Just nu har material till mängder av inlägg. Dels p.g.a. situationen med nytt jobb och pendling därav, vilket gör att jag inte hinner lägga ut i samma takt som jag producerar. Dels p.g.a. vår nya familjemedlem, KIA Rio:n, som gör att vi kan upptäcka nya resmål även under denna tid av året.

Av den anledningen kommer inte inläggen i kronologisk ordning, utan i en ordning som jag tycker är relevant.

Bilderna i detta inlägg är tagna under ett antal promenader i vårens inledande fas och skiftar därför i karaktär. Bilderna inleds med bysten föreställande Birgit Cullberg, balettdansös och koreograf som föddes i Nyköping 1908.

Bilden på en nedsliten industribyggnad bakom en av Nyköpings mest namnkunniga företag, Nils Oscars.

Några hundra meter bort ligger andra nedslitna industrilokaler som inte längre används och där politikerna nu vill bygga…häpp, bostäder.

SAAB har varit en stor arbetsgivare i Nyköping. Numera har verksamheten lämnat, precis som många andra. En lysande stjärna i Nyköpings industrihistoria består numera av en nedsmutsad husfasad.

Svanar på väg till kusten. Hann tyvärr inte få upp kameran i tid för att fota dem när solen gjorde deras fjäderdräkter nästan genomskinliga.

På denna bild var det kanske tur att jag inte var beredd med kameran, för strax innan denna bild togs hade de haft lite kuttrasju om ni förstår vad jag menar?

Resten av kroppen stack iväg på andra äventyr.

Ett vitt kors mot en bakgrund i skugga. Alla Helgona kyrka är platsen.

Ännu en nedlagd industribyggnad där spiraltrappan slingrar sig upp mot…ja, vadå?

Dessa växter är planterade utanför min arbetsplats, förlåt…före detta arbetsplats.

En bild tagen med solen i ryggen och månen i ansiktet.

Tunnel som ingår i en av Sörmlandsledens etapper och som tar vandrare under E4:an. Är det så här den sista tunneln mot evigheten ser ut?

Regndroppar på vår KIA Rio.

Bild på ett fält som länge legat anmärkningsvärt grön…

…och fåglar längre upp på samma fält som passade på att lyfta när jag höjde kameran till ögonen.

Ett vanligt, enkelt och tråkigt staket. Varför tar man en bild på ett sådant, skulle många fråga sig. Därför att undertecknad är en amatörfotograf som vill försöka hitta motiven ingen annan av kommunens 57 000 invånare har på minneskortet.

Som avslutning på denna vårlika promenad, lite svenska färger.