Lite på avstånd

Man behöver inte alltid stå nära intill det motiv man fotograferar. Ibland kan det bli effektfullt om man tar bilder på välkända motiv på lite avstånd.

På lite avstånd kan man en tidig morgon när man är på väg till jobbet se hur den stigande solen får den gamla industrifastigheten att göra skäl för namnet.

På lite avstånd man man samma morgon vända sig om och se värmeverkets välkända siluett.

På lite avstånd kan man se hur solen sakta stiger över en öde gågata.

På lite avstånd man man se Nyköpingshus skymta fram bakom vackra. men bortglömda bostadshus.

På lite avstånd kan man också se den gamla silon som idag rymmer 44 bostäder.

På lite avstånd hade man här kunnat se ett klocktorn från 1725.

På lite avstånd är Storhusfallet nästan lika effektfull som på nära håll.

På lite avstånd tecknar sig Oscar Jauhainens ”Svalor i ån” från 1968 fint framför de vackra buskarna.

På lite avstånd kan man en tidig söndagsmorgon se hur kommunens sopmaskin gör rent efter slarviga medborgare.

På lite avstånd sitter den här duvan och spanar mot vår lägenhet.

På lite avstånd från Nyköping befinner jag mig nu. Håll utkik för inom kort får ni veta var.

 

Motiv i ens närhet

När man inte känner för att kava runt i Nyköping, dess närområden och man längtar till andra platser att föreviga med kameran, är det egna hemmet inte att förakta. Bilderna nedan är från just sådana dagar och visar vad man med fotointressets hjälp kan finna på nära håll.

Som det här prydnadsföremålet som hänger i vardagsrumsfönstret.

Samma prydnadsföremål, men med skärpan på fågelbordet och fågeln som besöker det.

Den här från Kina inköpta glaskulan och vad man kan göra om man arrangerar en bild.

Solljuset som strilar in genom fönsterrutan och bleker alla motiv som står i dess närhet.

På kvällen kan man sedan stå i ett av fönstren på motsatt sida i bostaden och föreviga kvällshimlen utanför.

Efter sol kommer regn och efter regn kommer sol och när solen åter visar sig kan man ta bilder av vattendroppar som sitter som på ett radband på fågelbordet…

…eller regndroppen som vill lämna den lilla kvist den strilat nedför.

Aha, glaskulan igen. Den här gången i ett inte lika arrangerat utformande.

Den här skalbaggen som kryper över källarfönstret…på utsidan…

Jag är säker på att du också kan hitta saker i just din bostad som du annars aldrig skulle lägga märke till Hunden är mångas bästa vän, kameran är en annan.

Lugnet på landet del 2

Bortom Hemgården ligger landet. Grusvägar, bondgårdar och öppna landskap. Här går en bra promenadväg som innefattar samtliga tre nämnda ingredienser. Cirka två timmar brukar det ta, inklusive en del fotostopp på vägen.

Vägen kanske inte är bäst lämpad för cyklister, men har man en sportmodell av mer robust sort kan man som denne man svischa förbi med riktning bort.

Den första delen av sträckan går mellan järnvägen och E4:an och det enda som stör tystnaden och den lantliga idyllen är ett tåg som far förbi eller möjligen ljudet från E4:an som kan höras dovt i bakgrunden när vinden ligger på. Annars är man omgiven av öppna landskap, träddungar…

…och fåglar som seglar långt över huvudet. Som den här rovfågeln som seglade lite för högt upp för att jag skulle vara nöjd.

Motorvägen ja. På promenaden passerar man under den och efter bron störs den lantliga idyllen allt mer.

Man kommer nämligen fram på den gamla 4:an i höjd med Ekebydals koloniområde. Därifrån är det cirka en kilometer på asfalterad gång- och cykelbana. En kontrast mot den hederliga gamla grusväg man hittills rört sig på.

Strax nedanför den här träddungen kan man göra två val.

Antingen fortsätter man gå på den asfalterade vägen förbi Gumsbacken och in mot stan. Eller så viker man av mot Kastalen vid Kilaån och fortsätter på Sörmlandsleden mot Lindbacke.

Självklart väljer man det sistnämnda om underlaget tillåter. Kastalen från 1100-talet har jag i ett tidigare inlägg berättat om. Om den och förra sommarens promenad hit, kan du läsa om här. Då liksom nu förargas man över de individer som orkar ta sig hela vägen hit (förmodligen med bil eller moped) med inköpta varor, men som sedan är så förbannat lata att de låter skräpet ligga kvar. Uselt!

Även här är naturen vacker och ganska säregen. Är vädret fint och underlaget torrt, rekommenderar jag en promenad hit. Inte nödvändigtvis den långa jag tog den här dagen, men varför inte från Lindbacke och åter. Det finns också varianten att ta bilen till Svanviken (se förra inlägget), parkera bilen där och fortsätt på stigen nedanför Ryssbergsbacken så kommer du hit.

Även här dominerar fåglar, förutom mindre insekter och djur som fjärilar, trollsländor, humlor, bin, spindlar och en o annan fisk som sprattlar i vattnet. Den här dagen var det bara fåglar som gjorde mig sällskap. Som den här sädesärlan som var helt orädd spatserade på träräcket framför mig.

Som den här rovfågeln som kom svepande över mitt huvud och satt sig högst upp på en gammal telefonstolpe. Där satt den vackert belyst av solen, men precis när jag lyckades få upp kameran och skulle zooma in, flög den iväg och av några mindre lyckade bilder på den, blev den här mest lyckad.

Så mycket rovfåglar som jag såg på de här två dagarnas promenader, har jag nog inte sett i mina dagar och de är ganska många vid det här laget. Promenaden fortsatte på träspången förbi Stora Kungsladugården och med riktning mot Lindbacke.

