Vi rullade ut ur Nyköpings kommun och for vidare in i Gnestas, fortfarande på väg 223. Några kilometer innan Björnlunda svängde vi av huvudvägen och tog en betydligt mindre in mot Gnesta. Vi kom bakvägen, men hittade ändå avstickaren som tog oss mot dagens huvudmål.
Den här trappan, väldigt sliten och nedgången, tog oss upp till slottsträdgården vid…

Södertuna slott.

Varken jag eller frugan har besökt slottet tidigare, så det blev en ny erfarenhet man annars inte får när man saknar bil. Slottet var mindre än jag väntat, men inte desto mindre intressant.
Redan på 1300-talet formades det som senare skulle bli Södertuna slott. Då i form av en sätesgård vid namn Wad. 1646 byter Claes Stiernsköld till sig slottet som då får namnet Södertuna då Stiernskölds andra slott, Tuna, fått namnet Norrtuna. Dagens huvudbyggnad har anor från 1700-talet och har endast genomgått några få justeringar sedan dess. 1985 sålde dåvarande ägare, familjen von Eckerman, slottet till ägarkonstellationen Södertuna Konferensslott AB. Nuvarande ägare är familjen Åström som också äger Dufweholms herrgård i Katrineholm och Gripsholms värdshus i Mariefred.
Idag kan man hyra in sig på slottet för konferenser, det finns en populär restaurang, möjlighet att övernatta och använda slottets spa-anläggning.
Vi satt ned och intog medhavd matsäck i trädgården och såg hur äppelträden dignade under sin skörd.

Från andra hållet såg slottet mer imponerande ut och visst kan man tänka sig att göra ett återbesök och upptäcka mer av det som finns att upptäcka.

Ganska typiskt att det huvudmål vi hade för dagen, blev det vi ägnade minst tid åt.
Från Södertuna slott svängde vi norrut och passerade strax grannen Norrtuna slott. Vi stannade inte här utan fortsatte mot ett annat trevlig mål, naturreservatet Krampan-Marvikarna.

Marvikarna låg verkligen spegelblank framför våra ögon. Det här är en plats som lockar ung som gammal, både de som vill bada och de som vill vandra eller kanske bara de som har med sig en picknick-korg och sitter och njuter av omgivningen. Just det gjorde en liten kändis, nämligen Martin Emetnäs (känd från SVT:s naturprogram) som grillade korv med familj och vänner.
Jag har varit här en gång tidigare. Det var många år sedan, då vi paddlade från Åkers Styckebruk och hela vägen hit. En oerhört trevlig och vacker kanotled med många minnen som följt med. Den här passagen under vägen ser kanske inte så märkvärdig ut. Det var här jag ”råkade” ta i för mycket så att frugan ramlade ur kanoten. Inte meningen, men det roade både och och roar nu.

Vi var ett gäng på åtta personer som tältade en natt. Då hade vi inte lika tur med vädret. Jo, egentligen hade vi det då dagen var vacker, men då regnet drog in sent på kvällen. Dagens tält är dock ganska regntåliga, om man nu inte lånat ett tält som inte riktigt höll måttet. Personen som sov i det hördes grymta på morgonen och orsaken var att en del av inredningen låg under vatten.
Minnen, minnen, minnen…
Har ni aldrig varit här, åk hit. Sommaren är givetvis att föredra, men det funkar även vår och höst.
Läs mer om Krampan-Marvikarna här
Med denna fjäril lämnar vi denna vackra plats och åker vidare.

När vi ändå var i trakten, passade vi på att besöka ett annat turistmål som ligger vid Laxne. Skottvångs gruva.

En liten guldklimp för alla som gillar svensk historia och gamla miljöer.
Det finns mycket att se och parkeringsplatsen var näst intill full när vi kom upp. Vi gick runt lite i området, innan vi satte oss på restaurangen.





Vi åt Skottvångs lunchbuffé inne i gammal miljö. Inte särskilt billigt måste medges, men värt pengarna. Oerhört gott och är det buffé får man äta och dricka hur mycket man vill…och jag tog nog en portion för mycket…enligt vågen.
Precis när vi sätter oss dyker en kändis upp och betalar för buffén. Inte Martin Emtenäs som är här för att äta, utan en äkta rocker.
Bo Stagman. Vad, vem är det, tänker du nu? Om jag skriver Zinny Zan? Nähä, inte det heller. Om jag skriver Shotgun Messiah och Zan Can då? Nähä… Skriver jag Easy Action kanske det lossnar? Någon kanske ropar ”javisst, ja”, andra skakar fortfarande generat på huvudet. Easy Action var bandet där Tommy Nilsson sjöng under en tid och där Kee Marcello lirade gitarr.
Ja-ja, strunt samma. Så här såg Bo Stagman ut under sin tid som glamrockare i Shotgun Messiah och så här ser han ut idag.
Skottvångs gruva är så mycket mer än bara gammal industrimiljö. Här arrangeras olika evenemang, konferenser, bröllop m.m.
En händelse som aldrig fick en uppklaring skedde vid Skottvång 1995. Under ett besök på platsen försvann en 20-årig pojke och har sedan dess inte setts till. Polisen finkammade området, dykare begav sig ned i de olika gruvhålen, bl.a. den 300 meter djupa Porthålsgruvan. Ingen kropp hittades och grabbens försvinnande är fortfarande en olöst gåta. Det har skrivits en bok om fallet, ”Pojken i gruvan”, och den finns att köpa bl.a. här
Denna tragiska historia får avsluta söndagens kulturresa och med denna bild om en annalkande höst får ni vänta tills nästa inlägg. Även den handlar om en liten pärla i vår närhet.













