Det blev ingen julmarknad på Öster Malma för helgen, men igår besökte vi Nyköpings egen och det på historisk mark.

Kylan fanns där, men snön lyste med sin frånvaro och snö bör det vara på en julmarknad för att den där riktiga stämningen ska infinna sig. Vi begav oss iväg ganska tidigt för att slippa den riktiga trängseln, vilket gjorde att vi exempelvis valde bort eftermiddagens eldshow.

Fast det var ett val vi gjorde och vi kom ändå hem ganska nöjda med dagen några timmar senare. Årets julmarknad hölls på historisk mark och var utspridd till tre ställen. Det gjorde att den befarade trängsel vi väntade oss aldrig infann sig. 

Vi startade uppe vid Nyköpingshus. Slottet hade alla sina gemak öppna och vi var främst nyfikna på Kristinasalen där vi höll vår bröllopsfest för femton år sedan. Några av försäljarna hade slagit upp sina bord, så att ta bilder skulle inte göra den lilla salen rätt. Jag avstod därför.

Vi tog istället de smala och svindlande trapporna upp i Kungstornet.

Kungstornet innehåller ett museum som håller öppet varje dag under sommaren, men begränsas till söndagar resten av året. Ett besök här borde vara ett måste för alla Nyköpingsbor och turister som besöker vår stad. Här kan man läsa om slottets historia, se föremål som grävts upp i och omkring domänerna och ta del av det liv och leverne som var en verklighet för slottets alla invånare.

Bl.a. kan man se denna modell av slottet som det såg ut innan det eldhärjades 1655.

Magnifikt så det förslår och slottets ursprungliga skepnad hade säkerligen lockat ännu fler besökare än det gör idag.

Vi tittade runt lite i slottets alla gemak. Tyvärr var de underjordiska gångarna (kasematterna) inte öppna, inte heller fängelsehålorna och andra skrymslen som man ibland kan få se under guidade turer. Något jag tyvärr aldrig gjort.

Fortfarande inne i värmen valde vi att ta en fika i den stora Gästabudssalen. Här kan man idag äta middag och boka in sig på särskilda festkvällar med underhållning. Nyköpings gästabud som hölls 1317 slutade illa för vissa, men den festen hölls inte i denna magnifika sal. Den nuvarande gästabudssalen var i stället vapenförråd under den perioden och har också använts som vinkällare.

Under vår fika höll man på att repetera inför en kommande julshow, så det var ett trevligt inslag i denna historiska miljö.

Från värmen i detta historiska slott, så bar det åter ut i kylan. Vi gick de cirka 200 meterna ner till Sörmlands museum där de traditionella knallarna höll till.

Detta museum är relativt nytt. Det var vårt andra besök här och givetvis är också denna en anläggning som varje Nyköpingsbo och turist ska besöka. Ett givet inslag som bör höra till ett besök är de guidade visningarna i Magasinet med dess 80 000 föremål, miljoner fotografier och en stor del av Nyköpings historia.

Vi knallade runt i området, både ute och inne, innan vi begav till den tredje delen av Nyköpings julmarknad. Man kunde åka häst och vagn, men vi valde apostlahästarna.

Tovastugan ligger ganska precis mittemellan slottet och muséet. På sommaren en av Nyköpings mysigaste och mest besökta mat- och nöjesplatser. Omgärdad av gamla byggnader kan man äta, dricka och på utvalda kvällar också lyssna på musik.

Det var här barnen kunde träffa tomten och hans hustru.

Många barn var också framme och berättade om sina önskelistor innan jul. Vi avstod och ställde oss i stället i kö för att köpa lite att äta. Många valde också att köpa ett glas vin eller en kall öl till maten. Det kändes inte riktigt lockande med en kall dryck i snålblåsten, så den intog vi istället hemma sedan.

Vi väntade på Lucian och sju unga flickor skred snart in på scen. De såg lite frusna ut och de levande ljusen hade svårt att hålla lågorna vid liv, men de gjorde ändå ett bra framträdande innan de senare på dagen skulle lussa vid muséet.

Sammanfattningsvis då? Snön saknades förstås och marken bör vara täkt av snö under en riktigt lyckad julmarknad. Ett bra grepp av arrangörerna att förlägga marknaden på tre olika platser. Dels för att minska risken för trängsel, dels för att både gamla och nya Nyköpingsbor och kanske ett antal turister kunde ta del av den historia området bygger på. Man slapp också det krimskrams som många knallar brukar erbjuda under marknader och det man kunde köpa var mer genuint hantverk. Vi köpte en liten tomte av en utställare, mest för att hon är en bekant. Jag tror också att både gammal och ung kunde hitta något att förnöja sig med.