Fredagen den 29:e januari lärde jag mig att älska snö…not. Ni förstår snart varför.

På morgonen skulle jag som vanligt till jobbet och den här dagen var det min tur att köra. Först fick jag borsta bort ett tjockt lager med snö från karossen. Därefter fick jag ta spaden i bilen för att skotta bort all den snö som den morgonpigga plogbilen plöjt upp framför parkeringsplatsen. Till sist fick jag hämta frugan som satte sig i bilen medan jag puttade på för att överhuvudtaget komma loss från parkeringen. Därefter fortsatte bekymren då jag körde fast i snön på en oplogad gata där jag hämtade upp en av pendlarkompisarna. Mina medpassagerare fick inleda dagen med att skjuta på bilen. Äventyret avslutades på en motorväg där vi körde i cirka 60 km/h efter två plogbilar som dök upp från en påfartsväg. Nog så, men halvvägs till Norrköping brakade en av plogbilarna in i en stillastående långtradare från ett land i östra Europa där föraren uppenbart glömt att slå på sina varningsblinkers. Därav blockerades vägen i cirka 30 minuter innan vi kunde fortsätta vår resa på en nu oplogad väg till Norrköping. Längtar ni också efter våren?

Längtar efter våren gör nog också ägaren till den här bilen.

Det går förstås inte förneka att nyfallen snö utgör en vacker tavla i vår natur. Just snötäckta landskap slår det mesta och till dessa hoppas jag kunna återkomma i kommande inlägg, men i detta koncentreras mina bilder till en promenad i vår lilla stad, Nyköping.

Som vanligt dras jag till hamnen, så också denna förmiddag när tempmätaren visade -12°. Den första bilden blev i motljus och detta med bilder tagna i motljus är alltid något speciellt.

I en stad är det ofta svårt att finna orörd nysnö, då både människor och djur har en förmåga att ge sig ut för att pulsa runt i det vita. Givetvis hade någon av någon anledning fått för sig att trampa runt i buskarna som ramar in silohuset i fonden.

De här spåren gjorde mig förvirrad. De leder från vattnet, men inga spår som ledde fram till vattnet syntes i snön. Det finns säkert en förklaring, men…

 

I området kring Nyköpingshus finns det alltid motiv att hitta. Som på dessa där ett närliggande hotell speglar sig i vattnet, där gamla byggnader omgärdar ett av stans mysigaste och mest populära matställen och där delar av det kvarvarande medeltida slottet visar upp dåtida arkitektur.

Det var vackert, det var kallt och det var många människor i rörelse varav de flesta bar på en kamera av olika modell. Det gäller att passa på när vintern på allvar gör sina korta besök i vår stad. Rörelse var det också Storhusfallet och nu väntar vi bara på de vackra isformationer som brukar bildas i detta lilla fall med hjälp av kombinationen vatten och kyla. Det är på gång, så mycket kunde Nyköpingsån avslöja.

Jag följde ån upp mot centrala Nyköping och passerade på vägen några av stans vackraste byggnader som lystes upp av solen. Jämför dagens arkitektur med gårdagens. Nog byggdes det vackrare förr?

Stora torget är omgivet att både gamla och nya (nja, relativt) byggnader och här kommer frågan ovan till sin rätt. Några av byggnaderna är från 17- och 1800-talen och några av betydligt senare modell. Ni från Nyköping vet vad jag menar och kommer du utifrån för att göra ett stopp i vår stad så lär också du förstå vad jag menar. Den här dagen var torget också omgärdat av upplogade snövallar.

Sedan finns det två korta gatstumpar som av många Nyköpingsbor anses tillhöra de vackraste. Mestadels beroende på att de kantas av äldre och färggranna byggnader. Västra Trädgårdsgatan och Östra Kyrkogatan.

Så långt ett vintrigt Nyköping. Enligt SMHI utlovas kyla ett bra tag framöver, så det finns nog läge för fler av dessa vinterbilder. Förhoppningsvis några av mer lantlig natur. Fast mer snö vill jag inte ha. Dels på grund av berättelsen i början på inlägget, dels för att alla vet att efter snö kommer tö med allt vad det innebär.