Som skrivet i förra inlägget. En stad som somnar, vaknar också så småningom. Som Nyköping brukar göra under mina tidiga morgonpromenader.
Vet inte hur det är med er, men jag har genom åren förvandlats från en kvälls- till en morgonmänniska. Det är något visst med att vandra genom både natur och stad innan allt vaknar till liv.
Tystnaden, dofterna och inte minst ljuset.
Precis efter att solen orkar upp över takåsarna befann jag mig i hamnområdet. Häpp!
Eller rättare sagt, på väg från hamnområdet. Det är drygt 100 meter från restaurangerna vid Nyköpingsån till slottet Nyköpingshus. Under den tiden hade solen förvandlat bilden från den gyllene timmen till en vanlig, men härlig vårmorgon.
Det höga Silohuset som för ett antal år sedan förvandlades från en smutsig och ful silo till ett bostadshus, är ett motiv som dyker upp i både bloggar, sociala medier och reklamannonser.
Ovan sett från Slottsdammen. Nedan sett från Vallarna.
Solen hade nu lyst upp fasaden på höghuset och lindade in byggnaden i en mer orangefärgad ton än den naturligt vita. Kan tänka mig att de som eventuellt vaknat och satt vid frukostbordet tvingades dra för gardinerna för att inte bländas.
Så blev det en tur upp till Östra Bergen där ett av Nyköpings klockstaplar står. Just detta brann ned för några år sedan, men har restaurerats för att efterlikna det torn som byggdes 1625. Man har gjort ett bra jobb när man skapat illusionen av det som en gång var.
Nu var klockstapeln inte anledningen till min promenad uppför trapporna. Målet var åter Silohuset, här sett från berget.
På andra sidan klockstapeln har man en bra vy över centrala Nyköping. Ett Nyköping som sakta draperades med solen varma ljus.
Nedanför Östra Bergen och klockstapeln rinner Nyköpingsån. Ja, detta med vatten…
Nu var jag på väg hem till en väntande fru och frukost. På vägen passerades en rad kända motiv och motiv som inte särskilt många förevigat. Självklart tog jag en del bilder på vägen. Bilder som börjar med Stadshuset och avslutas med Hotellanläggningen Sunlight inte långt från vårt hem.
Jag har nog alltid varit en morgonmänniska. Morgnarna är min tid … älskar morgonpromenader. Mycket njutbara bilder, härligt att se hur solen stiger högre och högre. Tycker speciellt om den näst sista bilden på dom fina husen.
Jag har inte alltid varit morgonpigg, men har mognat med åren. Som tonåring och åren efter min 20:e födelsedag var jag definitivt en kvällsmänniska och lika definitivt ingen morgonmänniska.
Jag kan förstå att de tidiga promenaderna i morgonljuset gör dig glad. Alla bilderna i inlägget har ett så vackert ljus och allt ser rentvättat ut. Lyckad bildserie.
Tack.
Ja, det är något visst med dessa tidiga morgnar. Ljuset, tystnaden, dofterna…
Fantastiskt fina bilder. Älskar dom. Du bör nog hålla dig till den gyllene timmen;-)
Silohuset – WOW säger jag bara! Å snacka om sammanträffande. Min bästa kompis har en körsyster vars man ansvarar för konferensanläggningen på Sunlight. Där sjunger kvartetten varannan lördag.
Ja, Silohuset har minst sagt genomgått en förvandling. Den enda plumpen är den barackliknande byggnaden på taket. Förstår inte varför man byggde till något så fult, när man hade chansen att skapa en riktigt häftig takvåning.
Vi bor bara några hundra meter från Sunlight och brukar besöka stället ibland. Mycket trevligt.
Jättefin belysning! Har ändrat mig till mycket mer morgonpigg
Man ska inte tala om kvinnors ålder, men är det med med er som med oss män är det förmodligen åldern 🙂
Japp, ja, jag säger inte emot när det gäller mig i alla fall.
Mysigt!
Jag har också ändrat mig, är nu varken morgon eller kvällsmänniska. 😀
Ha-ha. Upp klockan 09:00 och i säng 20:00?