Det här inlägget är en fortsättning på det förra och är således en bildberättelse från söndagen den 1:a december.
Jag nämnde i det inlägget att det inte bara var en jakt på julstämning som fick mig att vandra ut med kamera och stativ vid 5-tiden på morgonen. Syftet var också att visa upp ett Nyköping i decemberskrud och när förnuftiga människor ligger och sover.
Det här inlägget inleds med en bild från Teatertorget och på ljusdisplayen på taket ser ni klockslaget. Då hade jag vandrat från hemmet i Högbrunn och tagit några bilder i Teaterparken. Ni ser också att Storgatan bakom skulpturerna ligger lika öde som man förväntar sig denna arla tid på dygnet.
Via denna öde gågata tog jag mig över ett likaledes öde torg och fram till Nicolaikyrkan där man tänt upp i fönstren på ett charmigt och färggrant sätt.
Det blev några bilder innan jag sneddade över vägen och ned på promenaden intill Nyköpingsån. Det är svårt att ta den promenaden utan att föreviga vyn mot Sparbankshuset och på statyn Svalorna som står där ute i vattnet. Det spelar ingen roll om det är sommar, vinter eller någon annan årstid. Det här är motiv som merparten av alla Nyköpingsbor med en kamera förevigat någon gång och visst är det lätt att förstå dem, förlåt….oss?
Lite längre ned vid ån passeras både Behmbron med sin dekorativa ljusuppsättning och Fiskbron som är omgiven av turistmagneter som Bryggeriet, NK-villan och Nyköpingshus.
Det är väl bara att traska vidare längs med ån och var hamnar man då? Jo, nere vid hamnen dit åtminstone merparten av alla mina promenader leder mig. Från Clarion hotell har man denna underbara utsikt mot hamnbodarna och de gamla industribyggnaderna på andra sidan Hamnvägen.
Tyvärr var trafiken gles, så de tilltänkta ljusstrimmorna från förbipasserande bilar uteblev i de närmaste. I normala fall älskar jag när trafiken är gles, eller t.o.m. obefintlig, men i fotoprojekt som det ovan är fordon ett välkommet inslag i stadsmiljön.
På andra sidan Hamnvägen placerade jag stativet och tog bilden på Hamnmagasinet under en himmel där gryningen sakta började färga himlen i det färgspektra man så gärna vill se.
Ett hamnområde, lika öde som centrala Nyköping och det är inte utan att man längtar efter sommaren då det är liv och rörelse i området. Inte ens en fiskare syntes till på kajen, inte ens en morgonpigg joggare eller hundägare som tvingats ut i kylan. Bara jag och min kamera.
Dags att vända hem till en efterlängtad frukost, men dessförinnan några bilder till. Att gå hem utan någon bild på Silohuset är inte att tänka på. I synnerhet inte när ljusförhållandet är så där att man bara inte kan motstå det.
Snart var jag åter framme vid Teatertorget som var lika öde som det var när jag begav mig ut på rundturen.
När jag var på toppen av den omdiskuterade viadukten började himlen visa sig från dess bästa sida. Vem kan ana att ett annars trist industriområde kan fånga intresset, men även värmeverket gör sig bra när bakgrunden lyser upp trista byggnader i ett trist område.
Nu fällde jag in benen på stativet för sista gången under denna arla promenad…var det tänkt.
Fast när jag med snabba steg tog mig hemåt mot värmen inomhus och den efterlängtade frukosten, råkade jag vända blicken bakåt och såg den här synen.
Då jag inte ville ta några bilder med handhållen kamera, blev det att åter fälla ut benen och så placerade jag mig på gång- och cykelvägen där jag knäppte av några bilder.
Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Sömn och sena morgnar i all ära, men någon gång bör ni ta chansen och ge er ut i staden när merparten av dess invånare sover. Upplevelsen är något helt annat än under dagen där människor trängs på trottoarer och ljuden från förbipasserande bilar överröstar de fåglar som kvittrar bland buskarna. Givetvis är sommaren att föredra då också dofterna slår emot en på ett helt annat sätt än under dagen, men dit är det tyvärr långt.
