Långpromenad i kylan

Det bet rejält i kinderna när jag tog med mig stativet och kameran ut på en långpromenad i området. ”Området” ifråga är Högbrunn och dess närmsta grannar.

Promenaden började vid Gripenskolan där jag en gång i tiden utstakade mina framtida mål. Nej, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Drömmarna om att ägna dagarna åt astronomi eller arkeologi med världens som skådeplats slutade på ett lager i Nyköping. Hursomhelst var det här jag ställde upp mitt stativ med kameran på lång slutartid.

Varken elever eller lärare syntes vara kvar i den nybyggda skolan, när jag knäppte av några bilder.

Ett par nyfikna grabbar kom gående från andra hållet och frågade åt vem jag tog bilderna. Det tråkiga svaret var ”mig själv”.

På andra sidan skolan ställde jag åter upp stativet och fångade ”den gula måsen” borta vid Gumsbacken.

Som sagt, lite kyliga vindar, så både mössa och handskar hade letats upp från garderoben. Handskarna kom väl till pass när det kalla stativet bars genom området och över Norrköpingsvägen mot Lindbacke.

Där, på cykelvägen, ställde jag upp stativet och fångade den nedgående solen bakom de täta molnen. Jag hade hoppats på en riktig solnedgång, men den får vänta till en annan gång.

Uppe vid själva naturreservatet färgades molnen och himlen lite mer rosa. Det måste vara solens vinkel som gör att en himmel kan få så olika nyanser med bara några minuters mellanrum.

Särskilt skönt var det nu inte, så jag hastade vidare efter att bilden ovan togs. Det blev en lång sträcka genom Högbrunn, upp över viadukten och ned på det nya Teatertorget. Jag har tagit den här bilden förr, men kunde inte låta bli att förnya den. Min egentliga förhoppning var att fånga Storgatan från en högre nivå. lite längre upp i backen. Att ställa upp kameran i mittrefugen på körbanan var ingen bra idé och från gångbanan intill fick jag inte riktigt den vinkel som krävs för att få med gågatan och dess butiker.

Kanske man måste bege sig ut sent på natten när inga eller åtminstone få bilar passerar. Ett senare projekt, kanske…

Som sagt, inte särskilt skönt den här kvällen. Promenaden sträckte sig inte längre än till torget ovan. Därifrån bar det raka vägen hem, men strax innan vår bostad ställde jag upp stativet igen och tog denna bild. Ibland behöver man inte ge sig långt för att hitta något av det man är ute efter. De stjärnformationer som skapas i gatlyktorna när bländaren är satt, som i det här fallet, på f/20.

Vintern närmar sig, men först ytterligare en kvällspromenad för att utföra ett annat litet projekt med mörkret som kuliss. Till det återkommer jag och därefter får ni en dryg vecka nöja er med inlägg som redan tagits fram och bara väntar på att publiceras.

Det handlar om en ny turistattraktion, välkända platser i svartvitt, färgprakt och lite till. När ni ser dem befinner jag mig lite söderöver där vädret förmodligen är något mildare än här.

En tidig morgon

Söndagen när bilderna i inlägget togs, var en sån där magisk morgon när den kalla natten möter den mildare morgonen. Dimma var ämnet för fotosejouren, igen…

Det blev att förena nytta (motion) med nöje (fotografering). En ganska oslagbar kombination. Nu vet jag inte om den nödvändiga motionen gör mig till en bättre fotograf, eller om intresset för fotografering ger mig bättre hälsa. En tolkningsfråga vars svar varierar beroende på slutresultatet.

Hur som, så blev det en promenad ner till hamnen, igen…

Jag höll mig länge i trakten kring Gert Fredrikssons väg, varifrån denna bild är tagen.

Nyköping hade inte riktigt vaknat, men bakom industriområdet mellan hamnen och Lennings väg lystes den lätt dimmiga morgonen upp av stadens ljus. Det blev några fler bilder med olika inställningar och tack vare de moderna kamerorna kan man få till ganska varierande resultat av samma motiv.

Det var lite småkyligt, så det gällde att hålla igång. Jag hade lämnat stativet hemma och man är alltid lite i valet och kvalet. Det blir ofta bättre bilder när kameran är placerad på ett stativ, men man är ofta friare att utnyttja tillfällena när man slipper ställa upp det och man kan kasta upp kameran till ögonen till tillfället bjuds.

