Ett inlägg som inte kräver särskilt mycket text. Motiven är välkända här i Nyköping och när bilderna togs var de fortfarande omgivna av ett snötäcke som inte börjat töa bort.
Fast lite vår nu tack!!!!!
Etikett: garagelängorna
Lite av varje
På en vanlig promenad, en vanlig dag, kan man hitta både det ena och det andra som fångar ens intresse.
Som de här enkla ljuslyktorna på trapporna i Sunlight, vilka välkomnar gästerna…
…eller denna uppsättning på ett av borden i den inglasade entrén till samma anläggning.
Ett ensamt löv som biter sig fast i de allt mer glesa träden utmed Nyköpingsån.
Lite längre uppåt samma å, har merparten av träden sina numera gulfärgade blad kvar. Förmodligen en tidsfråga innan de ligger och simmar i vattnet nedanför.
Å-promenaden nedanför Marieberg är en trivsam sådan. Lummigt och oerhört nära till vatten och skön natur. Bävern vars spår syns bland träden och ute i vattnet, lyser med sin frånvaro. Jag har då aldrig sett den och än så länge har den inte hittat så långt upp som hit.
Den vältrafikerade bron som förbinder nord och syd, gör sig bra på bild. Lite grå och tråkig är den dock i verkligheten.
Vid perioden syns spår efter besvikna fiskare några meter ovan vattenytan…
…och i det kalla vattnet hittar en och annan kanotist sitt fritidsnöje.
Motorvägsbron nedanför Blommenhof är inte det minsta vacker, men står man på rätt plats kan man hitta en och annan struktur som åtminstone gör sig bra som ögonfägnad.
En lång promenad runt i Nyköping avslutas ofta här. Vid de gamla garagelängorna vid Hemgården. Allt mer slitna står de där som minnen från Nyköpings industrihistoria.
Även det enkla kan göra ett blogginlägg längre än det var tänkt.
I brist på annat kan man leka
Är det inte både märkligt och tråkigt att solen lyser från en blå himmel under veckan, för att lagom till helgen försvinna bakom en gråmulen himmel?
Okej, i lördags var vädret helt okej och på vägen hem från Willys värmde det faktiskt lite på kinderna. En försmak av våren och eftersom meteorologer är en pålitlig yrkesgrupp, planerade vi redan på fredagskvällen för årets första utefika under söndagen. Meteorologens karta hade visat en temperatur på 5-6°, inramat av stora solar.
Resultatet såg vi. En lika gråmulen himmel som vi sett så ofta under årets två första månader och det fikabröd vi inhandlat för ändamålet fick därför intas inomhus. Istället gick vi tipspromenaden som varje söndag utgår från Frisksportartorpet och på axeln hängde kameran, ifall….
Två bilder blev det och bägge kring järnvägen och bägge fick symbolisera det erbarmligt trista väder som ramat in Nyköping nästa varje helg under året.
De gamla garagelängorna är alltid intressanta att föreviga, i synnerhet när vädret står i paritet till de slitna byggnader som byggts upp av gamla trälådor från SAAB:s storhetstid i stan.
Så här såg verkligheten ut. På något sätt är den våta och slaskiga grusvägen som passerar genom området ganska symbolisk för garagelängornas sönderfall. Bilden i sig blir kanske än mer intressant om man konverterar den till svartvitt, vilket jag gjorde i Photoshop och tilläggsprogrammet Silver Efex Pro som finns att ladda ned på Nik Softwares hemsida.
Sedan har man ju Photoshop självt. En helt underbart program med sina oändliga möjligheter. När tiden finns och jag inte har så många nytagna foton att ta hand om, är Photoshop något jag kan ägna en del timmar åt.
Här är den molniga dagen förvandlat till en kvällsscen och baske mig om jag inte är mer nöjd med den än originalet och den svartvita konverteringen.
Då slog den till
I veckor har jag i inläggen tjatat om den uteblivna vintern och saknaden av fina vinterbilder. Nu var det dags.
