Den försvunna idrotten

Det här inlägget ska frångå mina vanor att dokumentera mina inlägg med bilder och text från min vardag.

Det ska istället handla om ett samhällsproblem som får konsekvenser i form av andra. Idrotten som försvann, en kanske något kryptisk rubrik, för inte har väl idrotten försvunnit? Nej, självklart inte, men vi som deltagit och på andra sätt varit engagerade i den lokala idrotten har sett lokala föreningar försvinna, lokala idrotter som gått samma väg och hur bristen på idrottsföreningar på landsbygden fått konsekvenser man kanske inte räknat med.

Personligen är jag född och uppvuxen på landsbygden, närmare bestämt Tystberga. Tystberga på tiden det begav sig sjöd av aktiviteter, inte minst på och omkring Tyrsvallen där det spelades fotboll, tennis, bordtennis och utövades friidrott varje dag i veckan. Själv ägnade jag mig åt det mesta, men fotbollen var sporten som tog upp det mesta av min tid.

Klicka på bilden för en större version

En ung och vältränad Stefan Karlsson syns i mitten av bilden, omgiven av minnesvärda spelare och profiler. Det roliga med denna bild är att bara två av lagkamraterna hämtades utifrån, övriga var Tystbergagrabbar, inklusive ledarna.

Nynäs, Näsby, Ludgo, Buskhyttan, Ålberga, Vrena, Sjösa och Jönåker, är alla lag som försvunnit från den lokala fotbollskartan och några av lagen från småorterna lever på nåder tack vare inhämtat spelarmaterial från centralorten. Än värre är det på dam-, junior- och ungdomssidan.

Något har hänt och jag tänker vidhålla att de kommunansvarigas centraliseringspolitik är en stark bidragande orsak till att fotbollen i Nyköpings kommun är sämre och glesare än på många år. Tyvärr ser kurvan allt annat än rolig ut och frågan är hur länge det dröjer innan vi får läsa nya svarta rubriker om lokala lag som lägger ned verksamheten?

Vi som bodde i Tystberga när Tystberga GIF var en förening som engagerade hundratals ortsbor på olika sätt, vet också att en liten ort bygger mycket kring just idrottsföreningen. Nu hade vi i Tystberga turen att också andra föreningar hade en livlig verksamhet. Nynäs IK lockade många lokala skidåkare och fotbollsspelare. Bogsta skyttegille, SMU-scouterna och Sjöscouterna var andra föreningar som sysselsatte ortens ungdomar. De som inte intresserade sig för föreningslivet, var ämnade att gå tämligen sysslolösa då varken fritidsgård eller andra faciliteter fanns att tillgå. Tyvärr fann många av dessa klasskompisar och grannar ingen annan utväg än att driva runt och ställa till med sattyg. Här kommer konsekvenserna av kommunens centralisering in i bilden.

Idag nås vi av nyheter om vandalism, bråk och stök från de mindre orterna. Samma orter som i mångt och mycket sett hur de lokala föreningarna tvingats dra ned på verksamheten och i vissa fall försvinna helt.

Ekvationen är enkel. Avsaknaden av nybyggnation i de mindre orterna leder till en minskad befolkning. En minskad befolkning leder till mindre barnkullar. Mindre barnkullar leder till att ortens skola läggs ned. Läggs skolan ned försvinner dess koppling till den lokala idrottsföreningen. Försvinner den kopplingen är det färre barn och ungdomar som engagerar sig i idrotten. Är det färre barn och ungdomar som engagerar sig, försvinner snart föreningen. Försvinner idrottsföreningen och andra föreningar är det fler ungdomar som drar omkring på byn helt sysslolösa. Sysslolösa ungdomar är ofta uttråkade och uttråkade ungdomar har en tendens att hamna snett i livet.

När ungdomar hamnar snett i livet drabbas också mindre orter av vandalism och stök.

Det råder inget tvivel om att idrottsföreningar har en stor betydelse för små som stora orter. Engagemanget hos lärare, idrottsledare och föräldrar är också det oerhört viktigt och något som måste lyftas. Då gäller det förstås att man har något att engagera sig i och det är här kommunens brist på intresse för de mindre orterna kommer in.

