Jag kom på min cykel och såg ett stort dammoln borta i fjärran. Visste jag inte var jag befann mig och varifrån dammolnet kom, skulle jag kunnat tro att elden var lös.
Fast så var det nu inte. Dammolnet åstadkoms av en lantbrukare som var i full färd med att skörda.
Det är torrt i markerna. Det märks också när man för nöjes skull vandrar runt i skogar och över öppna fält.
Som lantbrukare livnär man sig på det man skördar och kanske det är därför det heter att ”lantbrukare aldrig är nöjda”. Fast marginalerna är små. Regnar det för lite kan skörden gå förlorad. Regnar det för mycket kan den ruttna bort.
Som betraktare finner man nöje i att föreviga lantbrukarens slit och det som kommer ut i andra änden.
Man kan kalla det för kris nu, ser ej hoppfullt ut. Katastrofalt ingen mat och kanske inget vatten i kran.
Det kommer bättre tider. Kanske dröjer, men det kommer…
Trodde först att det var en vattenbomb. Bra fotat där. Ja, vem skulle vilja vara bonde frivilligt? Uppe varje morgon senast klockan 4, sent i säng och dåligt betalt för skörden. All heder och beundran för att bönderna orkar…
En kompis till mig är lantbrukare, hästuppfödare och fotbollstränare. Är full av beundran, men frågan är hur länge kroppen orkar?