Sörmlandsleden – etapp 45:1

Vandringen på Sörmlandsledens etapp 45:1 bjöd på strålande väder som ändå var lite förrädisk mitt i allt det sköna.

Jag överdrev när jag skrev att hela etappen avverkades. Vi nöjde oss med rundslingan på dryga 9 km som delvis är en del av  den längre etappen 45:1. Rundslingan som troligen är en av de enklaste delarna av denna underbara led.

Vi inledde vår vandring vid Linuddens naturreservat. På våren ett mecka för alla som älskar blå- och vitsippor. Nu hade våren inte riktigt nått fram och denna väldigt artrika del av området var ganska färglös med kala träd som sträckte sina lika kala grenar mot den blå himlen.

På och intill stigen som leder genom Linuddens naturreservat kan förbipasserande se undertecknad ligga raklång på marken när jag fotograferar blommorna i deras rätta höjd. Det nöjet fick man inte idag.

Vi fick istället nöjet att fortsätta den sköna vandringen ut ut skogsdungen, förbi mer öppna marker och in på nästa stig som bl.a. leder fram till en av våra favoritplatser. Dödhällen är det något kufiska namnet på platsen. Här brukar vi ofta stanna till på sommaren för att fika, njuta av solen och blicka ut över vattnet där båtar i alla storlekar passerar förbi.

Vintern hade inte riktigt släppt taget om området.

Vi valde att inte fika redan nu, utan fortsatte vidare på stigen som leder in i skogen. Även här kan man på våren se sjöar av främst vitsippor lysa upp marken. I frånvaro av dessa kunde vi istället njuta av den gröna mossa som lyste extra grannt när solens strålar nådde ned bland trädtopparna.

Nu var det inte lika behagligt som det kanske ser ut på bilden ovan. Stigen var på sina håll belägrad av is och man fick verkligen se var och hur man satte fötterna.

Vi gjorde en liten avstickare från stigen och njöt en stund på klipporna intill en väldigt liten badplats. En badplats i skymundan där man bör vara väldigt tidigt för att få plats. Då talar jag om sommaren, för nu behövde vi inte trängas.

En stunds vila innan vi fortsatte. Här var sträckan lite tråkig, för skogen var mer eller mindre avverkad. Huruvida detta beror på granbarkborrens framfart eller någon annan orsak vet jag inte, men dessa kalhyggen kanske är nödvändiga, men ack så tråkiga att se och vandra genom.

På andra sidan denna del av skogen nådde vi så fram till Näsudden. Den närmast belägna badplatsen för Nyköpingsborna. Här har vi också haft traditionen att inleda Midsommarfirandet med en sillunch. Något som tyvärr ställts in de senaste två åren, men som kanske kan tas upp igen.

En liten, men trivsam liten badplats. Lite badsugen blev man allt, men någon vinterbadare är varken jag eller frugan.

Vi fortsatte utan att plocka fram fikat.

Cirka en kilometer senare kom vi fram till Strandstugeviken. Campingplats, badplats, tillflyktsort för de som bara vill njuta. Närmare Skånes stora sandstränder kommer vi inte i Nyköpings kommun. Tyvärr är badet inte så gästvänligt för vuxna. Väldigt långgrunt och en inte lika angenäm botten en bit ut som in ti stranden.

Här tog vi vår efterlängtade fikapaus. Solen värmde, men det drog ändå lite kyliga vindar in från havet.

Så fortsatte vi åter och den här gången mot det mycket trevliga och välgjorda fågeltorn man byggde upp för något år sedan.

Tyvärr inte mycket till fågelliv, annat än ett antal svanar som låg och flöt ute i vattnet.

Sista biten av etapp 45:1 går härifrån och vidare på grus och asfaltsväg mellan nybyggda villaområden. För inte så många år sedan var här skog och öppna marker. Som på så många andra ställen har dock naturen fått ge vika för nya och ofta väldigt dyra bostäder. Med detta har också djuren försvunnit. Faktum är att vi inte såg ett enda djur på vandringen, förutom fåglar då.

Tråkigt, men sådan är verkligheten.

Strax efter denna sluttning ned mot Mellanfjärden avslutades vår rundvandring. 9,5 och cirka 2 timmar senare och banne mig med lite färg i ansiktet.

7 reaktioner på ”Sörmlandsleden – etapp 45:1”

  1. Nya avverkningen utförs av kommunen för att skapa öppna ytor där djur ska beta. Vissa träd sparas, framförallt tall och lövträd. Lär ha varit öppna marker där förr men har med åren växt igen.
    Naturreservatet ska också utökas.

  2. Härliga bilder från er vandring! Den gröna mossan lyser verkligen i solen!
    Kul bild med alla skyltarna där på träden! 🙂

  3. Ni är verkligen duktiga på att bege er ut i naturen. Isiga stigar och gångvägar har vi verkligen haft gott om denna vårvinter. Fin vårlig fotoserie från er vandring, gillar särskilt den lysande mossbilden.

    • Tack. I veckorna varken man hinner eller orkar så mycket efter jobbet, så helgerna får utnyttjas i bästa möjliga mån. Ja, skogarna är fortfarande lite lömskt hala på sina håll.

  4. Den vandringen var verkligen väl dokumenterad och bjuder ju på det mesta. Mina favobilder är träden som bildar en kupol samt solljuset som strilar genom granarna. Det fotot är såååå läkcer:-)

Lämna ett svar