Månad: februari 2016

Från topp till topp

StefanLämna en kommentar

Kalla och molnfria kvällar innebär ofta möjligheter till fina ljusförhållanden.

På dessa kvällspromenader hänger gärna kameran på axeln ifall tillfälle erbjuds till bilder man vill ta med sig hem.

I närheten av vår bostad ligger den Östra klockstapeln, väl synlig från stora delar av Nyköping. I området tas gärna promenader och inte sällan förevigas stan från denna höga punkt. Området erbjuder också möjligheter att ströva i ganska lugn miljö och även till picnic under varma sommardagar.

mot höga höjder 1

Det här var en sådan kväll när kylan bet lite i kinderna, men vårkänslan ändå infann sig. När träden ståtar kala vid sidan av gångvägen, är utsikten ned mot hamnen ganska ostörd. Silohuset syns ganska bra härifrån och ljudet från nybyggnationen i hamnen lät ganska nära.

mot höga höjder 2

Jag strövade runt lite i området och hoppades få se någon av de ekorrar som brukar skutta omkring här uppe, men icke.

Solen började gå ned över stan och jag tog mig nedför den branta vägen till Kvarngatan för vidare promenad till den Västra klockstapeln. Solen gjorde sitt yttersta för att tränga igenom det täta grenverket, men värmen jag kände någon timmer tidigare var borta.

mot höga höjder 3

Den Västra Klockstapeln på Borgarberget syns kanske ännu bättre och är väl mer känd för turister som besöker Nyköping. På sin plats vid Stora Torget utgör den ett blickfång som inte går att missa. Denna stapel var den enda byggnad på väster som överlevde ryssarnas härjningar 1719.

Missar gångvägarna kring stapeln gör dock många. Den lilla park som ligger strax nedanför är ganska trevlig och avskild, tyvärr ofta använd av personer utan jobb…om ni förstår vad jag menar?

Utsikten härifrån är dock inte lika bra som från dess östra tvilling, men en kväll som denna var ljuset ganska trevligt att fota i. Det blev väl inga mästerverk att skryta med, men bilden av Culturum i kvällssol är den jag blev mest nöjd med, om än inte lika fint skildrad som i verkligheten.

mot höga höjder 4

Här kan ni se en bild av Borgarberget och den Västra klockstapeln från tidigt 1900-tal.

 

 

Nu vill de fram

StefanLämna en kommentar

I fredags var det nästan vårkänslor som dominerade promenaden hem från jobbet, bara nästan för där vinden låg på och skuggorna klättrade över gångbanan påmindes man bryskt att vintern har ett par månader på sig att gäcka oss.

I solen var det skönt och i lä från de kyliga vindarna satt flertalet personer och njöt med jackorna uppknäppta.

För min del var det inte aktuellt att sätta sig ned på en av de snöfria bänkarna som står uppställda utmed sommarrestaurangernas väggar. Jag tog bara en omväg för att få mig lite sol innan helgens utlovade gråväder.

I fönstren på restaurangerna skymtade det vi förknippar med sommar och visst längtar vi efter att få se dess inbjudande uppenbarelser på plats och inte instängda bakom ett fönster.

hamnfönster 2

Café Krogen brukar vara det ställe längs hamnpromenaden där vi helst intar en öl eller ett glas vin. Mycket beroende på dess lite lugnare atmosfär och utsikt över förbipasserande. Förra sommaren var sällan pub-avdelningen öppen och jag vet inte vad det betyder. Det var inte heller lika mycket folk på plats som föregående år, förutom på onsdagskvällarna då samtliga restauranger i hamnen fylls till bredden av hungriga och törstiga Nyköpingsbor och utsocknes. Låt oss hoppas att förra årets ”svacka” var tillfällig.

Café Krogen

Femtio meter bortom Café Krogen ligger ungarnas och lite yngre tonåringarnas favorit, Aktersnurran.

Med sitt stora sortiment av glassar passar detta fik för barnfamiljer och det är främst hit barnfamiljerna går, men även äldre som bara vill njuta av en kopp kaffe och gott fikabröd. Vi som hellre beställer in en kall öl och en räkmacka väljer annat. Ska sägas att också undertecknad går hit ibland, då också utbudet av vanligt fikabröd är både stort och inbjudande.

Ett säkert vårtecken är när glasskylten står på plats utanför Aktersnurrans entré. Just detta ställe brukar vara först med att öppna för säsongen och sist med att stänga. Därför hoppas vi snart att få se den stora glassen på andra sidan fönstret.

hamnfönster 1

Aktersnurran

Nu finns det konkurrens som alla Nyköpingsbor vet. Hamnområdet i Nyköping lever upp under några månader på året, så ta väl vara på chansen när den erbjuds.

