Ett par mil från Nyköping och drygt en mil från min uppväxtort, Tystberga, ligger en gammal kvarn som jag säkerligen passerade åtskilliga gånger i min barndom, då mina föräldrar tog oss barn med på en biltur i kommunen. Då intresserade den inte mig, vilket den definitivt gör idag.

Den här gamla, något gistna grinden, leder besökarna in på en stig…

…som tar den fram till Torpesta kvarn.

På platsen har det funnits en kvarn sedan tidigt 1600-tal. Då i form av en skvaltkvarn (en mindre kvarn för malning mellan två kvarnstenar som drivs av ett litet horisontellt hjul) bild

Den stora kvarn som idag står på platsen är från 1800-talet och föremål för många intresserade besökare.

Runt byggnaden hittar man mindre föremål som påminner om kvarnens storhetstid. Mossbevuxna och dolda i högt gräs ligger de där som vittnen till en epok som aldrig mer kommer igen. Vad allt en gång i tiden användes till och som, är jag inte kapabel att svara på. Att de utgör en del av svensk industrihistoria kan man ändå utgå från.

Kvarnen är i gott skick, men så har det inte alltid varit. Det fanns en tid när gammal kultur- och industrihistoria rönte föga intresse hos politiker och andra beslutsfattare. Många platser förföll och en stor del försvann i den rivningshysteri som ett ta rådde. Även Torpesta kvarn sjönk sakta i glömska, men i början av 70-talet insåg man dess värde och områdets ägare såg tillsammans med Sörmlands museum till att restaurera den i gott skick.

Det är en trevlig liten plats som ligger där, mitt i de sörmländska skogarna. Verksamheten är sedan länge avslutad. Den siste mjölnare att verka i byggnaden lade ned verksamheten 1942. Idag är den en turistattraktion, men också plats för olika evenemang som exempelvis musikkvällar. Kvarnen har också använts som plats för ett antal svenska filmer som Rasmus på luffen, Alla vi barn i Bullerbyn och operaversionen av August Strindbergs Kronbruden som sändes i tv 1990.

Kvarnrännan och kvarnhjulet som ses på bilderna ovan blev förstörda under de år när kvarnen fick förfalla, men har återskapats i sin ursprungliga form.

På kullen ovanför kvarnen ligger den gamla mjölnarstugan som härbärgerade de familjer som under årens lopp arbetade här. Här syns den skymta i ett av kvarnens fönster.

Jag är en återkommande gäst vid Torpesta kvarn, den kvarn som jag återupptäckte så sent som för bara några år sedan. Det känns som jag alltid hittar något nytt att förmedla via kameran. Som exempelvis den mörka damm som ligger strax ovanför kvarnen och som en gång i tiden försåg verksamheten med det vatten som hämtas från närbelägna Fräkenkärret. Dammens mörka vatten som omges av gamla träd som hotfullt sträcker sina kala grenar mot ytan skulle kunna utgöra skådeplats för sentida skräckfilmer.

Fast mer om detta vatten någon annan gång. Vid mina besök brukar kvarnen alltid vara låst. Det har hänt en gång tidigare att den stora porten stått öppen och jag då fick chansen att spatsera lite i innandömet. Även vid detta besök stod dörren öppen och klart man då inte försitter chansen att titta in.

Varken frugan eller jag ville röra oss upp och ned för de smala trappor som leder till källare och vind. Har man inte kunskap om dess hållbarhet bör man nog helst låta bli. Vi höll oss på mellanvåningen och tog lite bilder och försökte insupa atmosfären i den byggnad där verksamheten pågick i cirka 300 år.