Ni läste igår att jag och min fru varit på resande fot. Några av er följer mig på Instagram och ni har säkert redan listat ut vart färden bar oss. För er och alla andra kommer här ett antal reseskildringar från en resa vi var väldigt nöjda med.
Läs mer »Etikett: resa
En kort semestertur
Vi, frugan och jag, pratade redan tidigt i våras om att komplettera vandringen på Vasaloppsleden med en semesterresa under några dagar. Berlin var det tilltänkta målet, men diverse faktorer gjorde att vi hamnade i … Västervik.Läs mer »
Minisemester – del 1
När detta skrivs är vi (jag och frugan) just hemkomna efter en kortare semester på sydligare breddgrader. Min far fyllde 80 i helgen och det var honom som jag, mina syskon, respektive och min brors dotter åkte ned för att fira. Under några inlägg får ni följa med på resan.
Frugan och jag har valt bort bil för att istället satsa på ett eget hem. Dock är det inga problem med att hyra bil emellanåt och det gjorde vi under denna minisemester. Tidigt i torsdags morse gav vi oss iväg från Nyköping. Vi såg fram mot resan av många skäl. Att familjen träffas och har trevligt, att resmålet är välbesökt och mycket trevligt, samt att meteorologerna utlovade sol och värme hela helgen.
Kanske att det här bilden ger en liten hint om vart vi är på väg?
Nej, dum fråga. Klart det inte gör när jag avslöjar att Gotland inte var slutmålet.
Dock var vårt första stopp i Oskarshamn. Meningen var att stanna till i Västervik för en fika, men plötsligt säger frugan från passagerarsätet att det stod Västervik 15 km….åt andra hållet. Vi hade bägge lyckats med att missa avfarten och drog förbi. Det ni!
Det blev Oskarshamn där vi tog en fika bestående av kaffe och en fantastisk god blåbärspaj med hemmagjord vaniljsås. Mums! Stoppet blev inte så långt, då vi hade en bit kvar att åka.
Det blev några stopp till på färden söderöver. Bl.a. på detta resmål.
Nu tror ni att Öland var slutdestinationen? Fel, fel, fel…som en känd svensk komiker skulle utropat. Nej, varken Öland eller Kalmar var slutmålet, men när vi ändå åkte förbi passade vi på att beskåda ett par av Sveriges mest kända turistattraktioner. Ölandsbron och…
Kalmar slott.
Detta magnifika slott som började uppföras i slutet av 1100-talet och som tillsammans med Älvsborgs fästning, Viborgs slott och Tre Kronor (det ursprungliga slott som stod där dagens Stockholms slott står, men som brann ned 1697) ansågs vara Sveriges viktigaste försvarsanläggningar.
Tyvärr han vi inte betala entré för att besöka innandömet, men jag inbillar mig att det besöket skulle vara värt de 115:- det kostade att gå in.
Slottet ligger mycket vackert på Slottsholmen och besöks årligen av tiotusentals turister. Väldigt kul att höra flertalet olika språk under vårt korta besök. Svensk historia drar. 1611 belägrades slottet av danskarna, men redan 1613 lämnades det över till Sverige igen. I slutet av 1600-talet lät man slottet förfalla, inte minst dess inre. Oscar I lät sedan påbörjar en upprustning på 1850-talet och ända in på 1920-talet pågick denna och idag anses Kalmar slott vara Sveriges bäst bevarade renässansslott.
Vem den förnäma damen och trumpetaren ska gestalta vet jag inte, men några historiska figurer med koppling till slottet förmodar jag att är.
Alldeles intill slottet ligger en annan turistattraktion.
Stadsparken som ni ser utkanten av på bilden ovan. Vi hade gärna tillbringat lite tid här, men tyvärr…tiden rann ifrån oss. Blomsterprakten var dock bedårande, även om rosorna sjöng på sista versen. Det fanns andra växter att njuta av, bl.a. de nedanför vars namn jag inte kan.
På den här korta semestern valde jag att låta mitt reseobjektiv (18-300 mm) vara hemma. Mitt vanliga (18-55 mm) fick sitta på och i vissa lägen kanske detta inte är optimalt, som när man fotar växter, djur eller avlägsna mål. Skulle visa sig vara ett litet misstag, men skam den som gnäller.
Vi fortsatte längre söderut, stannade för att äta middag i Åhus. Det var min tur att köra igen och just i det ögonblicket ångrade jag att jag tog körkort som 18-åring. Värmen, solen och semesterkänslan fick mig att längta efter en kall öl, i synnerhet när paret intill satt och drog i sig varsin.
Gott var det hursomhelst och efter avslutad måltid for vi så vidare.
Vidare till nästa och det sista stoppet på vägen…förutom lite inköp av matvaror i Simrishamn.
Stoppet ja.
Brösarps backar.
Detta kuperade landskap på Österlen där man bara kan sitta och njuta för en stund. Här har ett antal filmer spelats in, som Äppelkriget och Bröderna Lejonhjärta. Här finns också en gammal museijärnväg som kör passagerare på sträckan Brösarp – St Olof. Nu hade vi inte tid med detta, men detta är en begivenhet som bör prickas av på listan framöver.