Jag rörde mig bort mot silohuset och hade egentligen tänkt ta mig över vägen och bort mot slottet. Den här bilden kunde jag dock inte motstå och här fick en bänk utgöra stöd. Detta i ett försök att få till stjärnformationen i gatlyktorna.

Kanske inte helt lätt när de skyms av ett lätt dis, men jag blev ändå ganska nöjd med resultatet.

Det började så sakteliga ljusna. Istället för att ta mig till slottet och sedan hem, så återvände jag till Gert Fredrikssons väg och tog hamnpromenaden bort till Brandholmen. På vägen dit stannade jag till vid kanotstadion och knäppte några bilder när dimman mer eller mindre hade lättat.

Det ser lite kallt och kargt ut, men så kallt att snön hade fallit var det inte. Den snölika massa som syns på bilden ovan var skum som av någon anledning hade sprutats ut på marken. Det blev en u-sväng borta vid bron över till Brandholmen och en promenad tillbaks till hemmet och en väntande frukost.

Bilden nedan kunde jag inte motstå. Den lätta dimman och solen som gjorde sitt bästa för att tränga igenom fick de här träden att lysa upp på ett ganska trevligt sätt. Åtminstone en liten färgklick mitt i det grå.

Så var ytterligare en tidig söndagsmorgon till ända och om jag efter frukosten kände mig mest nöjd med motionen eller bilderna, vet jag inte. Man kan alltid förbättra välbefinnandet med lite motion och som amatörfotograf finns det hela tiden en förbättringspotential.

Välkomna gäster

Nu när blommor, kryddor och andra växter i vår lilla trädgård vissnat, skrumpnat och försvunnit, måste det till annat som drar blickarna till sig.

Fåglar givetvis. Frugan har med inlevelse placerat ut fågelmat i utkanten av altanen. Själv ligger hon i soffan med en kikare och ler glatt när pilfinkar, blåmesar, talgoxar, nötväckor och andra småfåglar smaskar på det som erbjuds. I år har hon också placerat ut frukter för att eventuellt locka till sig arter vi ännu inte sett. Domherrar är en fågel jag med glädje skulle se och fota. Så om någon vet vad domherrar tycker om att äta, tar vi gärna emot tips.

Själv brukar jag placera min kamera med mitt 18-300 mm:s objektiv på ett stativ som jag placerar i dörröppningen till vardagsrummet. Jag provade att placera kameran i närheten av fågelbordet för att ta bilder med den trådlösa fjärrutlösaren. Tyvärr hade det en tendens att tappa kontakten med kameran så jag fick springa ut och aktivera den med jämna mellanrum.

Att ta bilder på fåglar är inte alldeles lätt. Kombinationen av slutartid, bländare, blixt och iso-värde för att få skarpa bilder kräver ett visst experimenterande. Nu är jag medveten om att de objektiv jag har i min ägo inte tillhör de bästa för ändamålet, men det gör å andra sidan att utmaningen blir större.

De två dagar där bilderna nedan är tagna sågs bara talgoxar, blåmesar och nötväckor. Förutom tre ovälkomna gäster i form av duvor som snabbt flög iväg när jag utlöste blixten. Vi vet att det finns gråsparvar, pilfinkar och rödhakar i området. Vi såg dem vid fågelbordet förra året och vi har stundtals sett dem i år också.

Inga märkvärdiga bilder, men de kommer att bli fler och förhoppningsvis bättre under vintern. Å så var det det där med tips om mat till domherrar…

Projekt

Ruggväder i dryga två veckor. Intresset för fotosejourer i ett grått och fuktigt Nyköping kanske inte är på topp. Vad gör man då? Jo, man tar vad man har och ägnar tiden åt lite projekt i hemmets lugna vrå.

Den lilla sjömannen fångad med ringblixt och hopknycklat foliepapper som bakgrund. Stående framför ett isberg kanske…?

Vanliga klädnypor lagda på ett svart ark och en exponeringskompensation på -1 ger denna enkla, men ändå färggranna bild.

