Månad: februari 2019

Gå till skolan

StefanLämna en kommentar

Tro inte att ni drömmer nu. Ni tittar på mobilens väderapp, läser +5°, tittar ut genom fönstret och ser hur snön försvunnit från gårdsplanen. Sedan läser ni detta inlägg och tror att det ni ser är dagsfärska bilder från Nyköping.

Fel, fel, fel…

En vinter som denna där ordet varannandagsväder fått ett ansikte, är det svårt att hänga med i svängarna. Man vill gärna förmedla det man just för stunden ser framför sig, men samtidigt vill man inte kasta bilder man tagit vid tidigare tillfällen. Detta gäller de bilder jag tog under en kort promenad runt Gripenskolan, en söndag för någon vecka sedan.

Bitande kallt, gott om nysnö och en blåst som bidrog till denna kyliga vandring. Nuförtiden har jag inte långt till Gripen och det kändes ganska skönt när man väl kom hem igen.

Som sagt, en kort promenad och ett antal bilder för att visualisera ett Nyköping i vinterskrud.

Så här såg det ut utanför lägenhetsdörren.

Så här såg det ut på parkeringen utanför fastigheten.

Så här såg det ut på gångvägen mot skolan.

Så här såg det ut på skolområdet.

Så här såg det ut när jag vände kosan hemåt.

Så här inbäddad låg vår radhuslänga.

Så här såg det ut när traktorn med sin snöplog hade passerat.

Längtar ni efter mer snö eller känns det att våren ligger i luften?

Jag vet att jag längtar till våren och hoppas den kommer snabbare än någon kan föreställa sig. Jag tycker dock synd om alla ideella krafter som spolat isar och dragit skidspår för att ungarna ska kunna roa sig under kommande sportlov. Allt är borta, men jag kan ge mig tusan på att en morgon när vi vaknar ligger snön tjock utanför fönstret.

Utan att förta glädjen och längtan efter våren, har vi åtminstone 6-7 veckor kvar av vintern.

 

För en vecka sedan

StefanLämna en kommentar

Vädret är minst sagt lika ombytligt som morgonhumöret. Ena dagen ligger temperaturen en bra bit under nollan, för att nästa dag stiga en bra bit över densamma. Ena dagen pulsar man i nyfallen snö, nästa dag sick-sackar man mellan vattenpölar på gågatan. Kanske inte konstigt att många hostar och nyser i dagar som dessa.

För exakt en vecka sedan tog frugan och jag en lång promenad från Högbrunn till Bryngelstorp. En promenad som företogs i kyla och ett gnistrande snölandskap. Svårt att tro när man idag tittar ut och möts av plusgrader och snö som ganska snabbt smälter bort.

En till en början blå himmel med fluffiga moln i kontrast till den vita snön. Det var som mötte oss när vi klev ut från lägenheten.

Därefter blev det en promenad upp till ett ganska söndagstypiskt torg med relativt få människor i rörelse och höga snövallar som plogats upp.

En av Nyköpings vackraste byggnader gör sig lika bra vinter som sommar. Håll med om att dåtidens byggnader uppfördes charmigare än dagens fyrkantiga lådor.

Lite längre ned med Nyköpingsån ligger Storhusqvarn. Den lilla parken nedanför är målet för många Nyköpingsbor och turister. Charmigare än någon av stans få kvarvarande grönområden ligger den där och förnöjer både proffs- och amatörfotografer. Det som fattades dagen till ära var ett brusande vattenfall och de oerhört vackra isformationer som bildas under kalla vinterdagar.

Folkunganbron passerades, inte över, men väl bredvid.

Promenaden fortsatte i decimeterdjup snö, förbi Bryggeriet, NK-villan och ned mot de röda hamnen. På vägen passeras en kort, men ganska vacker passage med utsikt upp mot Behmbrogatan. Ett tillhåll för småfåglar, även om det lyste med sin frånvaro den här dagen.

Fast fåglar fanns det gott om på andra sidan Nyköpingsån, ditlockade av bröd. Inga småfåglar tilläts deltaga i måltiden.

Det blev en avstickare bort mot slottet. Konstigt att slottet och hamnen alltid lockar under dessa promenader. Det är något som drar, det är uppenbart.

Isbanan vid Slottsdammen var täckt av snö, så inga skridskoåkare var i rörelse. Däremot hade några yngre barn lockats till de snötäckta backarna vi Vallarna.

En blick upp mot Nyköpingshus och ett snötäckt träd lyste härligt mot den lite roströda fasaden. Fast är det rostrött och inte mer rosa eller orange? Bengt Grive hade haft svaret om han levat än idag.

