man knappt den höga One World Trade Center på södra halvön.

h16_169

Molnen sänkte sig alltmer över New York och snart såg vi inte toppen på ESB och ändå ganska nöjda tog vi hissen ned till marknivå och klev ut där vi tidigare klev in. Från entrén ser man denna magnifika katedral, S:t Patricks.

h16_170

När blåsten nu avtagit och regnet i det närmaste upphört, bestämde vi oss för att ta den tilltänkta turen till Uptown Manhattan. Vi hade inte långt till Times Square, varifrån bussarna avgår. Vi gick där och hoppades få plats under tak. Det blev bättre än så. Vi fick plats på övre däck, men under det tak som täcker den främre delen av däcket.

Några stopp gjorde vi inte under turen och några bilder blev det inte heller.

Däremot delgavs vi intressanta uppgifter av den kvinnliga guiden på bussen. Hon berättade om alla kändisar som bodde längs med vägen och pekade ut platsen där John Lennon sköts till döds. Turen tog oss till de stora universitetsområdena på västra sidan av Manhattan, genom Harlem och tillbaks via 5:th Avenue och alla intressanta museum som kantar vägen på östra sidan av Central Park.

Även om det inte togs några bilder under resan blev den lika intressant som vi hoppats. Bara synd att vi inte hann eller ville kliva av på någon av de platser vi sett och läst om, men fem dagar i NY är alldeles för lite om man vill hinna med allt.

Framåt kvällen anlände vi åter Times Square och nu hade regnet börjat strila så vi var glada där vi satt under tak på övre däck.

h16_171

Läs mer om Rockefeller Center här.

Top Of The Rock kan du läsa mer om här.

Fortsättning följer…

NY dag 1 – ett emotionellt besök

Stefan6 kommentarer

Det andra besöket under vår första dag gick till den plats där de två tvillingtornen stod när två kapade flygplan flög in i dem och dödade 2 996 oskyldiga människor och skadade över 6 000.

Platsen där World Trade Center stod är idag under uppbyggnad. Ursprungligen bestod WTC av sju byggnader och det var inte bara de bägge tvillingtornen som kollapsade vid terrorattentatet. Idag reser sig One World Trade Center 417 meter upp i luften (541 meter med masten) och är västvärldens högsta skyskrapa och symbolen för det nya World Trade Center som består av sju höga byggnader och en minnesplats.

h16_146

Det vi först mötes av var den stora minnesplatsen 9/11 Memorial som är belägen där ett av tornen stod. Centralt på platsen rinner ett vattenfall med i källaren på en av de raserade byggnaderna och detta fall är omgivet av minnesplattor där namnen på samtliga omkomna är ingraverade.

h16_148

Vid flera av namnen satt en vit ros och vi kunde läsa i en broschyr att anhöriga placerar dem där vid respektives födelsedag.

h16_149

Det var lite andäktigt att läsa namnen, för att inte säga emotionellt. Så många döda p.g.a. en terroristgrupps villfarelser, men det skulle bli än mer emotionellt.

Intill minnesplatsen ligger ligger museet. Museet ligger i själva hjärtat av det gamla World Trade Center och innehåller allt från delar av de raserade byggnaderna till personliga ägodelar. Två stora tavlor möter besökarna efter entrén.

Timmarna innan planen flög in i tvillingtornen…

h16_151

…och timmarna efter.

h16_152

Från entrén kan man via nybyggda trappor ta sig ned till själva utställningarna som är inhysta i de källare som tillhörde gamla World Trade Center. Intill dessa trappor finns en ganska välbevarad återstod av en av de ursprungliga trapporna som stod ganska pall när byggnaderna rasade och kunde därmed rädda många människors liv. Den var avspärrad och ingår idag i museets inventarier.

På vägen ner till utställningarna kantades trapporna och väggarna med förvridna rester av de balkar som en gång höll uppe dessa byggnader.

h16_153

h16_154

h16_156

Väl nere i bottenvåningen och de verkliga utställningshallarna möttes man av en gigantisk minnesplatta i mosaik.

h16_150

Det var med vördnad man gick omkring därnere, det märktes inte bara hos en själv utan hos samtliga besökare. Det var emotionellt, men det skulle bli än mer emotionellt.

