Carl Michael Bellman

De var länge sedan jag hade en omröstning, så vad passar bättre under tiden jag förbereder kommande inlägg.

Carl Michael Bellman (1740-1795) är vår kanske mest kände skald, omgärdad av mystik och svulstiga rykten. Han kunde göra bra musik också och många av hans verk har tolkats av sentida artister. Ett av hans mest kända alster är ”Märk hur vår skugga”, en låt som håller mycket bra än idag.

Därför kör vi en liten omröstning på olika tolkningar av låten från Fredmans epistel 81 (1790), dedikerad till Bellmans familjeläkare, doktor Anders Blad.

Först lite tolkningar, sedan omröstningen.

Fred Åkerström från 1969…

Cornelis Vreeswijk från 1970…

Imperiet från 1985…

Ultima Thule från 2015…

Evil Masquerade från 2016…

Innan ni röstar får ni gärna länka denna till vänner och bekanta. En spridning av tolkningar och musikstilar borde uppskattas av många och någon har säkert sin favorit.

 

Grannens fåglar

När vi flyttade till vår nya bostad fanns funderingar på att skaffa ett fågelbord eller någon annan inrättning som lockar fåglar. Dels det självklara i att ge småfåglarna mat för dagen, men också för att kunna sitta på altantrappen med kameran i beredskap. Det sistnämnda var faktiskt ett initiativ av frugan…häpp!

Nu har det inte blivit så och förklaringen stavas katter. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg är området rikt på katter och de har gjort vår altan till samlingspunkt eller möjligen som genväg mellan punkt A och punkt B. Bävar lite inför mars, om ni förstår…

En av våra grannar har dock hängt upp en anordning som fylls med fågelmat och där är det ganska livat vissa tider på dygnet. Därför stod jag i sovrumsfönstret med min Nikon Coolpix P900 och testade en av de många automatiska funktioner som finns i den. ”Fågelskådning” heter den och med den funktionen aktiverad kan man välja på att ta enskilda bilder eller en seriebildstagning om sju bilder. Jag valde det sistnämnda.

En kompakt digitalkamera kan inte ersätta en systemkamera, utan är mer av ett komplement man kan ha med sig på resor eller andra sammanhang där man vill röra sig lättare och enklare. Det är svårt att få de där riktigt skarpa bilderna, vilket förvisso bara märks när man beskär, förstorar eller tar närbilder. Jag märkte också att oskärpan blev total när fåglarna flög iväg mitt under sejouren. De fyra bilderna nedan var de jag själv ansåg bli bäst. Inga mästerverk, men det var heller inte syftet med detta test av en automatisk funktion jag tidigare inte testat.

v1617_2

v1617_3

v1617_5

v1617_6

 

När dimman lättat

I tider som dessa när solen går upp efter en kall natt, kan den morgonpigge fånga omgivningen på ganska spektakulära sätt. Dimma är ofta en kär vän för både proffs- och hobbyfotografer, men också en svårbemästrad sådan.

Den här tidiga morgonen var egentligen inte vikt för motiv som döljer sig bakom dimman, utan mer en studie av ett Nyköping som inte riktigt har vaknat. När jag anlände på cykel till hamnbassängen var morgonen kylig och någon direkt värme som skulle kunna skapa en lätt dimma över vattnet syntes inte till. Därav denna ganska klara bild över ett Hamnmagasin som inväntar sommarens alla gäster…nja, förutom de som i dagarna njuter av deras julbord.

h16_535

Fast så värst långt behövde jag inte cykla innan dimman började smyga sig på. Bara hundratalet meter bakom byggnaderna vid hamnbassängen doldes gång- och cykelvägen nästan helt i en dimma som drog in från bukten. Här kom utmaningen in i bilden. Att fokusera i dimma är inte lätt, särskilt inte när fingrarna är lite stela och ögonen immiga av fukt som är på väg att frysa till isdroppar. Manuell fokusering är att föredra i lägen som denna, men det struntade jag i den här gången. Det blev att fokusera med automatik, vilket kanske inte är det optimala. Fast å andra sidan kan lite oskärpa skapa en liten extra touch när landskapet är inhöljt i denna grå sörja.