När jag vaknade i torsdags morse hade vintern slagit till med full kraft. Inte bara ett decimetertjockt snötäcke dolde den färglösa och tråkiga marken i Nyköping, temperaturmätaren hade klättrat långt nedanför nollstrecket. Eftersom jag var ledig gällde det att utnyttja tiden då man aldrig vet när kylan lämnar oss och ersätts av mildare vindar.
Redan vid åttatiden på morgonen drog jag på mig tjocka kläder och begav mig ut på en promenad som skulle bli betydligt längre än planerat, både tids- och kilometermässigt.
Den första bilden togs på fotbollsplanen intill den närliggande Gripenskolan och här hade solen nätt och jämt klättrat ovan horisonten.
På vägen till stan låg saker i diket som ännu inte gömts i snö, men som säkerligen kommer att dyka upp i tö.
Centrala Nyköping var fantastiskt tom på folk så här dags på morgonen. Det var jag och två flanörer som förmodligen var på väg till sina jobb. Ni som inte var ute så här dags missade det guldskimmer som solen skapade på de byggnader som vette mot den. Det stela och arkitektoniskt fula stadshuset låg i välbehövlig skugga, samtidigt som solen belyste de betydligt vackrare byggnaderna mitt emot.
Färden gick nu mot Storhusfallet i förhoppningen att fukten hade skapat de underbara formationer som gladde Nyköpingsborna förra vintern, men så var inte fallet än. Därför blev det inga bilder på fallet, men väl på den här skylten som förklarar att det kan vara svårt att ta en promenad på stigen intill ån.
Nästa anhalt blev på det lilla Östra Torget mellan Alla Helgonakyrkan och Prosten Pihls gård. Så mycket till torg är det nu inte, men det omgärdas av gammal och vacker bebyggelse.
Som så ofta är det vid hamnen det händer. Vill man kan man hör finna mängder av motiv att föreviga. Ett litet förtvinat bär kanske…
…eller statyn av vår egen idrottshjälte Gert Fredriksson som iklätts ett vitt lager av snö.
På andra sidan Hamnvägen har vi småbåtshamnen och vattensportstadion som drar så mycket folk på sommaren. Lite tunnare med besök på vintern, men även vintertid finns här saker att göra…som att ta bilder av den nyligen installerade vintern.
Området vid hamnbassängen är så här års ganska tom på folk, förutom de som passerar på sin dagliga promenad och en o annan hobbyfotograf. Tänk vad ni andra går miste om.
Känns ganska tråkigt att restaurangerna och fiken håller stängt så här års. Ett vinteröppet fik med tänd brasa och levande ljus på borden skulle nog kunna locka fikasugna gäster som vill ha lite ombyte från fiken på stan. Inte heller Tovastugan borta vid slottet har öppet så här års. Förvisso fullt förståeligt, men under sommaren är det nog svårt att finna ett mysigare ställe att fika på, om inte, det mest historiska.
Nyköpings turistmagnet nummer ett är nog ändå slottet och slottet i vinterskrud lockar fram andra motiv än samma byggnad i full sommarklädsel.
Att alla inte är lika förtjusta i snö och kyla märks på de bilar som verkar lämnade åt sitt öde.
”Don’t Eat The Yellow Snow” får sin förklaring när snön ligger vit på marken.
Snart var jag tillbaks på Stora Torget, eller som i det här fallet, baksidan av det. Rådhuset där ett dubbelbröllop ägde rum för drygt tio år sedan.
Det var lite fler människor i rörelse på torget nu, men ändå förvånansvärt få. Man kan nästan tro att vi svenskar inte vant oss vid att kylan kommer varje år, vare sig vi vill eller inte. De stora snöhögarna gjorde sitt till för att skymma lite stressade stadsbor som huttrade under kylan.
En blick upp mot Borgarberget lockade mig att gå den lilla stigen över berget och ned mot Culturum. Knappt skottat, men värt mödan. Klockstapeln från sent 1600-tal var en av få byggnader på väster som klarade ryssarnas härjningar på 1700-talet.