Allt i en kommun kan inte handla om själva centralorten, dess satsningar, nya, fashionabla och dyra bostadsområden. Det finns en landsbygd utanför stan där invånare bor och vill bo. Vill man att inte bara landsbygden, utan också idrottsföreningarna, ska leva måste kommunpolitikerna på allvar inse vad som krävs för att så ska ske.

Det gör man inte idag och gör man det inte heller i morgon, kommer det att få vidare konsekvenser.

Detta om detta. Nu blev jag så exalterad att också nästa inlägg kommer att handla om den lokala idrotten och hur det faktiskt såg ut en gång. Hoppas du läser detta.

Farväl du korta sommar

Den svenska sommaren är vanligtvis kort, alltför kort. Årets sommar går till historien som en av de svalaste, vilket märktes av att bara ett dopp togs i Sverige under året och jag säger ”under året” för att det inte lär bli något mer. Tillfällena när man kunde sitta ute sent på kvällarna var också få, liksom grillkvällar och sena middagar på någon av stans uteserveringar.

Veckan på Kreta få därför ses som ett avbrott under den korta semester vi löntagare har (undantaget lärare och politiker). Förvisso är vädret hyggligt just nu, de sista värmande graderna kramas ut, men vi måste nog erkänna att vi traskar i rask takt in i årets höstmånader. Vilket kommer att märkas på de inlägg jag lägger ut fr.o.m. nu.

Redan under en av veckans långpromenader märkets höstens intåg. Som vid Arnö gård där löven börjat falla…

…denna lilla byggnad strax nedanför Arnö gård.

Denna lilla varelse som inte var mer än 3 dm tog jag för en äsping. Min begränsade kunskap om flora & fauna kanske spelar mig ett spratt, men någon kanske vet?

På åkrarna mellan Lindbacke och Stora Kungsladugården är det skördat, förutom en av dem där axen lyser bleka och bara väntar på att tröskan ska komma och kapa dem.

Rönnbär kännetecknar höst och ju fler vi ser på träden, ju kallar blir vintern…om man nu ska tro på skrock.

Denna präktiga solros vid Anderslunds koloniområde ser också den ut att ha gett upp.

Som sagt. Sommaren har lämnat oss och hösten knackar på dörren för att komma in.

Peking

Det händer inte ofta, men ibland lämnar vi Nyköping för äventyr i andra städer. Så var fallet i helgen när vi var bjudna på 50-årsfest i Peking, eller Norrköping om ni så vill.

Norrköping är tyvärr en stad man oftast passerar på vägen mot andra mål. Synd, för det är en trevlig stad som åtminstone inte jag utforskat mer ordentligt. Frugan och jag besökte staden förra vintern i just syfte att ta reda på mer om vad som finns att se och göra. Då var vädret lite emot oss, men vi såg tillräckligt för att lockas till fler besök.

Helgens besök gick i festligheternas tecken, men några timmar hann vi spendera i centrala Norrköping under både lördag och söndag.

Likt förra besöket tog vi in på hotell President på Vattengrändsgatan, strategiskt beläget mellan resecentrum och många av stans sevärdheter. Ett trevligt litet hotell som vi trivs bra på. Vet du inte var i stan du finner det, ska du ta sikte på denna välkända byggnad.

Sett från Strömparken ligger hotellet om man fortsätter 50 meter till vänster om Holmens byggnad.

Vi hade några timmar på oss innan festen började. De timmarna tillbringade vi i nära anslutning till Strömmen, förutom lunchen som intogs på en italiensk restaurang i hörnet Drottningatan – Hospitalsgatan. Norrköping är en industristad och har precis som många sådana ett oförtjänt dåligt rykte. Här finns inte bara många sevärdheter, intressanta platser och en spännande historia. Här finns också många vackra vyer.

Givetvis ska man i sammanhanget inte glömma Carl Johans park och kaktusplanteringen. Bägge ligger precis mellan resecentrum och hotell President som jag tipsade om.

