På gång

Bilderna nedan togs på en promenad utmed vattnet och runt småplanerna vid Rosvalla.

Inget märkvärdigt, inget mer att orda om, men med kameran på axeln blir promenaden lite trevligare…eller jag borde kanske skriva ännu trevligare.

v16_132

v16_133

v16_134

v16_135

v16_136

v16_137

v16_138

Betraktelse

Nu när Sverige går in i de korta, men härliga månaderna på året, finns tid för lite betraktelser och funderingar.

I veckan kunde vi läsa att Södermanland upplevde sina varmaste dagar på 65 år och borta är tankarna på årets vinter som åtminstone här i trakten måste vara en av de kallaste på länge. Oavsett om vi avskyr eller älskar vinter och sommar, ska vi nog ändå vara glada över de skiftningar i väder och temperatur som Sverige erbjuder. Vem vill bo i ett område som Alaska där det nästan alltid är kallt och vem vill egentligen bo i Thailand där de ständigt är varmt, kvavt och fuktigt? Korta perioder, men alltid…?

v16_131

På det personliga planet väntar en flytt. Efter många år tillsammans i lägenhet, har frugan och jag äntligen hittat ett radhus till överkomligt pris och där vi vann budgivningen. Just nu ägnas därför mycket tid åt något av det värsta jag vet, flyttbestyren. Huh, suck, pust och en rad svordomar hör till, men när allt är klart vet jag att vi kommer att trivas. Det är bara så jäv*a tråkigt innan allt är packat och klart. Det känns ibland som jag hellre skulle vilja vara packad och glad.

Annars är det mycket oro och sänkta huvuden just nu. På min arbetsplats kom nyligen beskedet att vissa delar av verksamheten lämnar Sverige och flyttar utomlands. Det är inte första gången det sker och det är inte bara min arbetsplats som drabbats av samma dystra besked. Just min avdelning berörs inte, men det är alltid trist att förlora arbetskamrater man lärt känna och slitit tillsammans med. Vilka som får det negativa beskedet är ännu under förhandling, men nog ska jag klara mig…den här gången också. Ska inte fler svenska löntagare se sina jobb försvinna till andra länder har politikerna en skyldighet att hitta lösningen.

Tänk om man överraskas av ett negativt besked från arbetsgivaren? Tänk om jag skulle vara en av de som tvingas lämna? Hur skulle det påverka vårt nya husköp? Skulle vi tvingas sälja innan vi ens hunnit flytta in?

Man ska inte tänka på eländet. Det finns mycket att se fram emot i sommar. Mycket glädje, mycket skratt och många minnen.

Till hösten väntar också en resa vi sett fram emot i många år. Jag, frugan, min syster och svåger firar vår 10:de bröllopsdag och detta gör vi i USA. I slutet av september drar vi till New York där vi tillbringar några hektiska dagar innan vi flyger ned till Miami Beach för en dryg veckas avkoppling. Skönt och trevligt och jag törs garantera att mina minneskort i kameran kommer att fyllas till sista plats.

Annars är det här med fotograferingen lite av en berg o dal-bana. Vintern lockar inte till några större utflykter och mål. En vacker vinterdag med några minusgrader, nyfallen snö och klarblå himmel kan locka till fantastiska vyer, likaså det lilla området vid Storhusqvarn som i vintras visade sig från sin allra bästa sida. Annars är våren och sommaren den period när kameran används flitigast. Utan bil är man dock begränsad. Det blir lätt samma motiv och eftersom Nyköping är en liten stad, har man snart förverkat de mål som oftast lockar fotografer, proffs som amatör.

Att därför hitta bilden med stort B är svårt, men det är en utmaning jag inte bangar för. Tack vare bloggen känns det också lite mer motiverande att engagera sig. Ni är ju trots allt några som besöker ”stefansvardag” och det är och förblir roligare att visa upp bilder för andra än bara en själv och närmast sörjande. Nu är målet att försöka locka fler, fler som hittar hit och som också fortsätter att klicka in.

Sommaren är också en period där det är lättare att besöka andra orter och områden än under den kalla och mörka delen av året. Därför kommer bloggen att förhoppningsvis fyllas med bilder ni vanligtvis inte ser, åtminstone inte här

Vad frugan funderar över på bilden vet jag inte. Kanske på brasan vid Ängstugan under Valborg dit vi är på väg när bilden tas. Vad jag funderar på har ni just läst.

Fågelskådaren

Från vräkiga amerikanare till små svenska gynnare. Så skulle man kunna kalla inlägget.

Bilderna nedan är inte dagsfärska. Den 1:a maj var syftet att knalla ned till Stora torget i Nyköping för att se den traditionella raggarkaravanen som drar genom stan innan färden bär av till den stora samlingen i Norrköping.

