Kul tur – Gnesta

Vi rullade ut ur Nyköpings kommun och for vidare in i Gnestas, fortfarande på väg 223. Några kilometer innan Björnlunda svängde vi av huvudvägen och tog en betydligt mindre in mot Gnesta. Vi kom bakvägen, men hittade ändå avstickaren som tog oss mot dagens huvudmål.

Den här trappan, väldigt sliten och nedgången, tog oss upp till slottsträdgården vid…

Södertuna slott.

Varken jag eller frugan har besökt slottet tidigare, så det blev en ny erfarenhet man annars inte får när man saknar bil. Slottet var mindre än jag väntat, men inte desto mindre intressant.

Redan på 1300-talet formades det som senare skulle bli Södertuna slott. Då i form av en sätesgård vid namn Wad. 1646 byter Claes Stiernsköld till sig slottet som då får namnet Södertuna då Stiernskölds andra slott, Tuna, fått namnet Norrtuna. Dagens huvudbyggnad har anor från 1700-talet och har endast genomgått några få justeringar sedan dess. 1985 sålde dåvarande ägare, familjen von Eckerman, slottet till ägarkonstellationen Södertuna Konferensslott AB. Nuvarande ägare är familjen Åström som också äger Dufweholms herrgård i Katrineholm och Gripsholms värdshus i Mariefred.

Idag kan man hyra in sig på slottet för konferenser, det finns en populär restaurang, möjlighet att övernatta och använda slottets spa-anläggning.

Läs mer här

Vi satt ned och intog medhavd matsäck i trädgården och såg hur äppelträden dignade under sin skörd.

Från andra hållet såg slottet mer imponerande ut och visst kan man tänka sig att göra ett återbesök och upptäcka mer av det som finns att upptäcka.

Ganska typiskt att det huvudmål vi hade för dagen, blev det vi ägnade minst tid åt.

Från Södertuna slott svängde vi norrut och passerade strax grannen Norrtuna slott. Vi stannade inte här utan fortsatte mot ett annat trevlig mål, naturreservatet Krampan-Marvikarna.

Marvikarna låg verkligen spegelblank framför våra ögon. Det här är en plats som lockar ung som gammal, både de som vill bada och de som vill vandra eller kanske bara de som har med sig en picknick-korg och sitter och njuter av omgivningen. Just det gjorde en liten kändis, nämligen Martin Emetnäs (känd från SVT:s naturprogram) som grillade korv med familj och vänner.

Jag har varit här en gång tidigare. Det var många år sedan, då vi paddlade från Åkers Styckebruk och hela vägen hit. En oerhört trevlig och vacker kanotled med många minnen som följt med. Den här passagen under vägen ser kanske inte så märkvärdig ut. Det var här jag ”råkade” ta i för mycket så att frugan ramlade ur kanoten. Inte meningen, men det roade både och och roar nu.

Vi var ett gäng på åtta personer som tältade en natt. Då hade vi inte lika tur med vädret. Jo, egentligen hade vi det då dagen var vacker, men då regnet drog in sent på kvällen. Dagens tält är dock ganska regntåliga, om man nu inte lånat ett tält som inte riktigt höll måttet. Personen som sov i det hördes grymta på morgonen och orsaken var att en del av inredningen låg under vatten.

Minnen, minnen, minnen…

Har ni aldrig varit här, åk hit. Sommaren är givetvis att föredra, men det funkar även vår och höst.

Läs mer om Krampan-Marvikarna här

Med denna fjäril lämnar vi denna vackra plats och åker vidare.

När vi ändå var i trakten, passade vi på att besöka ett annat turistmål som ligger vid Laxne. Skottvångs gruva.

En liten guldklimp för alla som gillar svensk historia och gamla miljöer.

Det finns mycket att se och parkeringsplatsen var näst intill full när vi kom upp. Vi gick runt lite i området, innan vi satte oss på restaurangen.

Vi åt Skottvångs lunchbuffé inne i gammal miljö. Inte särskilt billigt måste medges, men värt pengarna. Oerhört gott och är det buffé får man äta och dricka hur mycket man vill…och jag tog nog en portion för mycket…enligt vågen.

Precis när vi sätter oss dyker en kändis upp och betalar för buffén. Inte Martin Emtenäs som är här för att äta, utan en äkta rocker.

Bo Stagman. Vad, vem är det, tänker du nu? Om jag skriver Zinny Zan? Nähä, inte det heller. Om jag skriver Shotgun Messiah och Zan Can då? Nähä… Skriver jag Easy Action kanske det lossnar? Någon kanske ropar ”javisst, ja”, andra skakar fortfarande generat på huvudet. Easy Action var bandet där Tommy Nilsson sjöng under en tid och där Kee Marcello lirade gitarr.

Ja-ja, strunt samma. Så här såg Bo Stagman ut under sin tid som glamrockare i Shotgun Messiah och så här ser han ut idag.

Skottvångs gruva är så mycket mer än bara gammal industrimiljö. Här arrangeras olika evenemang, konferenser, bröllop m.m.

Läs mer om Skottvång

En händelse som aldrig fick en uppklaring skedde vid Skottvång 1995. Under ett besök på platsen försvann en 20-årig pojke och har sedan dess inte setts till. Polisen finkammade området, dykare begav sig ned i de olika gruvhålen, bl.a. den 300 meter djupa Porthålsgruvan. Ingen kropp hittades och grabbens försvinnande är fortfarande en olöst gåta. Det har skrivits en bok om fallet, ”Pojken i gruvan”, och den finns att köpa bl.a. här

Denna tragiska historia får avsluta söndagens kulturresa och med denna bild om en annalkande höst får ni vänta tills nästa inlägg. Även den handlar om en liten pärla i vår närhet.