Här hade man tillåtelse att fotografera, men man glömde nästan bort det mitt i allt. Från tv-apparater visades bilder från händelsen och ur högtalare strömmade ljud från autentiska samtal mellan olika räddningstjänster och flygledartorn. Fotografier från katastrofen satt överallt på väggarna och en o annan attiralj som användes låg i montrar, vissa hela och andra demolerade.

I den här delen av utställningen handlade det mer om övergripande saker, men det kändes ändå emotionellt där man gick och man undrade över hur många av besökarna som hade anhöriga med bland offren, men det skulle bli än mer emotionellt.

Längre in i utställningen började man förevisa föremål som förstördes vid räddningsarbetet. Bl.a. denna brandbil vars besättning gick ett okänt öde till mötes.

h16_157

I ett litet rum hördes ljud och vi gick in i det. Här var tystnaden total, förutom de röster från anhöriga som läste upp information om sina mördade barn, föräldrar och partners, alla illustrerade av fotografier på de omkomna. Man kunde riktigt ta på känslorna som ägde det mörklagda rummet. Här började det bli riktigt emotionellt, men det skulle bli mer.

I den här delen av utställningen började det bli mer personligt. Lite privata föremål stod i montrar, kantade av bilder på poliser, brandmän, ambulansförare och andra ur räddningstjänsten som omkom denna tragiska dag. Bl.a. stod denna motorcykel på plats och på den lilla minnestavla ni ser i nedre högra bildkant stod lite information om varför.

h16_158

h16_159

Att se bilder från tv är overkligt i sig. Själv minns jag attentatet som igår, trots att det är 15 år sedan det skedde. Jag var på väg hem från jobbet, gick förbi en nu upphörd tv-butik och såg bilderna från tragedin, i tron att det var en ny actionfilm de visade. Det var inte förrän jag kom hem och slog på min egen tv som jag insåg att det här händer just nu och på riktigt.

Självklart är det svårt att ta till sig tragedier och händelser av denna dignitet när man sitter hundratals mil därifrån och glor på en tv eller dataskärm. Att vandra där mitt bland saker, se bilder av människor som dog och ta del av historier så bisarra är emotionellt, så emotionellt att man måste ha hjärtan av stål om man inte tar vid sig, men det skulle bli mer.

Min syster och svåger avvek vid den här tidpunkten p.g.a. en lätt förkylning. Frugan och jag valde att gå in i den sista lokalen och det var här det blev verkligt emotionellt. Här fick man inte fotografera och det fanns det full respekt för.

Här i denna lokal kröp tragedin in på bara kroppen. I montrar låg och stod nämligen personliga tillhörigheter till de omkomna, allt från skor som hittades i ruinerna till halvt uppbrända mobiltelefoner. På golvet stod också vrak av brandbilar, polisbilar och ambulanser som inte kom tillbaks till sina stationer. Kring många av fordonen som delvis var uppbrända, låg också personliga tillhörigheter till de besättningsmän och kvinnor som tog sina sista andetag på denna plats. Det var en sak att se filmerna jag tidigare skrev om och på en stor vägg i utställningslokalen var fotografier på samtliga omkomna uppsatta, men det var så stort att man inte tog till sig detta på samma vis.

I den här mindre lokalen var allt mer personligt och man kom betydligt närmare det som skedde på den här platsen 2001. Riktigt emotionellt blev det också när man ur högtalare spelade upp autentiska samtal mellan personer i byggnaderna och deras förtvivlade anhöriga, när man hörde samtal mellan passagerare i de kapade planen, myndigheter och anhöriga och där filmer från övervakningskameror inne i byggnaden spelades upp på bildskärmar.

Vi hade kunnat vara kvar här en bra stund, men en titt på klockan gjorde att vi fick hasta iväg för att hinna med den sista hop on- hopp off bussen hem. Det man bär med sig från det här besöket, förutom alla minnen och det emotionella, är att världssamfundet måste finna lösningar för att en gång för alla utrota dessa satans mördare.