Blossas årsglögg är i år smaksatt med Limoncello, rosmarin, timjan och basilika. När man dricker den ska tankarna föras till Italien. Kanske inte översvämningens Italien, utan de soliga stränderna och vackra landskapen i Toscana. Här är den nyligen inköpta flaskan fångad med lång slutar tid samtidigt som jag zoomade in objektet.

Det knarrar i våra trappor, inte minst om nätterna. Vi har länge undrat varför och nu vet vi…

Är det Halloween så är det. Frugan trodde hon fick smaka lite Halloween-godis, men sanningen var en annan.

Fast som tröst blev det lite kärleksförklaring ovanför sängen. Lång slutartid, ett kolsvart rum och en ficklampa och vips…

Lördagstraditionen

Lördag innebär färskt bröd till frukosten. Lite, förlåt mycket, trött på halvtorra brödskivor i veckorna är det en fröjd att på lördagarna intaga färskt bröd, inhandlat från morgonöppna bagerier. Det närmaste morgonöppna bageri ligger drygt 2 km från hemmet. Det blir därför en nätt morgonpromenad på cirka en halv mil. Frugan och jag turas om att handla varannan vecka, även om hon ibland fuskar genom att baka scones. Vilka i.o.f.s. är väldigt goda med lite smör, brieost och marmelad på.

Givetvis är kameran alltid med när jag tar denna promenad.

Denna morgon var skön. Plus 8° en så arla morgon i november är inte att förakta. En väldigt fuktig luft och mörker gjorde dock att förhållandena kanske inte var de mest lämpade för handhållen kamera. De moderna systemkamerorna kan dock trycka upp ISO-värdet ganska rejält utan att bruset blir alltför påtagligt och med hjälp av Photoshop kan man få bort det mesta av det. Automatiskt ISO-värde fick det bli den här morgonen.

Det nya Teatertorget låg öde och det upplysta vattenspelet var avstängt.

Lika öde låg gågatan. Bara jag, en hundägare och ett par ungdomar på cykel som förmodligen var på väg till Gumsbackens köpcentrum var de enda som intog Nyköpings shoppingstråk.

Gallerior som var stängda, skyltfönster som informerade om kommande köpfester och inne i några butiker syntes städerskor som gjorde fint innan köp- och fikasugna stadsbor ger sig ut på stan för att handla och träffas.

T.o.m. Stora torget låg öde. Tidpunkten var för tidig för att de traditionella försäljarna hade hunnit anlända och börjat plocka upp sina varor i stånden.

En egentligen ganska ståtlig byggnad det där Residenset. Inom kort kommer en stor och ståtlig gran pryda torget framför och förhoppningsvis på en snötäckt mark. Nu glänste stenbeläggningen efter nattens regn och morgonens fukt.

Vänder man kameran några grader möter man gammalt och nytt. Det fula och omdiskuterade Stadshuset i bjärt kontrast med det gamla och vackra Rådhuset. Gissa vilket av dessa som fångats flest gånger på bild? Jo, givetvis samma byggnad där det stod ett dubbelbröllop för 12 år sedan.

Kyrkan tvärs över torget är givetvis ett ganska givet motiv för lördagsflanörer. Vackert upplyst och ståtlig i sin utformning.

Passerar man bron över Nyköpingsån kommer man från den västra delen av Nyköping över till den östra. Den östra delen av Storgatan kännetecknas av stans nöjesdistrikt, men också butikslokaler som gapar tråkigt tomma. Här har verkligen internethandeln och alla nya köpcentrum skördat sina offer. Även några av restaurangerna, barerna och nöjeshaken har haft svårt i den mördande konkurrensen. Nyköping är fortfarande en småstad, även om det politiska styret har som ambition att efterlikna någon av Stockholms kranskommuner. Vi är inte där än och därför kan utbudet av matställen te sig lite väl överdriven.

Fast så här tidigt en lördagsmorgon är både restauranger och nattklubbar stängda.

Som sista bild får det bli det här konstverket som kan ses på några ställen i stan. Jag har ingen susning om vad det föreställer, men någon typ av funktion bör väl finnas där?

5 km till fots, nödvändig motion, en god frukost med nybakat bröd och Karlsson har inlett denna helg. Nu vankas en annan tradition. Ytterligare några km för att uppe i city shoppa loss, ta en fika och förhoppningsvis träffa bekanta. Traditioner ska man hålla hårt på.