Det finns ett område i Nyköping som hemmablinda stadsbor bara passerar, men som jag uppskattar p.g.a. dess historia och charm. Vägar och ett litet torg som kantas av välbevarade byggnader som hittills klarat sig från klåfingriga politikers strävan att förvandla Nyköping. Följ med på en vandring genom Nyköpings östra delar.

En vandring som börjar på Östra Kyrkogatan, inte långt från där vi bodde innan vi flyttade till vår nuvarande bostad.

Informationen i detta inlägg har jag delvis googlat fram, delvis hämtat från boken ”Nyköping under 300 år” som jag fick av frugan i present för ett år sedan.

På bilden ovan ses Östra Kyrkogatan. Utanför bilden till vänster ligger Sågarbacken och Storhusqvarn som inhyser en fantastisk historia som jag hoppas få återkomma till i kommande inlägg. De gamla och vackra byggnaderna på bilden ovan är bl.a. ”Sola” som en gång i tiden användes som krog, Schottegården som uppfördes 1801 till prosten Nils Grandelius som tidigare var hovpredikant hos drottning Lovisa Ulrika, det ljusblå huset som byggdes 1850 och ägdes av stans borgmästare. Den stora, gula byggnaden i bakgrunden inhyser 10 rum och såldes för något år sedan till den dåvarande rekordsumman 10,2 miljoner.

Mellan de gamla byggnaderna, ligger en gammal stentrappa som leder upp till Stackeberget.

Uppe på Stackeberget står en av Nyköpings äldsta byggnader, Östra klockstapeln. 1625 uppfördes den första stapeln. Den har flera gånger brunnit ned, senast 2017. Den brann då ned till grunden och bara en av de fyra klockorna gick att rädda. Det tog några år att med hjälp av gamla ritningar bygga upp den igen och de mäktiga klockorna gjöts på nytt.

Från Stackeberget och Östra klockstapeln har man en fantastisk utsikt över Nyköping, för er som ämnar turista i stan.

Det var inte mitt syfte, utan jag gick nedför berget igen. Dock inte via stentrappan, utan via Stora Bergsgränd. Mitt i backen passeras ett litet torp, insnärjt i frodig grönska. Det är Kalle Luftis stuga, uppförd på 1800-talet. Den byggdes inte åt denna i Nyköping välkända bohem, som på 1940-talet kunde köpa torpet tack vare en lotterivinst. Här bodde han med sin fru fram till 1970-talets första år. Vem som bor där nu och vad torpet används till vet jag dock inte.

I slutet av den branta backen passeras kvarteret Klockstapeln med sina mysiga små hus.

Hela området har bibehållit sin gamla karaktär, där bara moderna bilar och tv-antenner stör bilden.

Mitt emot detta idylliska kvarter ligger Alla Helgona kyrkan. Det talas om en kyrka som här uppfördes redan på 1200-talet, men kyrkan med dess nuvarande utseende stod färdig på 1500-talet. 1665 eldhärjades kyrkan, men däremot fick den står nästintill orörd när ryssarna härjade i Nyköping och ödelade stora delar av stan 1719. Varför kyrkan skonades är oklart, men däremot plundrades den och några skotthål kan ses på en del av de inventarier som förvaras i kyrkans arkiv.

Mitt emot kyrkan ligger det lilla Östra torget och på andra sidan torget står en byggnad ni kunnat ana på bilder ovan. Prosten Pihls gård.

1724 byggdes den som privatbostad åt prosten och kyrkoherden Andreas Samuel Pihl för att denne skulle slippa de långa resorna från andra sidan stan. Byggnaden har i århundraden använts som privatbostad, men förvärvades 1969 av Alla Helgona församling som sedermera använt den till församlingshem. På sommaren öppnas ett café där man sitta med en kopp kaffe och gott tilltugg och insupa historiens vindar på en mysig liten innegård.

Här slutar min vandring i det, i mina tycken, mysigaste området i Nyköping. Besöker du Nyköping som turist, ska du givetvis bege dig hit och hoppas min berättelse gett dig inspiration. Fast gör det gärna på sommaren.