Läs mer om One World Trade Center här och 9/11 Memorial Center här (klicka dig gärna fram till den virtuella turen i museet).

Filmer om tragedin den 9/11 – 2001:

Fortsättning följer…

 

 

NY dag 1 – Downtown

Stefan2 kommentarer

Första riktiga dagen i New York. Vakna efter en god natts sömn, valde jag och frugan att ta en promenad till och i det mycket närbelägna Central Park. Om detta lilla äventyr har jag redan skrivit och till Central Park återkommer jag i senare inlägg. Kan bara tillägga att parken är större än många tror, intressantare och inte minst vackrare där den ligger som en oas insprängd mellan skyskrapor.

h16_119

I samband med bokningen av resan införskaffade vi ett New York-pass som innebar många förmåner som fri entré till kända besöksmål och gratis tur med hop on-hop off bussar. Just det sistnämnda utnyttjade vi till max under de tre dagar passet gällde.

Vi hämtade passet på bolagets kontor som ligger i direkt anslutning till Times Square, varifrån vi också började dagens färd.

h16_120

Vädret under dagen var höstlikt, något mildare än i Sverige, men ganska gråmulet. Det var väl inte så där jätteskönt att sitta på övervåningen under färden, men vi ville fotografera samtidigt som vi lyssnade på guiden och såg ut över alla kända platser vi tidigare bara läst om och sett på film. Många av byggnaderna återkommer jag till, men det finns en jag tänker ta upp lite mer ingående i detta inlägg.

Annars var det nästan nackspärr där man satt och blickade upp mot skyskraporna som kantade gatorna vi for på.

h16_122

Det är lite annat än att åka med buss i Stockholm där de högsta byggnaderna sträcker sig dryga 100 meter mot himmelen. I New York är denna höjd närmast att betrakta med ett leende på läpparna. Att Stockholm däremot är vackrare och renare råder ingen tvekan om. Få parker här nere i Lower Manhattan, väldigt smutsigt och givetvis väldigt högljutt.

På dagens utflykt passerade vi kända områden som Little Italy, Chinatown, Hell’s Kitchen och byggnader som Empire State Building, Chrysler Building, Rockefeller Center, en rad kända muséer och så förstås…

…Madison Square Garden…

h16_136

Det fanns förhoppningar när vi bokade resan, att kunna besöka den väldiga arenan för att se en match i NHL. Detta grusades dock av World Cup som avgjordes bara några dagar innan vi for. På resebyrån i Nyköping informerades om att seriestarten skulle försenas tack vare denna turnering, men att vi hade möjligheten att kunna förboka någon träningsmatch. Då kvinnorna i sällskapet inte har det rätta intresset för hockey och jag är rabiat ointresserad av träningsmatcher, valde vi bort detta och jag tror vi gjorde rätt. Tiden blev ändå knapp och det var så mycket vi ville avverka.

Vi fortsatte hela rundan utan att kliva av, detta i syfte att rekognosera innan vi gjorde våra val. Av klev vi dock på hållplatsen efter Madison Square Garden, då det bara återstod denna innan bussen var tillbaks vid utgångspunkten på Times Square. Här intog vi en sen lunch och tog ett gemensamt beslut om vilka besöksmål vi vill fördjupa oss mer i. Det blev två av besöksmålen och efter lunchen tog vi en promenad till det första.

h16_137

Just precis, New Yorks kanske mest kända landmärke…Empire State Building, som skymtade från Madison Square Garden.

Det vara bara några kvarter att vandra och det kändes skönt efter ett par timmar på en buss och en stor portion pasta med två kalla öl till. Den väldiga byggnaden sträcker sig 449 meter upp i luften, masten inkluderad. ESB var världens högsta byggnad i 39 år och det rekordet innehar man fortfarande. Just i denna stund är byggnaden den näst högsta i staden och när de pågående byggnationerna står klara ramlar ESB ned till femte plats.

