Åkes tema rullar vidare. Mitt bidrag denna söndag är en veckogammal bild på ett fenomen vi inte ser så ofta. Här med en lite längre exponering än brukligt är, men detta för att fånga blodmånen ovanför SSAB i Oxelösund, ca 10 km bort.
Veckans foto 29
Etikett: blodmåne
Solen ned, månen upp
Igår var det blodmåne. Ett himlafenomen som bara visar sig enstaka gånger per år. Den här gången tänkte jag inte missa chansen.
Läs mer »Superblodmånen…not
I morse var jag uppe en timme innan klockan ringde. Suget att fotografera den superblodmåne alla talade om igår kändes viktigare än en ynka timmes sömn.
Därför hade jag redan igår kväll förberett mig för detta fenomen genom att ställa in kameran med rätt inställningar och placerat den på stativ. Upp tidigt som sagt, en snabb frukost, på med kläderna, ned med kameran i väskan och så ut i kylan. Moln…….och inte en skymt av någon måne.
Förvisso hade man i tv:s väderprognos varnat för moln, men det är då tusan att meteorologer alltid har rätt när man inte vill att de ska ha det. Nåväl, nu var jag ute i arla morgontimmar och frös och kameran var med, så varför inte utnyttja detta.
Det blev en tur förbi arbetsplatsen och bort mot hamnen där bilderna nedan togs.
Nyköpings nya och fina museum som jag skam att säga ännu inte besökt.
Det blev en extra lång tur till jobbet en lite småkylig morgon den 21:a januari 2019. Någon blodmåne blev det inte och lite besviken klev jag så småningom in genom dörren för att stämpla in till ett nytt arbetspass. Fast förvissad att nästa gång, då….om tio år.
Fast….
…i slutet av juli förra året lyckades jag fånga en blodmåne, dock ingen super sådan. Då stod jag och frugan på Lindbacke i ett betydligt angenämare klimat och inväntade månens ankomst…och den kom.
Blodmånen
Blodmånen, eller i väntan på Blodmånen. Visst låter det som titeln på en gammal hederlig B-skräckis?
Någon gammal skräckfilm handlar det inte om, utan om ett naturfenomen som uppenbarar sig med jämna mellanrum. Kortfattat innebär detta att fenomenet bara inträffar vid fullmåne och när solen, jorden och månen ligger i en jämn rad i förhållande till varandra.
Så skedde i fredags när förhållandena var excellenta med en närmast molnfri himmel. Tyvärr befinner sig månen ganska långt från jorden just nu och därför är den lite mindre än normalt. Det märktes i förrgår, men fördelen är att den syns längre på himlavalvet än normalt och den röda färgen syntes i cirka tre timmar.
Fast historien börjar redan vid 20-tiden, när jag började titta på klockan och kastade blickar ut genom fönstret. Genom detta syntes en annalkande solnedgång och varför inte utnyttja dessa timmar till ett annat naturfenomen.
Sagt och gjort. Jag monterade kameran på stativet och gav mig ut i den ljumma kvällen med riktning Lindbacke. Jag han inte riktigt dit innan jag placerade stativet på cykelbanan och riktade in kameran mot skymningen bakom Gumsbacken.
Jag ville inte förlora det vackra skådespel som himlen brukar spela upp. Nu var det ingen panik, då samma himmel skådades från kullarna på Lindbacke.
Naturligtvis hade jag glömt att ladda batteriet till kameran och den visade på ett till 1/3 full kräm. Lite nervös var jag att det skulle ta slut innan kvällens begivenhet visade sig på himlen, men jag kunde inte låta bli att fota den vackra himmel som visade upp sig ovanför Nyköping.
Tiden gick och den gick och det var gott om tid innan månen skulle visa sig. Det var t.o.m. så gott om tid att jag hann leka lite och med leka innebar det självporträtt. Tyvärr var jag ensam, så det blev att ställa in kameran på självutlösning och sedan springa utav bara den för att hinna bli med på bild. Det blev ganska många bilder tagna, men det är inte enkelt att hamna på rätt position i mörkret. Följande tillhörde det bättre exemplen.
Nu hade jag nästan glömt batteriet mitt i all lekfullhet. Fast jag kom på mig själv att spara på batteriet till orsaken varför jag befann mig på Lindbacke sent en fredagskväll i juli. Det här motivet vill jag dock inte missa.
Nu började det samlas lite folk på Lindbacke, både ungdomar, pensionärer och barnfamiljer. Jag ringde frugan och frågade om hon inte ville komma och se skådespelet. Det ville hon och det skulle visa sig vara tur.
Kameran stod placerad, inställningarna var gjorda och nu var det bara att vänta. Frugan hade gjort mig sällskap och vi väntade och väntade och väntade….
Plötsligt utropar frugan ”där” och pekar på ett ställe på himlen där jag inte hade räknat med att månen skulle dyka upp. Det blev att snabbt som attan flytta stativet i rätt riktning. Tyvärr var inställningarna sådana att jag fick göra om dem och det är kanske inte så enkelt att fokusera på en mörk himmel och svart förgrund. Med manuell fokusering och kameran i Live View-läge blev det väl ändå hyfsat till slut.
Det var lite disigt på himlen, möjligen beroende på luftfuktigheten och månen skymtade bara svagt därborta ovan träden.
Jag använde mitt 18-300 mm-objektiv, men inser att den brännvidden inte är tillräcklig att objektivet inte är tillräckligt ljusstarkt för att fånga de där bilderna man ser proffsen fånga. Fast i en renodlad amatörs ögon dög resultaten ganska bra. Jag vet att man gärna ska ha något i förgrunden som ramar in bilder på månar, men när jag zoomade in försvann träden ur bild, förutom den här när jag lyckades så med lite av de mörka träden i förgrunden.
De syns förmodligen inte på bilden ovan, men gör det på originalet som är större i storlek. Jag zoomade in så mycket objektivet tål och fick väl en hyfsad närbild på fenomenet.
Vi stod kvar på plats tills dess att månförmörkelsen var i sin slutfas och månens bana började passera utanför den skymmande jorden.
Det blev en ganska lyckad kväll trots allt. Att kvällen var ljum och underbart skön gjorde inte saken sämre. Som slutkläm tog jag denna bild över industriområdet vid Idbäcken. Plötsligt upptäckte jag en perfekt plats att placera kameran på när man vill ta bilder på….ja, fundera på det ni.