Mot hamnen och ut på hamnpromenaden bort mot Rosvalla. Ännu lite kyligare så här vid vattnet, men ändå så pass skönt att vi inte behövde frysa.

Det blev en sista bild innan vi snabbade på stegen för att hinna i tid till eftermiddagsfikat hos syster och svåger. De färggranna husen mellan Östersjön och Handbollsvägen.

Den blå himlen var nu ett minne blott och senare under kvällen fylldes Nyköping på med mer snö.

Detta var för en vecka sedan. Tittar jag ut när detta skrivs faller regnet och tempmätaren visar +4°. Jo, vädret växlar som sagt lika hastigt som morgonhumöret…eller om man vill. Stämningen före lördagens tipsmatcher och när man ilsket knycklar ihop kupongen efter desamma.

Plötsligt händer det

StefanLämna en kommentar

Det här är platsen för min och frugans lugna stunder.

På våren och sommaren njuter vi i sällskap av grillat kött, lite vin, några kalla öl och den rofyllda atmosfär en liten trädgård inbringar. Så här på vintern är det annat som fångar vårt intresse och ger lite harmoni i tillvaron.

Precis. Fåglar.

Den här söndagen satt frugan och jag dolda bakom varsitt fönster i vardagsrummet med varsin kamera. Jag med min Nikon D7100 och frugan som lånat min Nikon Coolpix900. Föga förvånande blir bilder av fåglar, tagna genom inte så rena fönster, inte av den kvalité att man kan sälja dem till intresserade. Fast det är känslan som räknas och frugan har inte samma krav på sina bilder som jag har.

Rödhaken har blivit något av en favorit och vi har två stycken som frekventa gäster vid vårt fågelbord.

Vi har lagt om strategi från förra vintern. Borta är det öppna fågelbord med frön som lockade till sig både duvor, skator och en o annan kråka. Det verkar som de större arterna insett att de inte kommer åt maten i år, för de lyser med sin frånvaro.

Fast den här duvan måste vara ny i trakten och tji fick den när han/hon kom dit för att stöka med de mindre fåglarna. Den såg lite moloken ut när den sjönk ned i snön.

Talgoxar och blåmesar är annars de vanligaste besökarna och de välkomnar vi med glädje.

Det är klart att man vill ta bilder av dessa charmiga djur utan en smutsig ruta mellan. fast när vintern börjar klinga av, så försvinner fåglarna från omgivningen. Man hör dem, men man ser dem nästan aldrig.

Lite besviken blev jag på bilderna den här söndagen…också ska tilläggas…för det är ett tag sedan jag fångade fåglar på bilder jag blev nöjd med. Jag stängde av kameran, satte på linsskyddet och skulle resa mig från stolen, då…

Som vi har längtat efter denna syn. Vi har inte sett skymten av en domherre sedan vi flyttade ned till Högbrunn. Nu satt den där, överst på en gren i grannens trädgård. Snabbt av med linsskyddet, på med kameran, strunt i alla inställningar och pang så trycktes ett antal bilder av innan den vackra fågeln lyfte och flög iväg.

Bilden ovan är på ren svenska, skitdålig, men blev ändå den av de jag knäppte av som lämpade sig bäst för publicering. Något av ödets lott att man råkar stänga av kameran sekunderna innan ett av mina mest efterlängtade motiv landar några meter utanför fönstret. Fast nu vet vi att de finns i omgivningen och jag är rädd för att ytterligare timmar kommer att tillbringas på en stol bakom ett skitigt fönster.

Så jä**a misslyckat

Stefan2 kommentarer

Vi minns alla den analoga tiden när man lade ned jobb på att fotografera semesterresor, fester och speciella motiv, för att sedan lämna in bilderna på framkallning och när de kom tillbaka med posten så slet man ibland sitt hår i besvikelse.

Idag trycker man på en knapp så raderas bilder man är missnöjd med. Fast ibland kan också misslyckanden ha sin charm. Förr rev man papperskopiorna i tusen bitar, idag kan man ibland spara misslyckade bilder för att exempelvis göra blogginlägg kring dem eller visa upp på fotoutställningar där bilder man inte förstår fångar besökarnas intresse.

Den här bilden hade jag rivit under den analoga tiden. Idag kan den vara värd att spara. Fråga mig inte hur den kom till, men nog kan den fantasifulle se skepnader som irrar omkring som osaliga andar? Det här är en sådan bild man kan se i gamla böcker som behandlar övernaturliga fenomen, fast då i svartvita versioner. Ni läste säkert någon i unga år och funderade över om spöken verkligen finns efter att ha sett bilderna med skepnader ingen kan förklara.