Under vår promenad hamnade vi mitt i en tävling som var kul att följa och lockade många deltagare och en månghövdad publik. Action Run var namnet på denna och den var riktigt publikvänlig.

Många spännande hinder mötte deltagarna i detta lopp. Både vattenhinder, höga hinder och hinder man skulle krypa genom.

Vi hann inte besöka alla hinder under loppet vars bana följde bägge sidor av Motala ström. Vi fastnade vid väggen ni ser på bilden ovan. En vägg där de flesta mötte sin baneman, fast innan man skulle över det, skulle man ta sig genom dessa rep.

Det gick så där kan jag säga. Ett fåtal klarade hela hindret utan att sätta ned fötterna, bl.a. en tjej som svingade sig genom det 10 meter långa hindret som om hon aldrig gjort något annat. Mycket imponerande!

Annars var det en del svordomar, även om tävlingen genomfördes med leenden och glada tillrop. Inte ens dagens supermän klarade sig genom banan.

Så mycket superman var det inte i Spiderman när han efter detta hinder låg på marken med kramp i bägge vaderna.

Han gjorde större nytta när han hjälpte deltagare uppför den branta och hala väggen. Själv tog han och hans superkollegor den fega vägen, trapporna bakom hindret.

En mycket trevlig tävling som borde roa också i Nyköping. Kanske något för stans arrangörer att ta till sig? Sägas ska att man nog bör vara mer vältränade en många av deltagarna var i denna tävling. Här och var såg man löpare som försökte stretcha bort kramp och en och annan som plåstrades om av sjukvårdare. Fast kul var det och läs gärna mer här och missa inte filmerna och bilderna som ligger uppe.

Kvällen kom och efter dusch och ombyte tog vi Norra Promenaden bort till lokalen där festen hölls. Själv kände jag inte en människa på festen, men för frugan var det ett kärt återseende med gamla klasskamrater och vänner från hennes uppväxte. En mycket trevlig fest på italienskt tema där alla fick ta med sig mat och dryck som sedan dukades upp som buffé. Många trevliga människor och vart efter tiden led och vinet rann ned i struparna, lärde man känna fler och stämningen höjdes hela tiden. Vi drog oss hemåt vid 02-tiden med tanke på busstiden vi skulle passa under söndagen och då var fortfarande dansgolvet fyllt med glada människor i åldern 40-55. Även äldre kan minsann.

Dagen efter var man kanske inte lika pigg som morgonen innan. Inte särskilt många timmars sömn och möjligen ett glas vin för mycket. Efter frukosten hann vi ändå med att ta en promenad upp till det spännande industrilandskapet. Man blir nästan sur över Nyköpings politiker som aldrig insåg vikten av att bevara Nyköpings gamla industrihistoria. Tänk om alla industrier längs med Nyköpingsån hade bevarats, från Oppeby ända ned till hamnen. Hur många turister hade man inte kunnat locka om man utnyttjat möjligheterna och lokalerna till något historiskt intressant?

Det korta besöket i Norrköping var över för den här gången. Jag gissar att vi gör nya i framtiden.

Hästkrafter

Hästkrafter bakom hud och plåt. Intresset för dessa ter sig i olika form och av olika människor.

Bägge får väl anses vara lika spännande och fascinerande.

Hästar är rena muskelpaket och man kan bara ana de hästkrafter som finns under denna hingst hud.

Jag kan inte mycket om hästar, därav de dåliga utdelningarna på V75. Jag kan lika lite om bilar, mest beroende på ett genuint ointresse, men ni som vet kanske kan berätta för mig om detta är bakdelen på en SAAB 93?

Om så är fallet borde den ha en tvåtaktare, så kallade självmordsdörrar, 33 hästkrafter och lanserades 1957.

Sommaren är kort

Sommaren är nu slut…trodde jag. Den är kort i vanliga fall, semestern ännu kortare och denna sommar när vädret varit lynnigt, känns hösten närmare än vanligt. Fast döma av gårdagens väderprognos inför nästa vecka finns det hopp om ytterligare några dagar med sol och temperaturer runt de 20.

Bilderna nedan skildrar lite av den sommar som varit i Nyköping och visas i kronologisk ordning.