Inget känns väl så tomt som platser för barn när barnen saknas?
Barns glada skratt är väl något av det mest smittsamma som finns. Även en sur och tvär gammal … måste väl erkänna att han/hon smälter när tindrande ögon vänds mot skyn och ett pärlande skratt ekar över nejden.
Få ställen fyller väl den funktionen som lekplatser. Få ställen kan också se så öde ut som tomma lekplatser. Inget stoj, inget stim och inga små piltar som roas av det som lekplatser kan erbjuda.
Just öde låg lekplatsen ner vid Nyköpings hamnpromenad denna lite gråtrista dag. Lite symboliskt kanske, för lika trist som det var att inte se glädjen hos lekande barn, lika trist var det att blicka upp mot den gråa molnen.
Gungor, rutschkanor, klätterställningar och fantasifulla figurer stod bara och inväntade varmare väder och skrattande barn. Tänk förresten hur dagens lekplatser utvecklats sedan en annan var liten…utan att närmare avslöja min hedervärda ålder. Enkla gungor, en enkel rutschkana och en fyrkantig sandlåda, var väl ofta det som vi barn anno dåtid kunde glädjas åt, men det dög å andra sidan väldigt bra. Vi fick också möjligheten att utveckla våra egna fantasier och vår uppfinningsrikedom när skogar och träddungar utgjorde skådeplats för lekar. Jodå, jag är uppvuxen på landsbygden.
Idag behövs inte samma fantasier när allt redan är uppbyggt, givetvis på gott och ont.
Att någon eller några ganska nyligen besökt denna för dagen så tomma plats, vittnar denna dryck med den något tvetydiga uppmaningen.
Kanske en uppmaning som riktar sig mer till de lite äldre ungdomarna som har sina domäner några meter bort. En tunn isskorpa över den asfalterade vägen gömmer tecken som visar att tonåringar i normala fall håller till här.
De uppbyggda klotterplanken är uppenbart inte tillräckliga för ungdomarnas ”kreativitet” och viljan att ”bevisa sin närvaro”. Bänkar, grillstuga och t.o.m. den asfalterade ytan är så fulla av klotter att man knappt kan skönja ursprungsfärgen där under. Jag skriver klotter, för meningslösa figurer och symboler är inget annat än klotter. Riktig graffiti kan å andra sidan vara rena konstverk som ibland hör hemma på mer upplysta platser än bakgårdar, rivningstomter eller som här, klotterplank i städernas ytterkanter.
Nu vet jag inte om graffitin på dessa klotterplank tillhör de mest intressanta jag sett. Dock är det bättre att de finns här och inte på husfasader till ägarnas förtvivlan och förbipasserandes ilska. Fast något har de ändå att berätta för oss, i det här fallet verkar det vara något tragiskt.
De två beachvolley-planerna låg dystert öde, precis som den lilla fotbollsplanen…
…och strax intill en basketkorg utan korg och vars bakplatta såg ut att ha sett sina bästa år…
…samt den lite modernare variant som stod på andra sidan planen.
Det är nog många barn som längtar efter att föräldrarna tar dem med till lekplatsen och många som längtar efter att barnen fyller platsen med sin glädje och sitt skratt.