Nästa bild är en annan gåta. Den första bilden var med i ett annat blogginlägg med bilder jag tog under tidig kväll i Nyköping den gångna hösten. Jag hade då ett stativ med mig och körde på samma inställningar hela kvällen.

Den andra bilden togs bara sekunder efter den första, men vad är det vi ser på bild? Spöken som väcktes till liv efter att den första bilden togs och som uppretade försöker skrämma mig? Ja, jag hade blivit bra skrämd om jag sett dessa sken i verkliga livet.

Bilden på svanarna är ett misslyckande. I det här fallet är det en bild som aldrig kom med i ett tidigare inlägg från ett kallt och kargt Nyköping. Det ni ser är en ledarsvan som retat upp sig på en annan familjemedlem och försöker ge denne ett tjuvnyp. Jag hann aldrig få upp kameran till ögat, ännu mindre ändra inställning till en snabbare slutartid. Därav den suddiga bilden. En riktig kamerakonstnär kanske kunde få denna bild att symbolisera hastighet och vore jag en kändisfotograf kunde jag kanske hänga ut den på vernissage och inkassera några tusenlappar. Nu raderade jag den från kameran och bilden kommer inte att skrivas ut på fotopapper.

Den sista bilden i detta inlägg om misslyckanden är på frugan. Hon som sådan är allt annat än ett misslyckande, men lite svårt för detta med fotografering har hon ibland. Hon skulle nämligen sitta modell när jag ville testa att foto med blixten inställd på ”rear”. Det innebär att blixten skjuts av två gånger. Första gången när bilden tas och andra gången strax innan slutaren stängs. Detta för att man under bl.a. mörka kvällar ska få med bakgrunden utan att den blir kolsvart. Fast då gäller det att vara still under hela processen och här kommer frugans okunskap i fotograferandets ädla konsts in. Hon rörde sig givetvis och slutresultatet ser ni här.

Fyra misslyckade bilder som hade kasserats under den analoga tiden. Idag kan de vara värda att spara, just som bevis för att också misslyckanden kan komma till pass.

Hej Vinterland

StefanLämna en kommentar

För en som ogillar vinter och önskar att snö och kyla bara dominerade jul- och nyårsafton, är det här en tid som jag gärna sov bort. Fast, visst kan det bli vackra bilder där man trampar genom snö, slask och på hala trottoarer.

Nedan ett litet potpurri med bilder av välkända motiv i Nyköping.

Som Nyköpingshus från en vinkel som kanske inte är alltför vanlig.

De röda bodarna vid hamnen är betydligt trevligare under sommarhalvåret, men mot den vita snön skapar de en härlig kontrast.

När bilden nedan togs var det ingen fart i fallet vid Storhusqvarn. Det har heller inte varit tillräckligt kallt för att bilda de fantastiska isformationer man kan se vissa vintrar. Än är det inte för sent och visst skulle dessa piffa upp en annars ganska trist vy.

Nyköpingshus igen, fast från en annan vinkel där isbanan var fri från skridskoåkare.

Den här vyn från Prästgatan och upp mot västra klocktornet är vanligt förekommande och visst är kontrasten mellan de gamla byggnaderna på ena sidan och Culturum på andra ganska slående.

Ett av Nyköpings kulturområden och ån som ringlar mellan kulturbyggnaderna.

Häpp, Nyköpingshus igen och även denna gången från en annan vinkel.

Lite hemtrakter och en vy mot en av Nyköpings största och mest kända industrifastigheter, idag omvandlad till hotell- och spaanläggning m.m.

Nyköpings vackraste byggnad, Sparbankshuset, sett från Östra Rundgatan.

Ett annat känt industriområde är Fors gamla ullspinneri som idag innehåller restauranger och annan verksamhet. Nyköpings spännande industrihistoria är som bekant på dekis.

Kapellet vid gamla kyrkogården…ja, ni vet jag och kyrkogårdar…

Klassisk idrottsmark. Banne mig om det inte var charmigare och gemytligare förr.

Till sist, en epok som ser allt mer åderlåtet ut. Saab Anas gamla trälårar som förvandlades till garage och som nu tillåts förfalla.

Några bilder från ett Nyköping i vinterskrud. Det som fattas är en klarblå himmel, men den ser ut att komma vad det lider och innan dess mer snö. Vår, var är du?