Personligen har jag aldrig stått nedanför en sådan hög byggnad och självklart kändes den än mer mäktig där man stod på trottoaren och tittade upp.

h16_124

Entréhallen var imponerande och lika vacker som en byggnad av denna rang ska vara.

h16_139

Cirka hundra filmer har spelats in med Empire State Building som fond. King Kong är väl och förblir den mest kända. Inte bara filmer har gjort byggnaden känd. 1945 kolliderade ett bombflygplan med byggnaden och 14 människor dog. Den efterföljande branden kunde släckas ganska omgående och skadorna hann inte bli så omfattande. Ett antal självmord genomfördes innan myndigheterna kom sig för med att bygga ett högt staket vid utkiksplattformarna och 1997 angrep en man turister och lyckades skjuta sju stycken innan han tog sitt eget liv. Sex av de skjutna klarade sig med lindrigare skador, en dog.

Sedan 1978 hålls en årlig löpartävling i byggnaden, där det gäller att ta sig 1 576 trappsteg upp på kortast tid. Rekordet innehas av en australiensare och lyder på 9 minuter och 33 sekunder.

Vill du läsa mer om denna imponerande byggnad kan du göra det här.

Som turist kommer du bara upp 86 av de 102 våningarna. Här finns plattformarna från vilka du har en magnifik utsikt, som här där Greenwich Village syns framför sydligaste delen av Manhattan med New World Trade Center i bakgrunden och lite till höger skymtar Frihetsgudinnan ute på sin ö.

h16_142

Även duvorna verkar uppskatta utsikten härifrån.

h16_143

Efter besöket vid Empire State Building hoppade vi åter på bussen och tog oss till dagens nästa och sista besöksmål. Kvällen led mot sitt slut och efter detta besök blev det så ont om tid att vi bara var några minuter från att missa sista bussen som passerade.

Det var mörkt när vi åter anlände till Times Square och nu gjorde platsen sig bättre än i dagsljus.

h16_145

Reaktioner.

När man stod på 86 våningen i Empire State Building och tittade ned på gatorna nedan, var det en både obehaglig och overklig känsla att tänka sig in i situationen där människor valde att hoppa från den höjden, hellre än att möta en mer plågsam död i lågorna då World Trade Center kollapsade. Man ryser av blotta tanken…

Just detta drama återkommer jag till i nästa inlägg, för besök nummer två denna första dag skedde just på platsen där några mördare tog livet av 2 996 oskyldiga människor.

Fortsättning följer…

Ankomsten

Stefan2 kommentarer

Det tog cirka åtta timmar med flyg innan vi landade på New Yorks näst största flygplats, Newark.

En av stadens många gula taxibilar tog oss från New Jersey där flygplatsen ligger in till New York och Manhattan där vi bodde. För ett fast pris trodde vi efter taxisamordnarens information, men icke. Vi förstod senare att chauffören blåste oss på tiotalet dollar, så problemet med oseriösa taxiförare finns i New York precis som i Sverige och förmodligen alla länder. Förvånade? Egentligen inte, men besvikna på folks oärlighet och vår naivitet.

Hotellet vi inkvarterade oss i heter Salisbury och ligger i Midtown Manhattan, cirka 100 meter från Central Park och 300 meter från Times Square. Väldigt centralt m.a.o. och bara en aveny åt bägge hållen hade vi Broadway respektive shoppinggatan framför alla, 5:th Avenue.

h16_117
57:e gatan sett från hotellets entré.

Hotellet som ni kan läsa mer om här var ganska anspråkslöst, relativt gammalt, men både charmigt och trevligt. Vi tillbringade bara nätterna här. Samtliga måltider intogs på stan och är man i New York under endast fem dagar vill man utnyttja tiden till annat än att slöa på ett hotell. I NY, precis som i alla amerikanska städer, är det ganska enkelt att hitta. Från söder till norr räknat heter det gator (streets) och är numrerade från 1 och uppåt. Från öst till väst heter det avenyer (avenues) och är också de numrerade från 1 och uppåt. Med en karta och enkel matematik kommer man långt. Lika enkelt är det inte att hitta i nämnda Central Park som bara ligger kvarteret bakom Salisbury Hotell.

