Vart man än vänder sig har man ändan bak. Vart man än går längs med Nyköpingsån har man änder både fram och bak.

De hörs de små rackarna och de syns. Vissa ogillar deras närvaro, andra gläds över den. Några ser det som ett ovälkommet inslag i stadsbilden, andra välkomnar det. Smaken är som baken.

Barn tillhör de som gläds över ändernas närvaro, i synnerhet när de med bröd i händerna får chansen att mata dem.

Nåja, även många vuxna roas och varför inte? Särskilt under vintern är människors givmildhet ett sätt för änderna att överleva. När isen ligger tunn på ån som flyter genom Nyköping är det inte lätt att hitta mat, så här kommer djurvännerna in i bilden.

På sommarhalvåret är förvisso människornas givmildhet lika välkommen, men under denna tid på året är det enkelt att hitta mat längs med åns stränder och mer sällan syns änderna vanka fram på gångpromenader och gräsmattor.

Fast de hörs, det gör de. Med sitt karaktäristiska läte låter det som de ibland hånskrattar åt människor som går förbi. Vad det är de förmedlar mellan varandra är det väl ingen som egentligen vet. Lite som att befinna sig i fjärran länder där man inte förstår språket som talas. Har ni legat på en massagebänk i Thailand och hört de kvinnliga massörerna på stranden prata och skratta under arbetets gång, förstår ni vad jag menar.

Hur som helst är änderna ibland en plåga att höra, men ändå ett välkommet inslag i en stadsbild där grönområden och djur blir ett alltmer sällsynta.

Änder (Anatidae) indelas i tio underfamiljer där gräsanden är absolut vanligast i vår del av Sverige. Inom varje undergrupp finns sedan släkter och arter till ett antal på runt 130 stycken. Svanar och gäss bildar en egen undergrupp (Anserinae), liksom ejdrar och skrakar (Merginae). Det är en djungel av undergrupper, släkter, arter och är man inte ornitolog är det närmast omöjligt att placera andfåglarna i respektive grupp.

Gräsanden (Anas platyrhynchos) är som sagt vanligast i vår del av landet och den hittar man i undergruppen Anatinae som i sin tur indelas i 8 släkten med 55 arter. Pust!

Tur man inte behöver bekymra sig för detta när man står där med kameran…