Kan låta löjligt att bege sig ut på rapsjakt, men ingen sommar förblir en riktig sommar om man inte har ett antal bilder på rapsfält i bildmappen. Ett gult rapsfält är också något som kännetecknar Sverige och som inte sällan frontar vykortsvackra bilder i turistbroschyrerna.
Kort sagt, att jaga gula rapsfält hör sommaren till.
I vanliga fall finns de i närheten av vårt hem, men inte i år. Markägarna har bestämt sig för att odla annat, förhoppningsvis bara tillfälligt. Därför blev det att ta cykeln och bekanta sa att man odlade raps intill Tuna kyrka och därför var det dit kosan styrdes.
Mycket riktigt, fältet mellan hembygdsgården och kyrkan var gul och glädjande nog var himmelen blå. De två vackra färger som pryder Sveriges flagga. Även på vänster sida av vägen låg fältet gult, men att ta bilder in i solen blir sällan bra. Av den anledningen gränslade jag åter cykeln och trampade förbi en av kommunens mest fotograferade byggnader. Förhoppningen var att fältet nedanför denna gamla byggnad var lika gult som fältet ovanför.
Tji fick jag, men det är ändå märkligt hur en ganska ful och tämligen ointressant gammal byggnad intresserar fotoälskare som denna. Fast det är väl omgivningen som gör det.
Nä, bättre att ta bilder av rapsfält med solen i ryggen. Därför begav jag mig till Tuna kyrkas parkering där det blev några bilder över rapsfältet mellan kyrkan och gamla E4.an.
En härlig sommardag som denna måste man utnyttja. Värmen och solen kommer att försvinna och ersättas av kyla och regn. Det är som alla vet bara en tidsfråga och snart stundar semestern, om ni förstår vad jag menar…?
Jag cyklade därför över den gamla E4:an istället för att följa den hem. Det bar förbi Enstaberga och ut mot väg 52. Den vägen är märklig. Det spelar ingen roll åt vilket håll man cyklar, för man har alltid vinden i ansiktet. Ett fenomen, men lämna bilen hemma och ta cykeln så får ni själva uppleva det. På Instagram har några av de jag följer lagt upp bilder på rapsfält intill Väderbrunn och inte ville jag missa läget när jag och cykeln ändå befann oss i krokarna. Jag svängde ned där och såg de vyer jag tidigare sett på Instagram. Klart att jag också måste ta bilder på samma motiv, fattas bara.
Nu stod jag i valet och kvalet om jag skulle fortsätta genom Väderbrunn och ut mot gamla E4:an igen. Det lät nu inte så roligt, så jag vände och cyklade upp mot väg 52 igen. Eftersom jag hade med mig lite proviant, hade jag redan stakat ut mitt mål. Ett ställe som jag brukar använda som station för medhavd matsäck. Utsiktskullen vid Skavsta.
Det varken landade eller lyfte några plan under tiden jag satt där med min baguette och energidryck (nej, riktig energidryck och inte öl). Nu gjorde det inte så mycket, även om det alltid är en utmaning att få bra bilder på flygplan på marken och i luften.
Jag åt och drack upp det jag hade med mig och vände kosan hem. Framför gården Brunnsta växte ett rapsfält så fint att jag var tvungen att stanna, kränga av mig ryggsäcken igen och ta fram kameran. En vy som denna gör det enkelt att glömma vardagens vedermödor och alla trista nyheter på TV.
Fortsatt färd hem, genom rondellen vid gamla infarten till Skavsta och upp mot Oppeby på en hårt trafikerad riksväg. Jag svängde in vid Anderslunds koloniområde och bort mot nya kyrkogården. Jag kunde inte låta bli att ta den här bilden som förvisso inte innehåller minsta lilla rapsblomma, men som ändå är så där underbart lummig att den måste ingå i en bildserie från den svenska sommaren.
Nu är det gjort. Jag har fått mina traditionella bilder på svenska rapsfält. Får se om det dyker upp fler, eller om de hinner blomma ut när jag beger mig utanför kommunens gränser till Midsommar och på semestern.