Inte så mycket att orda om den sträckan och väl framme möttes jag av en välkomstkommitté bestående av nyfikna kor. Förhoppningsvis ingen tjur bland dem….

Lugnet på landet del 1

Det är nog bara att konstatera. Jag är ingen stadsmänniska, utan trivs bättre på landet.

Man behöver inte ta sig särskilt långt utanför Nyköping för att finna det man letar efter. Lugnet, tystnaden, stillheten och i ett huj rinner vardagens stress och bekymmer bort som vattendroppar på en nyduschad kropp. Under två dagar upplevde jag detta, detta som var och en borde prova på ibland. Livet är inte bara asfalt, betong, avgaser och shopping. Livet är så mycket mer än så.

På kvällen satte jag mig på cykeln och begav mig till Svanviken. Naturreservatet bortom Ärila golfbana och nedanför Ryssbergen. Här är det skönt att ta sig genom den sanka marken och ut till fågeltornet längst ut på promenaden.

Att bara sitta här intill Kilaån endast omgiven av ljudet från kvittrande fåglar och vinden som susar i säven är en ynnest.

Dagen till ära var det ont om fåglar ute på den sanka ängen och ingen bäver sågs simma förbi. Fåglar fanns det annars gott om, men utom synhåll. De hördes dock väl och ibland såg man dem flaxa som skuggor ute bland vassen. Det finns en del rovfåglar här ute. Ett par stycken fick jag syn på, men på lite väl långt avstånd för att få dem bra på bild.

Vilka arter törs jag inte säga, då min kunskap i flora & fauna är tämligen begränsad. De här änderna som flög förbi känner jag igen utan benägen hjälp.

Annars var det här det enda i djurväg jag lyckades se. Jag tror, bara tror, att det är en tjugotvåprickig nyckelpiga. Det lär förövrigt finnas 60 arter av nyckelpigor i Sverige.

Växtligheten är det man annars märker av mest. Det är lite av träskmark mellan Kilaån och Ryssbergen, så jag kan tänka mig att det kryllar av liv därute. Bland vassen som omger fågeltornet kvittrar det rejält som sagt, men visa av erfarenhet verkar fåglarna ha respekt för människan och det är kanske tur det.

Arterna på bilderna nedan är välkända, även om det bara är vitsippan jag kan namnge.

Cirka en timme satt jag på bänken vid fågeltornet, filosoferade lite om livet och saker som händer i världen. Därefter trampade jag med riktning Nyköping. Golfare är ett säreget folk, men de verkar ha kul därute.

Del 2 följer i morgon….

En kort rundtur

Här följer en kort rundtur i vår vackra stad. En liten kort beskrivning av bilderna ingår, i händelse av att du inte känner till Nyköping. Sist i inlägget länkas det till bilder från Sörmlands museums bildarkiv och visar bilder från hur platserna såg ut förr.

Prosten Pihls gård vid Östra torget: Byggdes redan 1726 som bostad till kyrkoherden Andreas Pihl vars arbetsplats vara i All Helgona kyrka bara tiotalet meter från hemmet. Ryms idag bostäder, café och lite till i Svenska kyrkans regi.

Hotell Kompaniet eller Clarion Collection Hotell Kompaniet som är dess rätta namn: Här sett från närliggande hamnområde. 4-stjärnigt hotell som är Nyköpings största och definitivt det vackrast belägna.

Hamnmagasinet: Är idag en av Nyköpings populäraste restauranger. Byggnaden som inrymmer restaurangen heter egentligen Storhuskvarn och den började byggas 1905 och var en av många byggnader i den då livliga hamnverksamheten.

Vallarna: Vallarna ligger mellan Nyköpings hus och Tovastugan. Tillhörde det medeltida slottets försvarsverk, men är idag en plats för soldyrkare, människor med picknick-korgar och en del evenemang. Den Nyköpingsbo som inte har en bild från detta område i sin samling, tror jag inte existerar.

Tovastugan: Dess ursprungliga plats var på en halvö i sjön Båven, inte långt från Ripsa. På 1950-talet flyttades den här byggnaden till platsen där den idag ligger och där den används som ett litet museum och inhyser en caféverksamhet (sommarhalvåret). Gården Tova nämns i böckerna redan på 1400-talet. Huset som idag står vid Nyköpingshus byggdes på 1600-talet till förvaltaren Olof Mattsson på Edeby och skänktes 1950 till Södermanlands hembygdsförbund av familjen von Eckerman.

Hamnmagasinet/Storhuskvarn sett från andra sidan hamnen.

Silohuset: Här stod förr en gammal silo. Här står idag ett bostadshus på 15 våningar och 44 lägenheter. Ursprungligen innehöll silon 18 cylindrar, men hälften av dessa revs när byggnaden förvandlades till ett bostadshus 2010.

Östra hamnen sett från Västra: På den östra sidan av hamnen ligger restaurangerna och bodarna och här rör sig både invånare och turister. Här på den västra ligger bostäderna och arbetsplatserna. Får politikerna igenom sina planer lär fler och högre hus byggas på denna plats.

Detta betongfundament innehåller Nyköpings stadsvapen och kan ses på olika platser i stan. Symboliserar den nyckel som kastades i ån efter att kung Birger Magnusson fängslat sina bröder Valdemar och Erik i slottets fängelsetorn.

Prosten Pihls gård från 1957

NK:s verkstäder (nuvarande hotell Kompaniet) från 1916

Hamnen 1928

Tovastugan 1951

Silon 1965

På nåt vis var Nyköping charmigare förr, även om allt inte var bättre. Hur kommer Nyköping att gestaltas om 50 år, om 100…? Tyvärr lär ingen av oss få uppleva det.