Landskapet Södermanland är vackert. Det säger jag inte för att jag råkar bo här, utan för att det faktiskt är så.

De höga fjällen finns förvisso inte, inte heller Österlens rogivande natur eller västkustens små fiskelägen, men det som finns är mumma för själen och ger upphov till både glädje och fotosejourer.

Bilderna i detta inlägg är tagna under några veckor då våren var på väg att övergå i sommar. Något ni kanske kommer att lägga märke till i inläggets bilder.

Naturreservatet Lindbacke är visserligen litet, men ligger inte långt från vårt hem och är en naturskön plats som skapar harmoni till lätt stressade vardagskroppar. Det kan räcka med att bara gå dit och sitta en stund för att eventuella tankar av det mer negativa slaget skingras med vinden.

Lindbackes enar är berömda i Nyköping. De gör sig bra i sommartid, men när våren omger oss och mörka regnmoln drar in från norr så gör de sig extra bra som fotoobjekt.

Samma dag och sekunderna efter att bilden ovan togs, togs bilden nedan. De gula rapsfälten förgyllde då vårt vackra Södermanland och från Lindbacke kunde man skåda ett av dem.

Från samma Lindbacke kan man också skåda bort mot de bebyggda delarna av Nyköping. Med zoomobjektivets hjälp kommer man ganska nära en av stans mer kända profiler, vattentornet.

Det finns förstås annat är naturreservatet Lindbacke. Nere vid hamnpromenaden har kommunen uppfört dessa viloplatser som är mäkta populära bland flanerande Nyköpingsbor, särskilt nu på sommaren. De är också ett av få projekt jag själv uppskattar i denna stad, vars småstadscharm sakta men säkert förtvinar till förmån för nya och dyra bostadsbyggen.

Man söker sig gärna till skuggan när temperaturen når över 30°. Ganska typiskt oss svenskar som klagar på den mörka och kalla vintern, men som sedan gnäller när solen lyser dygnet runt från klarblå himlar. Fast sanningen är väl att solen är välkommen, men i lagom doser och inte när man jobbar.

Den sörmländska kusten är inte bara platt och även om de riktigt höga bergen saknas, så finns det utsiktspunkter där man kan sitta med sin medhavda matsäck och blicka ut över Östersjön. Många av dessa bergsknallar finns längs med den Sörmlandsled som frugan och jag lärt oss uppskatta allt mer.

Ibland är det enkla nog så attraktivt. Bilden nedan tog jag helt apropå under en promenad kring Nynäs slott. En enkel växt bland andra enkla växter på krönet av en stenmur och allt detta under en blå himmel. Det behöver inte vara krångligare än så.

Fast visst längtar man bort ibland. I år blir det inga utlandsresor och frågan är om vi ens kommer att lämna Södermanland denna sommar. Planer finns, men de ska också realiseras. Hur det blir med den saken lär ni få se på den blogg du just nu besöker.

Fast visst kan man drömma om att sätta sig på ett tåg, med destination okänd och bara följa med på dess färd mot nya upptäckter.