In i dimman

Lördagsmorgon.

Jag tog cykeln tidigt på morgonen för att trampa upp på stan med ett av de morgonöppna bagerierna som mål. Färskt bröd till frukosten hägrade, en tradition frugan och jag haft i många år. Förvisso har vi längre till närmsta bageri nu, men traditioner ska hållas.

När jag cyklade gatan fram i vårt bostadsområde blickade jag ut mot de öppna ytorna vid Lindsbacke och så en härlig morgondimma som lägrade sig över marken med en uppgående sol som färgade naturreservatet i gult. Mycket vackert och nog hade jag lust att vända hem efter kameran för att ta en liten omväg, men med en hungrig fru som väntade var det inte riktigt läge.

Tänkte att söndagen säkert skulle bjuda på dimma av väderprognosen att döma. Därför klev jag upp lite tidigare, tittade ut genom fönstret för säkerhets skull och nog var det dimmigt alltid. Tyvärr var det mer morgondimma än jag hoppats på och den härliga dimma som bara lägrade sig över marken var ersatt med en nästan ogenomtränglig sörja. Inte riktigt efter beräkningen, men hade jag bestämt mig så hade jag. Så upp på cykeln och iväg för att fånga några av Nyköpings mer kända varumärken.

h16_93

h16_94

Inget specifikt varumärke för Nyköping utan för hela Sverige.

h16_95

h16_96

h16_97

h16_99

h16_100

h16_101

…och så mycket solsken var det nu inte, även om solen började att göra sig påmind någonstans därute.

h16_102

Fullmåne

Vi den senaste fullmånen lyste månen härligt gul när den försvann bakom träden bortom Högbrunn. Jag försökte få upp stativet och min Nikon Coolpix P900 i all hast, men innan det var gjort hade månen delvis försvunnit ur synfältet.

Av den anledningen monterade jag upp kameran redan på kvällen för att fånga månen morgonen med förhoppningen att inga moln skulle skymma. Jobbar man förmiddagsskift och kliver upp vid 05:00 är det inga garantier att man hinner, men av en händelse vaknade jag tio minuter innan klockan ringde och tog mig genast till rummet där kameran stod redo på sitt stativ.

Ska sägas att jag använde den förinställda funktionen för just ”måne”, men jag använde inte Nikons app WMU som installerad på mobilen och som integrerar kamera och mobil via Wi-Fi. Det borde jag kanske gjort för kameraskak är inte särskilt önskvärt när man fotar föremål som exempelvis en måne. Därav är inte bilderna så skarpa som jag vill, men vad tusan…det blir väl fler fullmånar…om jag orkar gå upp.

h16_88

Bilden nedan är inte beskuren i Photoshop, utan så verkligt nära man kommer när man zoomar ut fullt med denna kamera och dess x83 zoomomfång. Oskarpt trots stativ, men med mer tid för rätt inställning och en extern fjärrutlösare kanske det blir bättre, men en måne rör sig snabbt över himmelen och därför krävs en ganska kort slutartid, inte minst med detta zoomomfång. Får se nästa gång.

h16_88_2

Den nya rundan

För att inte tappa motivationen krävs ibland nya vägar.

Nu talar jag inte om fotografering, utan motion. Att dagligen fotografera samma motiv gör att man slutligen tröttnar och likadant är det att vandra samma runda på sin dagliga promenad.

Alternativen är få när man saknar bil, men istället får man variera de alternativ som erbjuds på lagom avstånd från hemmet. En relativt nyfunnen sträcka är den som går förbi Dammgruvan och Lilla Kungsladugården. Ni har sett bilder från den förut, men vad tusan, kameran är ett måste på dessa promenader. Den här kvällen gjorde vi dessutom ett litet avsteg förbi koloniområdet Anderslund som en liten variation av sträckan.

Den här lyste upp området lika mycket som den värmande solen (jo, bilderna är inte dagsfärska, utan togs den 13:e).

h16_75

Jag misstänker att denna lilla göl som gränsar till området drar till sig mygg på sommaren, eller vad tror ni?

h16_74

Den ständiga frågan. Hare eller vildkanin? Hur som helst var han/hon nyfiken till skillnad från vännen som skuttade in i buskarna när vi passerade.

h16_76

Här kan man tydligen samsas över nationsgränserna, till skillnad från många områden i världen.

h16_77

Frugan muttrar för att skuggan alltid är lite snabbare än henne.

h16_78

Från Anderslund går ett par stigar som tar en förbi den gamla militäranläggningen ut på grusvägen som leder till Vattenfalls stora anläggning. Här nådde inte solen fram till alla skrymslen och vrår…

h16_79

…men även delar av vägen och omgivande skog var höljt i dunkel.

h16_80

Att man närmade sig den stora anläggningen var tydligt. Det är kanske inte det mest intressanta med denna bild, utan den gröna skiftningen som går i tre nyanser.

h16_81

Ute på den stora ytan framför anläggningen bjöds vi på ett ganska mjukt och härligt sken som svepte in området i långa skuggor.

h16_82

Intill anläggningen måste man ta sig över järnvägen och det gör man via en gisten träbro och några hopp över ett dike. På andra sidan går en annan liten grusväg som bönderna i området använder för att komma ut på sina ägor. Långt därborta såg vi just en av dessa bönder som inte har samma arbetstider som vanliga löntagare.

h16_83

Månen syntes i öster, eller åtminstone delar av den.

h16_84

Nu gick det ganska snabbt och i väster började solen gå ned bakom horisonten.

h16_85

Vid slutet av vår promenad, strax intill Garagelängorna, vändes blickarna mot en ganska vacker himmel som fick avsluta vår långa och trevliga motionsrunda.

h16_86