Sträckan runt Brösarp är inte bara vacker, utan också kul att köra. Kuperat, kurvigt och inte olik den engelska landsbygden.
Filminspelningar, kurviga vägar och charm i all ära. Det är naturen man njuter av på denna plats i södra Sverige.
Några av er vet vart vi är på väg, andra kanske kan gissa. Svaret kommer i nästa inlägg.
Genom bilfönstret
Blir man som jag, väldigt åktrött, behöver man inte många kilometer innan första gäspningen kommer och hakan får en tendens att falla ned mot bröstet.
Så var fallet när vi åkte hem från Insjön på Juldagen. Redan innan vi lämnat Leksands kommun började jag gäspa och detta trots att vi passerade genom landskap vi inte ser varje dag. Vad gör man vid sådana tillfällen? Jo, man försöker blunda en stund, eller så kämpar man mot tröttheten, eller så ägnar man tiden åt en ny sysselsättning.
Man fotograferar landskapet genom bilfönstret. Jag har inte gjort det tidigare, men strax innan Sala kom jag på idén för att hålla mig vaken.
Att fotografera landskapet man passerar genom skitiga bilfönster är av naturliga orsaker lite vanskligt. I synnerhet när det börjar mörkna utanför. Bilderna nedan är tagna mellan Sala och Nykvarn, en sträcka som flög iväg tack vare detta nya intresse. Jag förväntade mig inga praktexemplar med knivskarpa bilder och vinklar ingen tidigare förevigat. Fast det var heller aldrig tanken, för vid denna typ av fotografering får allt vad perfektionism heter stryka på foten.
Här användes autofokus och inte manuellt, då man knappast hinner ställa in skärpan när man passerar motiv i 110 knyck. Auto-ISO användes också, då det krävdes höga värden för att bilderna inte skulle bli alltför suddiga i den mörka omgivningen.
Det här gav mersmak och något jag kan rekommendera nästa gång ni sätter er i bilen. Dock vill jag rekommendera att ni sitter i passagerarsätet om ni ska praktisera denna typ av fotografering.
Ett bildspel på landskapet vi passerade mellan Sala och Nykvarn.
Pisa – nattlivet
Nattlivet! Låter väl spännande?
Nja, vilda fester och sena nätter på lokala nattklubbar har vi lämnat bakom oss. Det var kul då, men jag saknar det inte idag. Nej, nattlivet i Pisa kommer att handla om något helt annat.
Redan när vi första kvällen drog våra resväskor från tågstationen till vårt hotell, såg jag något som jag inte tänkte missa. Jag sade till frugan att hit måste jag gå någon kväll och så blev det. När vi kom från stationen och försökte följa riktningen till hotellet via appen, hamnade vi lite snett. Vi tog en alldeles för rak väg från station och hamnade vid fel bro som leder över floden Arno. Det blev därför en extra lång promenad via trottoarer som knappast skulle kallas för godkända i nitiska svenska myndigheters ögon.
Just då kändes det inte särskilt kul och visst muttrade jag en del. Fast väl framme vid Ponte della Fortezza var synen som mötte väl värd de extra hundra meter vi släpade på våra resväskor. Vi kom när solen just hade gått ned och gatlyktorna på bägge sidor av floden hade tänts. Oerhört vackert och på murarna kring ån satt förälskade par och höll om varandra, ungdomar som satt och samtalade i sansad ton, invånare som bara satt och njöt av kvällen med en nyinköpt öl i handen och så givetvis turisterna med sina kameror.
Det var hit jag ville och det var hit jag kom.
Vi tog en promenad hit i god tid, så att inget skulle missas och kvällen det begav sig var den sista chansen på resan, om vi nu inte skulle ta promenaden hit efter hemkomsten från Cinque Terre. Vi stod på bron och fångade lite av den rörelse som var.
Människor till och från jobbet eller skolan och turister på väg någon annanstans. Fast det var inte detta jag var ute efter, utan det var givetvis solnedgången och mörkrets inbrott.
Bortom hustaken hopade sig molnen och jag trodde ett tag att hela anledningen till att vi stod här på Ponte della Fortezza skulle gå om intet. På floden under bron tränade kanotister och på bron stod några av deras vänner och hejade på.
Solen sänkte sig…
…och snart tändes gatlyktorna en efter en och ramade in Arno i ett magiskt sken. Det var den här synen som mötte oss första kvällen och som jag absolut inte vill komma hem utan att ha förevigat.
Det blev ett antal bilder innan vi sakta tog oss tillbaka till hotellet. På vägen kunde jag inte låta bli att stanna och ta några bilder på den blå timmen som nu hade uppenbarat sig.
Med dessa bilder från nattlivet i Pisa avslutas resan och berättelserna från den. Nu väntar bilder från den svenska sommaren som slagit till under tiden som bilderna från Pisa sorterats och publicerats.