h16_536

h16_537

Nu var ju inte dimman så tät som den kan vara och när jag passerade över den lilla bron innan Brandholmen hade den nästan lättat helt över land. Vitbalansen var inställd på auto och det gjorde att landskapet fick en ganska varm ton. Inte särskilt autentiskt, då kylan bet ganska bra i kinderna, men mer fotogeniskt.

h16_538

h16_539

När jag vände blicken mot söder och tittade ut över kanotstadion låg dock dimman ganska tät och skymde merparten av stranden på andra sidan. Här fanns bara vatten att fokusera på, förutom bryggan intill strandkanten. Jag använde en kort slutartid, fokuserade på just bryggan och det fick bakgrunden att bli väldigt oskarp, men resultatet blev ändå över förväntan.

h16_540

Den tidiga cykelturen fortsatte förbi kanalen och bort mot stans stora sportanläggning. Här hade dimman lättat helt och solens varma färger började skönjas bakom höghusen…

h16_543

…och i en av vattenpölarna framför sportkomplexet kan namnet på anläggningen beskådas, om än upp och ned.

h16_545

Nu visste jag att det satt en hungrig fru hemma och väntade på att få äta frukost. Därför vände jag på cykeln och begav mig hemåt, dock inte utan stopp…

…och det första stoppet blev där jag tog bilden på bron över kanalen. Solen hade nu stigit en bit till på himmelen, dimman hade lättat så pass att man kunde skönja Värmeverket i fjärran och den dimma som ändå låg kvar hade bytt färg, från grått till blått.

h16_542

Väl framme vid kanotstadion blev det ytterligare ett stopp. En sol som började skönjas över en tämligen spegelblank sjö är svår att motstå. Hade kanske önskat mig ett stativ som färdkamrat i det här läget, men bägge låg kvar hemma. Ett stativ hade varit användbart för att förlänga slutartiden och därmed få ett redan ganska lugnt vatten att bli så där härligt mjukt. Det får bli nästa gång.

h16_546

h16_547

Åter tillbaks vid hamnbassängen och beviset att bilder som är tagna från samma plats, med bara några minuters mellanrum, kan bli så olika i sin utformning av att bara vända kameran i motsatt riktning.

Så här såg det ut när jag riktade kameran mot Arnö…

h16_548

…och så här när jag vände mig om och riktade kameran mot Silohuset.

h16_549

Svårt för en oinvigd att tro att bilderna är tagna från samma plats och samma klockslag. Nästan så jag själv tror att bilderna är fejkade, men icke.

Jodå, den hungriga frugan fick sin frukost i uppgjord tid och det satt fint med lite varmt te och nybakat bröd.

 

Varde ljus

Efter en tidig cykeltur till andra sidan stan för att inhandla färskt bröd till lördagsfrukosten. Efter en promenad till och från stan där den traditionella lördagsfikan intogs och lite enklare shopping utfördes. Efter en cykeltur till närmaste köpcentrum för att inhandla ingredienser till en god lördagsmiddag. Efter en temperatur som pendlade kring -5º.

Då är det ganska mysigt att tända ljusen och låta värmen tina upp frusna leder.

h16_523

h16_521

h16_522

h16_520

h16_518

h16_519

Frostbitet

Nu får man väl ändå säga att vintern är här. Medeltemperaturen kryper nedåt, den första snön har legat kvar på marken vid två tillfällen och dagarna blir allt kortare. Innan vintern är här på allvar, får vi nöja oss med lite kyliga morgnar där frosten skapar härliga motiv i naturen. Så som här, på vår altan och i området vid Gripenskolan.

h16_524

h16_525

h16_526

h16_527

h16_528

h16_531