Nu bar färden av mot Hållet, men först en liten avstickare till bron över Nyköpingsån. Här kan man framför allt fånga fina höstbilder när de omgärdande träden fått sina vackra höstfärger, men det funkar även på vintern.
Nedanför den branta och jobbiga backen som leder till Hållets naturreservat står en informationsskylt som inte heller den får vara ifred för stans patetiska klottrare. Bedrövligt att det finns människor som måste bevisa sin existens genom att förstöra för andra. Det är nog inte bara en gång den sanerats från klotter och säkerligen inte den sista.
Här ligger också Fåfängan som är en underbar liten oas på sommaren, men som också den ligger öde under vintern. Förtjänar mer reklam och uppmärksamhet och det får den nu genom bilden nedan och den här länken.
På toppen av berget lyste solen upp den snötyngda träden…
…och nere i den lite mer långlänta terrängen gjorde den sitt bästa för att tränga igenom den ganska täta skogen.
Promenaden fortsatte genom Hållet, ut till Oppeby, vidare över väg 52 och fram till nästa lilla smultronställe. Frisksporttorpet från 1800-talet som ingen egentligen vet ursprunget på. En del hävdar att den användes som bostad åt skogvaktare, andra säger att den användes som soldattorp. Läs mer om dess historia här. Idag utgår tipspromenader härifrån varje söndag stora delar av året, med uppehåll under de kalla vintermånaderna. Här finns också banor för volleyboll och möjligheter att grilla. Ett trevligt och mysigt område som vi hoppas får vara ifred när kommunpolitikerna tydligen bestämt sig för att bygga både mycket och högt i närområdet.
Nu var jag nära hemmet och bara nedförsbacken nedanför Blommenhof återstod innan jag passerade över järnvägsspåren och de gamla barackerna vid Hemgården.
Så var jag hemma igen och konstigt nog frös jag inte en ända gång under promenaden, inte ens om fingrarna när handskarna åkte av vid varje fotostopp. Hur lång promenaden blev vet jag inte, men ni som känner till Nyköping kanske har en aning efter vägbeskrivningen ovan. Jag kan i alla fall avslöja att det tog cirka fyra timmar att ta sig runt, inklusive fotostopp.
Välbehövligt, nyttigt, kul och skönt. Prova själv vet ja. Med en kamera som sällskap går det lättare, tro mig.
Nästa inlägg kommer också att handla om de bilder jag tagit denna vintriga helg. Den promenaden blev inte alls lika lång, men var det kallt i torsdags, var det inget emot vad det skulle bli.
Ganska färglöst
Jag förstår att också ni har en del att säga om vintervädret i Nyköping med omnejd. Dessvärre lovar inte meteorologerna någon nämnvärd förbättring inför julen. Några dagar med sol och plusgrader ska tydligen förvandlas till en gråmulen och slaskig julafton, den enda dagen på året där jag kräver snö och några minusgrader.
En kortare promenad med kameran ikväll var så där gråtrist så man bara måste ta en bild i svartvitt för att förmedla stämningen. Bilden är tagen på den lilla grusvägen mellan järnvägen och de allt mer fallfärdiga garagelängorna vid Hemgården. Lite negativ exponeringskompensation och stämningen satt där.
Fast vände man blicken lite till vänster och tittade ut över det öppna landskapet mot Gumsbacken, syntes lite färg i det annars gråmulna. Inte så mycket på marken som var tämligen färglös, men på himmelen där den nedgående solen färgade molnen i lite varmare färger och horisonten som lämnade ifrån sig sina sista ljusa strålar.
Fast kanske den mest dramatiska bilden på promenaden blev denna. Här använde jag en negativ exponeringskompensation på 1,5 och blixt. Detta gjorde att de i skugga liggandes garagen fylldes med ljus, samtidigt som den mörka himmelen förblev lika dramatisk som den visade sig. Fast nu är det snö jag vill ha, men jag misstänker att bilderna i nästa blogginlägg förblir lika snöfattiga som dessa.
