Jag får väl ursäkta rubriksättningen innan ni fortsätter scrolla ned i inlägget. Den som eventuellt väntar sig ett musikstycke eller en recension av den mycket sevärda filmen Bohemian Rhapsody lär bli besviken.
Inlägget handlar istället om något av det mer svenska som finns och ett av de vårtecken åtminstone jag längtar efter allra mest. Jag talar förstås om de gula rapsfält som lyser upp de svenska landskapen just nu.Läs mer »
Troligen är man mer än lovligt dum. Förvisso är det en behaglig värme i Nyköping och himlen ovanför mitt huvud visade en kombination av vita, fluffiga moln och en blå himmel. I fjärran tornade dock tunga moln upp sig, allt enligt mobilens väderapp. Fast jag ville ta dagens promenad och jag hade redan utsett några av de motiv jag ämnade fota. Jag tänkte givetvis att jag hinner ta min runda innan det utlovade regnet kommer.
Regnet kom och då var jag så långt bort från hemmet under promenaden jag kunde komma. Ståendes på stans högsta punkt, utan något skydd, fick jag ta emot allt det blöta som de tunga molnen i fjärran bar med sig.
Fast bilden blev relativ bra.
Veckan som gick bjöd på en härlig försmak av den stundande sommaren. Efter en sedvanlig lång, grå, trist och kylig höst/vinter är våren välkommen och när sommaren knackar försiktigt på dörren känns det ganska behagligt.
Tyvärr, eller i dessa tider dessbättre, jobbade jag i veckan och såg vädret genom takluckorna och när dörren till lastkajen sköts upp i väntan på ankommande lastbil, men helgen kom då äntligen…Läs mer »
Få saker är så vackra och föränderliga som himlar. En tråkig himmel är dock en molnfri himmel. Ledsen att säga så alla soldyrkare, men det är ett faktum och då talar jag ur en fotografs synvinkel, amatör som proffs.
Molniga himlar är däremot en fotografs dröm och de som ägnar sig åt denna underbara hobby förstår vad jag menar.
Bilderna nedan knäpptes under en promenad till Lindbacke. Handhållen kamera är givetvis inte optimalt, men dagens kameror klarar ljussvaga förhållanden väldigt bra och bruset i bilderna är försumbart. Dessutom kommer nog de flesta hellre hem med lite brusiga bilder som kan räddas i något bra bildbehandlingsprogram, än med oskarpa som är utom all räddning.
Jag hade en knapp timme på mig mellan arbetsdagens slut och ett besök på en fotvårdsklinik. Jag brukar ta med mig kameran för att på bästa möjliga sätt fördriva tiden under denna stund.
När jag kliver ut genom portarna på jobbet visar sig mörka moln över Nyköping. Ganska perfekt, för då fick jag möjligheten att genomföra ett fotoprojekt jag planerat sedan länge. Blå himlar i all ära, men himlar med mörka och tunga moln slår det mesta. Jag höll mig intill Nyköpingshus då kliniken ligger i närheten av denna historiska byggnad och härifrån såg jag de mörka molnen närma sig. Mörka moln brukar innebära spännande bilder och många tvistar om det är bäst att föreviga detta i färg eller svartvitt.
Döm själva. Bilderna är tagna i färg, men konverterade till svartvitt i Photoshop. I slutet av inlägget kommer en liten omröstning där du får göra ditt eget val. Hoppas du svarar på den.
Silohuset och Sörmlands museum ligger förvisso inte på slottsområdet, men tvärs över gatan. Det vita höghuset som tecknar sig mot de mörka molnen är ett motiv jag länge spanat på när jag kliver ut från jobbet och ser vyn på lite avstånd.
Kungstornet är fotat från alla håll, vinklar och i alla vädertyper. Här framför…just det, mörka moln.
En bild över Svandammen och bort mot Silohuset är vanligt förekommande på Instagram, Facebook och i andra sociala medier. Visst förstår man varför, även om de tunga molnen skrämt bort de som brukar sola och äter sin lunch på vallarna.
Den här trappan brukar jag föreviga i alla möjliga sammanhang och kallar den alltid för ”Stairway To Heaven” efter en låt av historiens kanske mest berömda hårdrocksband.
Flaggspelet på toppen av vallarna brukar placeras ut i samband med Nyköpings gästabud och de utgör ett litet extra tillskott till denna spännande miljö.
Mörka och regntunga moln. Fast jag klarade mig från regnet och klev så småningom in genom dörrarna på fotvårdskliniken.
Naturligtvis inträffar det man inte vill ska inträffa. Klart regnet kom. När jag lämnar kliniken och har gått cirka 50 meter känner jag några regnstänk och när jag befinner mig på viadukten intill Teaterparken öppnar sig himlen och sedan störtregnar det hela vägen hem…tills jag befinner mig cirka 20 meter från lägenheten. Då upphör regnet så sakteliga för att sedan på kvällen skina upp och bli fint.
Det kallas otur.
Nu var jag inte utrustad med utrustning för regn, som vissa andra. Att jag blev dyblöt förvånar säkert ingen, men kameran klarade sig ganska bra trots allt.
Så detta med omröstningen.
