Tips från coachen uppskattas alltid. Ett tips från frugans chef tog oss ut på nya marker, åtminstone delvis.
Man behöver lite omväxling från de promenadvägar man traskat både fram, tillbaks och på alla ledder. Nu fick vi en sådan tack vara frugans nya chef. Alla tips uppskattas som sagt. Sträckan är lite längre än de vi brukar ta och på vägen diskuterade vi fram en liten omväg som lär bli både längre och trevligare att promenera i sommar.
Lite vårtecken längs med vägen. Ja, jag vet att blåsippor börjat gro och att merparten av er redan har tussilago på era minneskort. Denna var dock min första och visst lyser de upp dikeskanterna som en sol lyser upp sommarhimlen.
Ute på åkrarna har en del bönder plöjt och detta till måsarna stora förtjusning.
På de små grusvägarna kan man numera se lite avlånga saker ringla över. Kärt barn har många namn och den här gynnaren benämns med antingen kopparorm, kopparödla eller ormslå. Lång som tusan var den, oavsett namn.
Fast vad är en promenad utan blåst? Stora delar av vår promenad företogs i öppna landskap och där friskade det i rejält emellanåt. Minns ni förra sommaren, minns ni också att det blåste mest varje dag. Åtminstone kändes det så och jag hoppas att vi slipper detta i år. Fast våren har knappast börjat så bra, då blåsten gör en annars behaglig temperatur lite kyligare.
Bilden nedan är väl knappast något vårtecken, men här möts passagerare med tåg och passagerare med flygplan. Planet som lyfter från Skavsta såg jag inte förrän jag öppnade bilden på datorn, men det ger bilden en liten annan dimension. Passagerarna på tåget är troligen på väg mot vår södra grannstad och passagerarna i planet på väg mot andra länder.
Ni som inte sitter i bil på väg genom landskapet, kanske missar att det så smått börjar grönska. Så också på åkrarna och i de slänter som vetter mot solen. Ett vårtecken i sig.
En klassisk bild av den svenska våren. Den röda stugan med sina vita knutar under en blå himmel. En klassisk bild av den svenska sommaren hade sett stugan, den blå himlen, men också ett gult rapsfält och träd i full grönska. Snart är vi där…
Sedan finns det givetvis vårtecken man gärna avvarar. Det som göms i snö, kommer som bekant upp i tö. Ingen rolig syn att promenera längs med dikesrenar som är fulla med glasflaskor, tomburkar, cigarrettpaket och annat som kastats ut från förbipasserande bilar. Är vi svenskar så lata att vi inte orkar ta med oss det vi inhandlat och kasta skräpet där det hör hemma?