Rökeriet, Tovastugan, Lotsen, Restaurang Piren och de små bodarna med sina glassar, hamburgare, strömmingsburgare m.m. har också de sin trogna publik och jag lär få säkert återkomma till dem i kommande inlägg, då närmare sommaren.

Stå ut några månader till, för snart sitter du där med en kall öl eller ett glas rött i näven och planerar den annalkande sommarens äventyr.

Min vardag

StefanLämna en kommentar

Ny blogg, nya möjligheter och visst är det dumt att inte utnyttja detta.

Stefans vardag har jag kallat bloggen. Fotografering utgör en stor del av min vardag, men två andra intressen följer mina steg i livet, hårdrock och sport. Därför kommer bloggen att utvidgas med bra musik (givetvis hårdrock och inget annat) och en och annan filmsnutt från sportens underbara värld.

Sportbloopers är något av det bästa man kan se på TV, så ett antal sådana varvat med snygga mål m.m. lär dyka upp i syfte att roa.

Roa hoppas jag också att musikinslagen kommer att göra. Hårdrock är det då som gäller och alla ni som tror att hårdrock innebär skrik och skrän lär bli mäkta förvånade, tro mig.

Det första musikinslaget är från ett av de bästa band som stått på en scen och som många andra av mina favoritband, hade de sin storhetstid på 70-talet.

Rainbow är bandets namn och innehöll en av världens bästa gitarrister i Ritchie Blackmore och en av de allra bästa sångarna i tragiskt avlidne Ronnie James Dio. Låten är ”Catch The Rainbow” som på senare år fått en annan betydelse som frugan och ett fåtal andra i min nära bekantskapskrets vet innebörden av. Njut mina vänner…njut.

Njut gärna av nästa låt som kombinerar skönsång till bilderna av mitt favoritlag, Bajen. Ni som jobbar på ABB Cewe i Nyköping kan känna igen två nuvarande och en f.d. medarbetare bland de lokala begåvningarna. Höj volymen och njut….

Statyn

Stefan2 kommentarer

Nu behöver jag hjälp.

I denna tid när snön smält, buskar och träd fortfarande är befriade från grönska, så gick jag en liten stig i centrala Nyköping där jag sällan går. Några gånger har jag tagit genvägen, men aldrig sett honom…

…den japanska krigaren på sin stod.

statyn

 

Jag förstår att statyn är svår att se under årets varma och lummiga månader, omgiven av klängväxter som den är. Jag har aldrig sett honom, trots de gånger jag passerat bara någon meter ifrån och jag har aldrig hört någon nämna hans namn.

Google kunde inte hjälpa mig, så nu hoppas jag på er hjälp.

Vem föreställer statyn? Vem har placerat honom där? Vem är skaparen? Varför står den där? När kom den dit?

Frågorna är många, men svaren hittills få.

Var statyn står? Utanför NK-villan och om du ställde frågan innebär det att du heller aldrig sett honom.

Fågelskådare

Stefan2 kommentarer

Då blev det då äntligen dags att kolla vad min nya Nikon Coolpix900 går för.

Dagen var inte så skön att stativet följde med på promenaden, så det blev handhållet.

Så här i efterhand och med lite analyser av resultatet får man nog inse att stativet är ett bra sällskap när man ska använda zoomen i den utsträckning som det gjordes när bilderna togs.

Samtliga tre bilder togs dessutom med den förinställda scenen ”fågelskådning”, allt för enkelhetens och testets skull.

De två första bilderna har en brännvidd på 178 mm och med en handhållen kamera syns en tydlig oskärpa, även om bilden på blåmesen håller en acceptabel nivå. Dock inget som skulle ta plats i någon av fototidningarnas insändarsidor. Dessutom är den generella bildkvalitén hos en kompaktkamera lägre än hos en spegelreflex. Detta är jag dock medveten om och min Nikon Coolpix900 är ett komplement jag kommer att använda på resor och andra tillfällen när den tyngre Nikon 7100 är för bökig att ha med sig. Sedan ska det bli intressant att ta bilder med kameran på stativ, för att se om skärpan blir bättre på bilder tagna med längre brännvidder.

fågelskådare 1

fågelskådare 2

Den tredje bilden kanske inte är den mest spännande, men kvalitetsmässigt bästa. Här är brännvidden hela 428 mm och den till synes bättre skärpan beror på att jag tog stöd mot en bänk. Av den anledningen tror jag att ett stativ förbättra skärpan rejält, även vid kamerans längsta brännvidd på 800 mm. När det blir lite varmare ute ska det testas för fulla muggar.

fågelskådare 3