Morgonen efter ankomsten vaknade frugan och jag tidigt och bestämde oss för att ta en liten promenad i den väldiga parken innan vi skulle möta upp med våra resekamrater. Promenaden blev längre än beräknat och vi hann inte tillbaks till hotellet i tid för mötet. Vi gick helt enkelt bort oss och hamnade på ett ställe som senare skulle visa sig ligga på västra istället för östra delen av parken. Så småningom hittade vi dock ut till en bekant gata och kunde därför hitta tillbaks till hotellet efter en promenad som blev betydligt längre än vi trott och räknat med.

Nej, vi hade ingen karta med oss i detta första besök i en för oss okänd stad. Dumt? Självklart, men vi skulle ju bara ta en kort promenad i parken…

Talesättet ”Man ser inte skogen för alla träd” kan i New York uttryckas att ”Man ser inte skyskraporna för all skyskrapor”.

Det lilla hotellet ligger insprängt bland betydligt högre byggnader.

Av den anledningen är det svårt att fota kända byggnader från kort håll och de man ändå förevigar blir nästan uteslutande i perspektiv, vilket får många byggnader att luta inåt. Ett problem man skulle bli varse och ni snart kommer att märka.

Kvällen blev inte så sen, då vi var trötta efter en mycket lång dag. Vi somnade ganska ovaggade och sov gott i de sköna sängarna.

Sov gjorde däremot inte New York, staden som aldrig sover. På gatan utanför hotellet var trafiken livlig dygnet runt och inte sällan hördes sirener på både avstånd och nära håll. Trots detta var larmet inte störande och vi sov gott varje natt för att orka med de innehållsrika dagarna.

Mer om dessa kommer i kommande inlägg.

Fortsättning följer…

 

Hemma igen

StefanLämna en kommentar

Idag har jag varit på hemmaplan i exakt en vecka. Ni som följer mig på Instagram (@Beffe_tba) vet var jag befunnit mig och ni som inte gör det får inom de närmsta veckorna ta del av en reseskildring från…

usaVarför börjar han inte publicera bilder och berättelser förrän nu, tänker säkert någon. Ni som rest och befunnit er på platser ni tidigare aldrig besökt vet svaret. Kamerans minneskort fylls med hundratals bilder, trots ett ivrigt raderande av icke lyckade bilder redan på plats. Det tar tid att redigera, att plocka ut och skriva texter från verkligheten på ett sätt som åtminstone försöker fånga besökarnas intresse.

Resan som bjöd på kontraster i form av lite höstrusk i New York och högsommarvärme i Miami, var planerad sedan flera år och genomfördes med syster och svåger för att fira vår gemensamma och 10:e bröllopsdag.

De fem dagarna i New York blev mer hektiska, då vi försökte beta av alla berömda platser vi läst om och sett på tv. Givetvis är fem dagar alldeles för lite om man vill fördjupa sig mer i dessa platser och lika givet är att man inte hinner besöka dem alla. De nio dagarna i Miami Beach förflöt mer lugnt och kännetecknades av vila, sol och bad.

Innan resan nåddes vi av tidningsrubriker om terrorattentat och hot i New York, samt slukhål, alligatorattacker, zikavirus och orkaner i Miami. Inget av detta drabbade dock oss, men mer om detta senare.

På resor som denna, där sällskapet man reser med inte delar samma intresse för hobbyfotografering, finns det av naturliga skäl inte tid till mer fördjupande fotografering. Förutom några timmar på egen hand i Miami Beach, bestod resan av gemensamma förehavanden. Förvänta er därför inga explosioner av väl genomtänkta bilder, intressanta vinklar och ljussättningar eller bilder så vackra att man kan publicera dem i fototävlingar. Det blir mer av ord än bilder för att nå ut med det vi upplevde, men det är också lite av idén med denna blogg.

Häng med, läs och se lite av det väldiga USA.

Fortsättning följer…