Så var jag då framme vid det slutmål till vilket jag var på väg i förra inlägget. Jag avslöjade redan då att det var till Lindbacke jag drog mig. Detta lilla, men underbara naturreservat i utkanten av Nyköping.

Jag avslöjade också då att mitt ärende var att fotografera ett landskap insvept i dimma och en sol som färgade himlen i en glödande nyans.

Inget blir som man tänkt sig. Någon dimma lägrade sig aldrig över marken och de fantastiska motiv som jag nästan varje morgon blickat ut över från bilfärden till Norrköping uteblev. Fast jag återvände ändå hem ganska nöjd, men med en touch av besvikelse.

Att ta bilder i motljus kan skapa fantastiska scener. En enkel liten växt som på dagtid knappats väcker någons intresse kan i motljus framstå som vacker.

När dimman vägrade visa sig, så gav jag mig tusan på att ta en bild på en blomma med solen som fond. Några blommor växte inte så att jag kunde ta den bilden, men de här resterna av en utblommad buske fick utgöra dekoren.

För att inte få de där utfrätta bilderna, så tog jag mig ned i den sänka där stigen mellan Lindbacke och Stora Kungsladugården ligger. I den sänkan fick jag chansen att ta bilder på en sol som på sin väg upp på himlen skymtade bakom horisonten och mellan träden.

Även om det var tidigt på morgonen så var jag inte ensam. Tjugotalet nyfikna kor följde mig med blicken när jag passerade på stigen intill inhägnaden till själva naturreservatet. Alla utom denna, som tyckte frukosten var mer intressant än en förbipasserande människa med en kamera över axeln.

Solen steg nu allt högre och allt fortare och på den intilliggande åkern syntes allt längre strimmor av sol som letade sig fram mellan träden.

En i sig vacker vy, men visst hade den blivit mer magisk med lite dimma som svepte in över stan?

Fast när jag vände på huvudet och blickade ut mot Stora Kungsladugården, så fick jag ge mig. Även utan den efterlängtade dimman så möttes ögonen av ett bedårande vackert landskap som sakta belystes av solens allt mer värmande strålar.

Detta med tidiga morgnar alltså. Oavsett om du befinner dig i naturen eller om du är dold bland stadens asfalt och betong, så är denna tid på dygnet som läkande balsam för kroppen. Man mår gott helt enkelt.

En sista bild över denna dimfria morgon visar hur skuggorna är på väg att sträcka sig ända från gångvägen intill det tråkiga industrilandskapet till det mer intressanta område som utgör den del av Sörmlandsleden som passerar Lindbacke och bort mot Stora Kungsladugården.