Semester innebär att man struntar i vad veckodagarna heter och det man annars förknippar med helger gör man istället när man känner för det.
Så var det ikväll och efter lite dividerande om middagsmaten bestämde vi oss för att grilla. Vi tog cyklarna och trampade till en närbelägen butik där vi inhandlade färdigmarinerat kött, färdig klyftpotatis med goda kryddor och lite god sås till.
Ni tror säkert att följande lilla berättelse är påhittad och om jag inte själv upplevde det, skulle mina tankar gå åt samma håll.
Vi hade kollat våra väderappar och sett att det fanns en viss risk för åska och regn, men tänkte att om vi skyndar oss kanske vi klarar oss undan detta. Väl hemma tändes grillen direkt och vi plockade fram bestick och annan utrustning på altanen. Tanken var att sitta ute och inta god mat och lika god dryck.
Visst, molnen tornade upp sig runt Nyköping, men temperaturen var behagligt skön och det såg ut som att de regntunga molnen skulle passera på behörigt avstånd. Bilderna nedan är tagna på vår altan och visar molnen som omgav oss. Inga direkta regnmoln som synes.
Den blå himmelen bakom molnen lovade gott och tittade man upp såg molnen att gå en bana förbi vår del av kommunen och detta uppskattades.
Grillen började få upp en härlig glöd och med en kall öl i näven började det att vattnas i munnen.
Det gick inte att undvika blickar upp i skyn och när glöden hade fått den där härligt grå karaktären och det var dags att lägga på köttet, såg himmelen plötsligt ut så här.
Hastigt hade de ljusa molnbankarna försvunnit och ersatts av betydligt tristare och man riktigt såg hur de bar med sig vatten i rikliga mängder och bara några få sekunder efter att köttet lagts på grillgallret kom de…de första dropparna.
Det var inga mängder och de kom i korta och fåtaliga skurar. Planerna på att sitta ute och äta grusades dock, så vi dukade upp i vardagsrummet, hällde upp varsitt glas rosé och tittade på när köttet började få sin härliga färg och i exakt samma stund som det var dags att vända på köttbitarna, öppnade sig himmelen, regndropparna blev både fler och tyngre och det kändes som att någon ville oss illa.
Oavsett väder var vi tvungna att se till köttet och det blev frugans uppgift eftersom hon hade paraplyet i närheten.
Under tiden vi satt i vardagsrummet och bedrövade tittade ut, hade vi locket på för att inte köttet skulle förstöras. Om ni grillmästare kan säga om det är rätt eller fel, tar vi gärna emot tips. Den varma grillen och de kalla regndropparna som slog mot den, skapade en härlig rök som steg mot den regntunga himmelen.
Vad kan man göra? Man kan bli hur förbannad som helst, men vädrets makter rår ingen på. Vi kan flyga till Mars, dela atomer, men vi kan ännu inte ändra på det faktum att vädret är otyglat och gör som det vill. Genom fönstret i vardagsrummet kunde vi bara titta ut och banne mig om det inte skymtade något ljust någonstans däruppe.
Mycket riktigt. När vi satt oss vid matsalsbordet, lagt upp kött och potatis och sagt vår första skål, slutade det att regna. Tro mig eller ej, men i just denna stund upphörde regnet och innan den första tuggan var avklarad sken det upp, solen tittade fram och sedan blev det bara bättre. När måltiden var avklarad var himmeln så molnfri den bara kan vara och man satt där och bara muttrade och förbannade sin otur…eller om det är det nyckfulla vädret kan ska vara irriterad på?
Så avlöpte måndagens grillkväll. Den cirka halvtimme som kolen använde för att bli grillklar och köttet var genomgrillat, regnade det rejält. Tiden innan och tiden efter kom det inte en droppe.
Detta är en sann saga, även om många har svårt att tro på den. Vet inte om jag ska använda det uttjatade ordet typiskt, eller om jag ska skriva någon av de 78 svordomar jag lärt mig genom åren?
Visst ja, köttet smakade alldeles utmärkt, rosévinet likaså och kanske det ändå är det som är huvudsaken.
