Å dessa filter

Jag var nere i hamnen, förstås, och tänkte ta några bilder lite så där på måfå. Hade varken kraven eller motiven klara för mig och därför blev bilderna därefter.

I kameran ser bilderna så bra ut, men när man öppnar dem i Photoshop ser de inte alls ut som man hoppats. Ungefär så blev de få bilder jag tog denna mulna och lite gråkalla eftermiddag. Fast, då har man ju nämnda Photoshop att leka i och det bruka inte sällan förgylla tillvaron framför datorn.

De platta, lite tråkiga och nästan intetsägande bilderna skulle få sig en snabbehandling och det i plug-in programmet Nic Collection i kombination med de lite enklare verktyg Photoshop erbjuder, så som kurvor, nivåer, hitta färg etc.

Inga mästerverk, men ändå ett framsteg jämfört med originalen.

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer. Många håller nog med mig och under årstiden som nu råder behöver man inte vänta länge. Någon gång mellan 15 och 16 försvinner solen bakom horisonten och strax därefter är det dags för den Blå timmen, oerhört uppskattad av fotografer på både proffs- och amatörnivå.

Den Blå timmen för er som inte vet, är den korta perioden mellan solens nedgång och nattens inträde. Jag hade av den anledningen med mig kamera och stativ till jobbet och efter ett kort besök på stan, begav jag mig ned till området runt Nyköpingshus och Tovastugan.

Kylan hade fått isen att lägga sig på Svandammen och enstaka flingor i luften färgade marken lätt vit. Ganska lämpliga förutsättningar för att fånga himlens blå färg och det mjuka ljuset från gatlyktorna.

Här vid Svandammen använde jag bländarprioritet och en liten bländare på f/16. Detta för att få fram de stjärnliknande formationerna i gatlyktorna, men också för att fånga strålkastarljusen från de förbipasserande bilarna. Jag tog ganska många bilder på Silohuset och ångrar nu att jag inte satte ihop dem i en animerad bild. Det var ganska intressant att se bilderna när de öppnades i Photoshop och man via klick mellan den kunde se hur det tändes och släcktes i byggnadens fönster.

Från Svandammen tog jag mig över kullarna och ned till å-promenaden strax nedanför Tovastugan. När jag plockade upp utrustningen ur väskan, trodde änderna i ån att det vankades mat och plötsligt var jag omringad av tjattrande fåglar. Fåglar som besvikna dök i vattnet när de upptäckte att det inte var man jag hade med mig.

Lite längre fram på stigen ställde jag upp kameran för en tidigare planerad bildsvit på bilar som for förbi. Nu bytte jag bländarprioriteten mot en slutarprioriterad inställning på 2,5 sekunder. Jag hade givetvis kunnat ställa mig mer strategiskt för att därmed fånga strålkastarljusen på ett bättre sätt, men målet var att ha träd framför vägbanan som bröt av ljusstrimmorna. Trafiken var dock inte så livlig som jag hade hoppats och visst hade jag kunnat använda en längre slutartid, men att vara efterklok är alltid lätt. Tyckte ändå att jag fick fram det jag var ute efter.

Jag gick lite närmare bron och tog en bild över vägen och mot det upplysta Hamnmagasinet. Bara sex månader tills restaurangerna i hamnen öppnar igen, så håll ut…

Här vände jag kameran 90° och fångade ett upplyst Silohus från olika vinklar. Får väl säga att den här blev jag mest nöjd med.

Innan jag avlägsnade mig vände jag kameran 180° och tog den här bilden över ån, där ljusen från hotell Kompaniet (Clarion Collection Hotel Kompaniet som det mer korrekt heter) speglade sig fint i det mörka vattnet. Ljusen i framkant står längst ut på bryggan och upplyser fotgängare om att här tar bryggan slut.

Egentligen hade jag tänkt gå hem, då både hungern och lite stela fingrar gjorde att jag längtade in i värmen. Fast ljusen från hamnen lockade.

Nu hade den Blå timmen gått över i en svart kvällshimmel. Inte fy skam det heller, om man nu har kameran placerad på ett stativ. Än så länge har inte isen lagt sig i hamnbassängen och med en lång slutartid på 4 sekunder fångades byggnaderna sken i ett ganska silkeslent vatten.