Kul tur – Nyköping

Frugan och jag har valt bort bil. Inte för miljöns skull, utan för att vi helt enkelt inte behöver den och det självklara i att en bil knappast är någon sparbössa.

Det hindrar dock inte att vi hyr bil ibland. Så gjorde vi den här helgen och när vi gör det blir det ganska intensivt när vi vill göra lite av det vi annars inte kan. Det här och kommande inlägg kommer att belysa lite av det vi gjorde, dock inte i kronologisk ordning.

Igår for vi iväg ganska tidigt på morgonen. Vi hade ett speciellt mål som jag sett ut några dagar tidigare. Det målet kommer i nästa inlägg. Väg 223 tog oss vidare mot dagens äventyr, väg 223 som också kallas ”konstnärsvägen”.

Första stoppet gjorde vid Öster Malma, denna pärla ute på den sörmländska landsbygden.

Man kan inte säga annat än att vi fick uppleva en härlig sensommardag med molnfri himmel och en temperatur upp mot de 24:a. Den lilla sjön nedanför slottet låg så där härligt spegelblank bara en insjö kan ligga.

Fasaner, svanar och hägrar kamperade ihop med mindre fåglar och förutom de mindre fåglarnas välkända kvitter lägrade sig en tystnad över nejden. Jag förutom de barn som kom stojande på vägen mot vandrarhemmet i sällskap med sina föräldrar.

Det är alltid lika trevligt att vandra runt i området och det kvittar egentligen vilken årstid det rör sig om. Vintern har också den sin tjusning, inte minst när nysnön ligger meterdjup och det vankas julbord både julbord och julmässa i de spännande lokalerna.

Vi tog oss ned bakom slottet och få se en samling fasaner småspringa ut på den båtbrygga som där ligger. Ahhhh, tänkte jag och såg framför mig en bild på en fasan som lyfter från bryggan med den spegelblanka vattenytan som bakgrund. Jodå, nog lyfte fasanerna alltid, men detta precis när jag satte ögat mot kamerans sökare. Tji fick jag….fast vyn över bryggan och sjön var inte mindre vacker för det.

En annan attraktion vid Öster Malma är förstås de olika djurhängnen. När vi kom gående mot slottet stannade en bil och en av de anställda tipsade oss om att vildsvinen just skulle till att matas. Vi ökade steglängden och tog oss upp i skogen där dessa omdiskuterade djur håller till. Jodå, nog åt de alltid och deras smaskande och grymtande hördes långt nere i backen.

Griskultingarna anses av många vara söta.

Att är givetvis relativt, men i jämförelse med deras fäder kan man inte annat än hålla med. Jag skulle inte vilja stöta på en ilsken vildsvinshane under mina turer till skogarna utanför Nyköping. Fast egentligen är de skygga och deras luktsinne känner av människan på långt håll. Fast en skadad vildsvinshane är likväl inget jag skulle vilja möta.

Tyvärr fick vi veta att det under september är brunstperiod och av den anledningen hålls djurhängnen stängda under denna månad. Nu hade vi väl inte tänkt att betala entré för att titta till dessa, då vi hade andra mål för dagen. Älgar, hjortar, rävar och andra djur fick därför vänta till andra tillfällen. Förutom vildsvinen såg vi bara ett par grävlingar som efter en nyfiken blick sprang ned i de konstgjorda gryt som finns i deras domäner. Ett och annat f.d. djur fanns dock att beskåda.

Det blev en trevlig timme vid denna pärla och innan vi satte oss i bilen för vidare färd gick vi in i den byggnad där lunchrestaurang, butiker och reception finns.

Läs mer om Öster Malma här, men gör framför allt ett eget besök till området.

Vi åkte inte så långt innan vi klev ut ur bilen igen. Lite längre in i skogen ligger en annan attraktion, okänd för många.

Torpesta kvarn som jag i yngre år passerade ofta när våra föräldrar tog oss med på bilturer i trakten. För tre år sedan tog jag en lång cykeltur på cirka tio mil och då var kvarnen ett av de mål jag på förhand bestämt mig för att besöka.

Kvarnen har legat på platsen sedan tidigt 1600-tal, men har varit ur bruk sedan länge. Anläggningen är dock välbevarad och har bl.a. figurerat i några filmer, som ”Alla vi barn i Bullerbyn” och ”Rasmus på luffen”. Idag är byggnaden mest känd som bakgrundskuliss när det arrangeras musikaftnar i backen bakom huvudbyggnaden.

När jag var här för tre år sedan kunde man gå in i byggnaden och eftersom jag gillar att besöka gamla platser var detta en trevlig upplevelse. Jag vet inte om den stora dörren som ni ser på bilden ovan var öppen av misstag, men så var det i alla fall. Nu var den reglad från insidan och vi kunde inte komma in.

Torpesta kvarn, en av alla dessa f.d. arbetsplatser som påminner om en svunnen tid. Här en bild från sekelskiftet 1800/1900.

Från skogarna rinner en liten å och som frugan sa. ”Det ser ut som exteriören till en skräckfilm. Man bara väntar på att något hemskt ska komma upp från djupet”.

Lite av så var det faktiskt, men vi klarade oss.

Efter detta korta besök for vi sedan vidare på väg 223 och ut ur kommunen och in i nästa. Mer om detta i nästa inlägg.