När jag kommer vandrar ned längs med Storgatan ser jag de sista bilarna dra förbi hundra meter bort. Jag hade tagit fel på tiden och missade hela tillställningen. Okej, jag har sett bilarna förr och besvikelsen var väl inte så stor. Nu fick jag istället tillfälle att ta en längre promenad i det vackra vädret. I slutet av vandringen gick jag gången under bron vid Restaurang Forsen och där satt han, den vackra hackspetten med sitt röda huvud och sin svartvita kropp. Perfekt avtecknade han sig mot den blå himmelen och precis när jag fått upp kameran och ställt in den på önskat läge, flög den iväg.

Snopet, mycket snopet, men hackspetten var inte ensam bland de snåriga träden. Det kvittrades hej vilt och bilderna nedan visar några exempel på de fåglar som höll till i snåren. Jodå, även en av dessa irriterande gäss hade hittat hit i jakten på föda. (Klicka på bilderna för större format)

v16_116

v16_117

v16_119

v16_129

v16_128

v16_126

v16_124

v16_121

v16_130v16_120

Gyllene gryning

Vill man fånga morgonens färger, krävs det att man kliver upp allt tidigare.

Under vinterhalvåret behöver man inte ställa klockan, då det är mörkt ända fram till tidig förmiddag. Under sommarhalvåret är det annat som gäller. Nu gryr dagen allt tidigare och vem vill ställa klockan på ringning under helgerna? Vem vill kliva upp 04 – 05 lördag och söndag? Möjligen proffsfotograferna som tjänar pengar på sina bilder och som själva väljer sina arbetstider.

Tur då att man jobbar skift och tvingas upp ett par timmar innan väckarklockorna ringer hemma hos andra. Vissa morgnar tar jag med mig kameran och ”hafsar” iväg lite bilder innan man stämplar in. Följande bilder är tagna två tidiga morgnar vecka 17.

Att inte ta bilder av Nyköpings främsta turistattraktion vore en skymf. Jag medger att mer tid för inställningar och varianter vore att föredra, men så tidigt ute är jag inte på min promenad till jobbet att det funkar.

v16_110

Från slottet har man också en fin utsikt över silohuset och alla nybyggen som pågår i dess närhet.

v16_111

En avstickare förbi hamnbodarna hanns med. Jag önskar att månen vore full och inte delvis där den lyste bakom siluetten av Gert Fredriksson. Utan stativ vågade jag inte zooma in månen mer, men med min Nikon Coolpix P900 skulle man nästan kunna se astronauter skutta omkring däruppe…nåja, lite överdrivet kanske…

v16_113

Själva hamnbassängen ligger öde och tyst så här dags på dygnet. Under sommarmånaderna kan man ibland möta festprissar som är på väg hem, men så här års är man tämligen ensam i området.

v16_109

En av dessa två morgnar kunde uppvisa en ganska spännande himmel över inlandet. Det hängde regn i luften…

v16_112

…men himmelen över arbetsplatsen var väldigt molnfri. En timme efter instämplingen började det smattra på taket och snart vräkte regnet ned.

v16_114

 

 

Japanska körsbärsträd

Stockholm har sina japanska körsbärsträd i Kungsträdgården.

De lockar turister från när och fjärran. Att de är vackra kan ingen förneka, men de ståtar inte i all sin prakt särskilt länge och det gäller att ta tillfället i akt när det erbjuds. Personligen har jag aldrig haft tillfället att bege mig till Stockholm när träden är som allra vackrast, så jag får titta på vänners bloggar och Instagrambilder för att njuta.

Dock ska man inte alltid springa över ån för att hitta vatten. I många städer har dessa vackra träd planterats, så också i Nyköping. Utanför Scandic hotell och restaurang Voyage står de och blommar nu för fullt.

v16_98

Självklart kan det inte jämföras med inramningen vid Kungsträdgården som är något alldeles extra, sägs det…

Särskilt många turister trängs inte här, men dagen till ära hade jag sällskap av två unga japanskor som säkerligen känner igen träden från sitt hemland.

v16_100

Med min Nikon Coolpix P900 inställd på kort skärpedjup (f/4) begav jag mig av ganska tidigt på förmiddagen för att fånga träden innan solen steg för högt på himmelen och frätte ut bilderna.

v16_103

v16_106

v16_104

Ingen tvekan om att träden gör sig ännu bättre på nära håll, i synnerhet när det bara rör sig om två träd som står där. Den första bilden i inslaget kanske inte riktigt visar körsbärsträden från sin bästa sida, så man ska nog krypa lite närmare.

v16_105

v16_102

v16_108

Mot en blå himmel gör sig förstås de rosa-vita blommorna ännu bättre.

v16_101

v16_107