Verkligheten är som så oftast vackrare för ögat än för kameralinsen. Jag hade kunnat stanna här nere en bra stund, bara för att njuta av synen. Fast nu var det lite väl kyligt och som sagt väntade ett mål mat den kurrande magen.

Sista bilden för kvällen blev ett välkänt motiv som ni säkert sätt åtskilliga gånger på Instagram, Facebook och andra sociala medier.

Jag misstänker att jag återkommer till bilder liknande dessa, inte minst från detta område. Fast helst då när vintern slagit klorna i Nyköping på riktigt. När snön ligger vit på marken, under en klarblå himmel och kylan gör att andedräkten på förbipasserande människor skapar former likt rök.

Supermånen

En gång per år får vi se den, supermånen.

Det är natten då månen ligger allra närmast jorden och ser större ut än i vanliga fall. Skam den som inte ger sig ut och förevigar detta.

Tyvärr jobbar jag förmiddagsskift i veckan och börjar 05:60. Av den anledningen ville jag inte ge mig ut i natten när månen ligger närmare horisonten och det som omgivningen ger. Givetvis skulle det ge mer intressanta bilder om byggnader o.dyl. inramade den. I mitt fall stod månen ganska högt och lång från intressanta objekt. Ingen perfekt tidpunkt att fota denna supermåne m.a.o.

Några kala trädgrenar lyckades jag åtminstone få med.

Julskyltning, julstämning…not!

Frugan besökte sin dotter och familj i Dalarna fredag till lördag. Bilder på Instagram visade ett Dalarna insvept i snö och vid frukosten i morse fick jag höra om pulkaåkning, upplogade snövallar på några meter, vita vidder under en himmel som visade sig från sin bästa sida. Det kallas julstämning.

Idag är det 1:a advent, julsakerna har plockats upp i paret Karlssons hem och på stan är det julskyltning. Laddat för en promenad till stadens torg för att insupa de första dofterna av jul. Julskyltning är lika med den julstämning man upplevde som barn, oavsett om det var i Näckrosens garage eller utanför Konsum i Tystberga. Så var det också idag…not!

På förmiddagen piskade regnet mot fönstret, temperaturen närmade sig 7° och det hjälpte inte att första ljuset i adventsstaken tändes till frukosten. Någon julstämning var det inte tal om och intresset för julskyltningen försvann allt eftersom minuterna tickade fram. Måste det verkligen vara så här? Är detta de jular vi har att vänta oss i framtiden?

Nu sken det upp och solen började kika fram bakom de täta molnen. Därav bestämde vi oss för att ta en promenad upp på stan. Någon julskyltning blev det inte att tala om. Istället hamnade vi på restaurang Ät där vi intog en Cheese Royal tillsammans med två kalla lager som bryggts i Nyköping.

Några bilder med julstämning blir det därför inte, utan några bilder från hemmets lugna vrå.

Birdie num num

Vi har köpt en stång som används för fågelmat. Den är placerad mitt på vår lilla lilla gräsmatta. Att det är en stång av metall, där fågelmaten hängs ett par meter upp och att den står mitt på gräsmattan, en bit från buskage och staket beror på två saker.

Det är lättare att se fåglarna där de äter och det är en fröjd som både frugan och jag uppskattar. Den står också där den står för att inte grannarnas katter ska kunna smyga sig på och få maten serverad på fat. Jodå, vi är omgivna av kattägare och dras fortfarande med en del problem.

Vi hoppas också kunna locka till oss lite mer ovanliga fåglar som vi vet finns i närheten, typ domherre och nötväcka. Fast hittills har bara sparvar, blåmesar och talgoxar förstått att vi bjuder på gratis mat.

Kvalitén på bilderna är inte av det bästa slaget, men det är inte enkelt att stå i vardagsrummet och ta bilder genom en fönsterruta. Måste fundera ut hur jag på bästa sätt kan placera kameran utomhus och ta bilderna inifrån värmen. Jag har en mobilapp man kan använda till bl.a. en trådlös fjärrutlösare och det är nog den jag får ty mig till.

Naturligtvis har de stora och tuffa grabbarna hittat hit…

…och då får de små vänligen maka på sig.

Till sist klassikern med Peter Sellers.