Tack o lov lever vi nu i en tid där misslyckade bilder kan kastas direkt i kameran. Vem minns inte tiden där vi ansträngde oss för att ta bilder som vi sedan lämnade in för framkallning, betalade dyrt för och sedan fick hem för att upptäcka att merparten av dem vara rena katastroferna?

Fast ibland sparar man bilder som skulle kunna klassas som konstverk. Bilden nedan är en sådan och hade jag nu med Photoshops hjälp förvandlat denna till en målning så hade jag möjligtvis kunnat ställa ut den någonstans på temat ”Modern art”. Så här kan det se ut när man flyttar kameran på sitt stativ och råkar komma ut utlösaren.

Sedan har jag en bild som faktiskt följt med från tiden innan jag köpte min första systemkamera. Då ägde jag en vanlig och billig digitalkamera som följde med i fickan i både tid och otid. Jag gjorde misstaget att lämna över den till frugan för att hon skulle ta en bild av mig under en skogspromenad en tidig höstdag. Ni vet känslan av att man har bilder sparade på familj och vänner, men inga på sig själv. Nu jädrar var det dags att också jag skulle hamna i familjealbumet, tänkte jag och lät frugan ta denna bild.

Ja, ni förstår att jag inte jublade av glädje när jag såg resultatet. Min första reaktion var att radera den med omedelbar verkan, men…

…sedan insåg jag att det ändå finns något även med denna bild. Är det så här det gått till när man tittar på bilder som avsändaren menar är ett spöke man sett? I Photoshop är det enkelt att fixa till detta, men under tidigare decennier fanns inte detta underbara program att tillgå. Så har jag, eller rättare sagt frugan, avslöjat hemligheten med ”spökbilder”?