Nej, någon vit vinter verkar vi inte få i Nyköping. Meteorologens prognos igår såg då inte så lovande ut för oss som trånar efter en jul med nyfallen snö under en klarblå himmel.
Vi i Nyköping har ju vant oss vid detta och blickar med tårar i ögonen tillbaks till barndomens vintrar när man kunde åka skridskor på den asfalterade vägbanan utanför vårt hem, när man kunde kasta sig utför meterhöga snödrivor och det stod snögubbar på varje gräsmatta. Det var då det.
Nu har man åtminstone lovat oss en vacker julafton med blå himmel och någon minusgrad. Gott nog och idag fick vi möjligen någon timmes förvarning om detta. Förra veckan visade dock upp en generellt trevligare himmel och bilderna nedan är från en av de promenader som togs i väntan på snön.
Det blev en fotosejour som mest ägnades åt detaljer. Som den här grenen under bron vid Repslagargatan och bropelarna strax intill.
Vid Fors gamla Ullspinneri kastade sig vattnet utför det lilla, väldigt lilla, vattenfallet.
Det var här kameran nyttjades för första gången. Vanligtvis brukar slottet och hamnen vara föremål för mina promenader och givetvis hamnade jag åter där. Fast innan dess blev det att traska utmed den vackra å-promenaden och strax nedanför Nicolai-skolan låg denna övergivna handske som vittnade om att det fortfarande är ganska kallt i marken.
Solen visade sig faktiskt under någon timme och lagom nere vid hamnen kastade den sina strålar rätt i ansiktet på mig. Att fotografera i motljus försöker många med all rätt att undvika, men visst kan också såna bilder ha sin charm?
Statyn av Nyköpings bästa idrottare genom tiderna, Gert Fredriksson, hade inte näsdropp, men väl hakdropp när solens värmde hans frusna ansikte.
På andra sidan bron valde jag att vända solen ryggen och ta en bild på samma bro som på bilden ovanför Gert. Tänk vad vinklar och väderstreck ändå kan göra.
Hamnen och slottet som sagt. De områden i stan som oftast får stå som modell när jag tar mina promenader. Här en relativt ovanlig vinkel på Kungstornet som badade i sol.
Nedanför gångbron vid Bryggeriet låg några änder och sov. Jag vet inte om änder sover med öppna ögon eller om just den här låg och spanade lite i smyg. Man vet inte vilka filurer som smyger omkring i krokarna…tror jag att anden tänkte.
På Stora Torget vajade den svenska flaggan härligt och den som är uppmärksam kan se en halvmåne skymta i nederkant på bild.
Dags att ge sig hemåt och laga lite mat innan det bar iväg till ett efterlängtat eftermiddagsskift…host- host…
Vid viadukten intill Teaterparken låg solen på, men skymdes stundtals av den tjocka rök som väller upp från Värmeverket. Ganska effektfullt i mina ögon.
Inte långt från hemmet ligger denna fina anläggning som dagen till ära gjorde skäl för namnet.
