Ända sedan barnsben har jag älskat att kreera. Det började med blyertsteckningar i skolböckerna och mammas veckotidningar. Det fortsatte med tusch, vattenfärger, kritor och gick sedan förbi en kort tid med oljemålning för att sedan landa med kameran i hand. Kameran har förvisso funnits vid min sida under många år, men det är först de senaste tio åren jag försökt utveckla mig för att bli den amatörfotograf jag är.

Frugan har å sin sida ett nyväckt intresse, fåglar. När vi är ute och vandrar tar hon fram sin kikare och jag min kamera. När vi kommer hem öppnar hon fågelboken och jag Photoshop. Vem som är bäst på sitt område får andra avgöra.

Förvisso är fåglar och djur inga motiv som står högst på agendan, men när tillfälle ges sätter jag gärna på mitt 18-300 mm objektiv och försöker fånga de små liven så gott det går. Tyvärr blir det ofta bilder på de vanliga fåglar man stöter på i vår del av Sverige, som Pilfinken.

Är det några fåglar jag ändå skulle värdera att få i fotoalbumet så är det rovfåglar. Tyvärr är de inte lika vanliga som småfåglarna och stöter man någon gång på dem så seglar de i luften på lagom långt avstånd för att mitt objektiv ska få till de där bra bilderna man gärna sparar. Det brukar oftast se ut så här.

Svalor är inte lätta att få på bild. De är inte så vanliga inne i stan och kring de vandringsleder vi gärna vistas på. Då får man passa på när de tar en kort andhämtningspaus på nära håll.

Jag vet inte säkert, men jag tror fågeln på bilden ovan är en ladusvala. Ornitologen i mig vet inte bättre.

Bilderna nedan visar dock upp fågelarter som t.o.m. jag klarar av att namnge. Finns inte mycket att berätta om den som ni redan inte vet. Bara att titta…

Jag tror frugan är bättre på sin hobby än vad jag är på min. Det roliga är att jag kan utvecklas tillsammans med mitt verktyg. Hon får bläddra i de böcker hon har i sin ägo för att hitta den där ”nya” arten vi stöter på.